Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Våra systersajter

jesusfordig.nu Bönenätverk Bibelskolan ung
Tacksägelsedagen - Årg 3 PDF Skriv ut E-post
Skrivet av Josefine Sävenstrand   

 

Ibland hörs klagande röster. Människor som beklagar sig över att man hör så lite om Jesus i våra kyrkor. Ett allmänt tal om Gud är vanligare, menar man. Och, säger de som klagar, man kan inte komma till Gud utom genom Jesus. Naturligtvis har de rätt. Jesus är Guds fulla uppenbarelse och ingen kommer till Fadern utom genom honom (Joh 14:6)

Men samtidigt så är det så att Gud går att uppfatta också genom sina andra verk och tacksägelsedagen är en dag som gör det tydligt. Det är en dag när vi får lyfta fram och tacka för allt det goda som vi möter och har mött. I Bibeln lär vi oss att allt detta kommer som en gåva från Gud (Jak 1:17). Det är i själva verket ett tecken på hans omsorg, kärlek och närvaro och alltsedan begynnelsen har människor genom sådant kunnat ana sig fram till existensen av Gud (Rom 1:19-20). I det goda, i längtan, i rättvisan, i skönheten, i sanningen där möter han och där gör han sig tydlig. Det är ingen dålig sak, varken att lyfta fram detta eller att begrunda det.

Men så händer det i våra liv som är ont och gör ont. Tillfällen kanske när Gud känns långt borta och slutsatsen att det inte finns någon Gud ligger nära till hands om vissheten om honom bara ligger i det som vi mött som gott. Eller så kanske man drar slutsatsen att man på något sätt förtjänat det som gör ont genom att inte bete sig på rätt sätt. I dessa lägen har förkunnelsen om Jesus sin stora poäng. För i honom möter vi Guds fullhet (Joh 1:14-18). Det blir tydligt att Gud inte bara möter oss i det goda utan också går med oss genom lidande. En Gud som aldrig lämnar oss, en Gud som för alltid är trofast. En Gud som aldrig straffar utan som ger nåd och barmhärtighet. En Gud som för oss fram genom lidande. En Gud som ger stora underbara löften till oss som vandrar i mörker och i dödens skugga om en framtid som rymmer mer av det som är gott. En Gud som alltså ger oss hopp.

En förkunnelse som bara lyfter fram Guds allmänna uppenbarelse räcker inte hela vägen, den säger inte allt som finns att säga om Gud även om det är en god början. För som Jesus själv säger: om förkunnarna tiger med sitt hyllande av honom, så kommer stenarna att börja ropa (Luk 19:40)  

Jesus, den uppståndne och levande Herren – det är ju han som möter oss i allt det goda i våra liv. Det vet vi sedan den dagen då han trädde fram. Det är kyrkans glada budskap. En Gud som är nära. En Gud som är god. En Gud som är levande och verksam. Jesus Kristus. Det finns ingen annan. (1 Joh 1:1-5)

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk