En fabriksarbetare

Prästen Sam Keller berättar:

"Jag hade kommit med Herrens nattvard till en dödssjuk arbetare och där träffat läkaren. På latin ställde jag enfråga om prognosen. Doktorn svarade, likaledes på latin: 'Han lever inte över natten'. Sedan sa doktorn till den sjuke: 'Den här medicinen ska hjälpa mot plågorna och kommer snart att göra er frisk och stark. Skicka genast någon till apoteket och hämta ut den.'

När läkaren gått, såg arbetaren på mig med den egendomligt klara blick, som jag ofta har iakttagit hos döende, och sa: 'Pastorn ljuger inte för mig — vad trodde doktorn egentligen?' När jag så skonsamt som möjligt lät honom förstå hur det var fatt, kallade han på sin hustru: 'Anna, gå strax till fabriken och säg till pojkarna att komma hem, så att jag får tala med dem."

Efter tjugo minuter var hustrun tillbaka med de två unga pojkarna i blåställ, sotsvärtade i synen. Och nu tog den döende ett avsked, som kunde varit värdigt en konung eller kyrkofurste. Vad han hade att säga dem om fromhet, arbetsam het, kyskhet och om omsorgen om mor och småsyskon, var gripande. När han talat färdigt, tog allesammans emot sakramentet.

Allt detta hade inte kunnat ske, om jag hade följt läkarens exempel. Har inte en döende en särskild rätt till sanning?"

Sven Danell: SAGT INFÖR DÖDEN - VANLIGA VARDAGSMÄNNISKOR)