Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Då smälter det frusna - Nollornas värde PDF Skriv ut E-post
Skrivet av Bengt Pleijel   
2011-12-04

 

Nollornas värde

 

Jag vill inte påstå att du är en nolla.
Värdelös. Intetsägande. Grådaskig. Tråkig.
Du är enormt värdefull.
Så dyrbar i mina ögon, säger Herren. (Jes 43:4)
Du är en Guds skapelse.
Fullständigt unik.
Det finns ingen som du.
Och har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas.

Men.
Ibland känner du dig som en nolla.
Värdelös. Intetsägande. Grådaskig. Tråkig.
Stämmer detta?
Om det inte stämmer, kan du gärna sluta läsa detta.
Ty det är skrivet från en nolla till en annan.
En nolla hittar gärna en annan nolla.

I Nya Testamentet hittade jag häromdagen sju nollor.
Hittade dem mitt inne i en av uppståndelseberättelserna.

Simon Petrus och Tomas, som kallades Didymus, och Na­tanael,
han som var från Kana i Galileen, och Sebedeus sö­ner var
tillsammans, och med dem två andra av hans lär­jungar
.(Joh 21:2)

Versen är rätt tråkig.
Torr som en telefonkatalog.
Man stannar i sin bibelläsning inte gärna vid den.
Men stanna ett tag.
Vi nollor är på kornet beskrivna i den.

Dessa sju har varit med om världshistoriens största händelse: Jesu uppståndelse.
Men denna händelse tycks inte betyda så mycket för dem. Det är natt för dem.
De deppar. Och fryser. Ingenting vill lyckas för dem.

Först är det Simon Petrus. Vi borde kanske hellre kalla ho­nom Simon Klippa
för att riktigt höra hur det lät från början. Simon Klippa är den ibland oss som
har en chefsställning. Den som har ansvar för andra och har uppgifter att
leda och fostra. Det är den som allas blickar riktas mot. Som alla vän­tar sig
något av. Som skall ta initiativ. Man kan digna under alla dessa krav.
Man kan vilja springa och gömma sig som
Si­mon Klippa gjorde när han var på översteprästens gård.Man orkar inte med.
Simon Klippa känner sig ibland värdelös, intetsägande, grå­daskig, tråkig...

Sedan kommer Tomas, som kallades Didymus. Didymus be­tyder tvilling.
Kanske han hade en tvillingbror. Kanske han hade namnet av att det bodde
två människor inom honom. Trons och otrons människa. En hel del känner
rätt väl till hur det känns då trons och otrons människa börjar slita i en.
Och när man jämför sig med andra kristna är man inte alls lika trosviss
och glad som de.Man känner sig värdelös, intetsägan­de, grådaskig, tråkig...

Sedan nämns Natanael. Det var han som ryckte på axlarna åt Jesus och sa:
Inte kan något gott komma från Nasaret. Här sägs det att han var från Kana
i Galileen. Kana ligger 8 km från Nasaret. Natanaelmänniskorna är sådana
som ramlat in i avundsjuka och strider mellan olika kommuner, grupper,
partier. Natanaelmän­niskorna är sådana som inte kan glädja sig över de andra,
de som inte bor på samma plats, tänker på samma sätt, tillhör samma grupp. 

Natanael satt och läste bibeln under sitt fikonträd. Han läste om Messias
men när Jesus Messias gick förbi såg han honom  inte. Men Jesus såg honom.
Också Natanael var en nolla. Men en nolla fylld av fromhet och religiositet
i stället för av Jesus och hans Ande.

Sebedeus söner nämns också i vår "torra vers". Att Jakob och Johannes
kallas så är kanske en påminnelse om hur lätt det är att sugas in i de gamla
bindningarna igen. Dessa som borde kallas "Jesu apostlar", därför att Jesus
stod främst i deras liv, kallas nu "Sebedeus söner". Den gamla avklippta
fadersbind­ningen hade knutits ihop igen.

Där finns två lärjungar till i vår vers. De kallas här "två andra av hans lärjungar".
Dessa hör med till de många anonyma som finns i våra kyrkor och samfund.
Det är de bortglömda. De försvinner i den grå massan. De lever tillsammans
med an­dra kristna. De går i kyrkan. De räknas in i statistiken. Men ingen vet
vad de heter. Ingen nickar åt dem på kyrktrappan. Nollor?

Modlösa, tysta, misslyckade sitter de i båten.
Ingenting ville lyckas.
Pigga initiativ hade de tagit — precis som vi gör i våra kyrkor.
Idérika och duktiga — precis som vi...
Missmodiga — precis som vi...
Och de känner sig värdelösa därför att de hade sitt värde i att lyckas,
vara duktiga, få resultat.
Trötta. Tråkiga. Nollor...

Plötsligt upptäcker de någonting.

När det sedan hade blivit morgon stod Jesus där på stranden.

Det står inte att han kom dit.
Han stod där.
Hade säkerligen stått där länge.
De hade bara inte sett honom i mörkret.
Det är egentligen inget problem med Guds närvaro.
Han finns.
Det är mycket större problem med vår närvaro.
Är vi närvarande?

Men mitt i vårt mörker och vår självupptagenhet hör vi Jesu röst:
Mina barn, har ni något att äta?
Han frågar efter din hunger, din längtan.
Och när du kommer till honom, fyller han dig med
Livets bröd.
Han fyller dig med sig själv.

Och han placerar in dig i sin efterföljd. Följ mig, säger han.
Han kommer som nummer ett.
Och du, nollan, kommer som nummer två.
Där hittar nollan sitt värde. En ensam nolla är värdelös.
Men en nolla efter ettan får värdet tio.
Och om jag ställer mig efter dig som står efter Jesus får vi till­sammans
värdet hundra. Och om vi hittar en nolla till blir värdet tusen.
Och vi är femtio nollor i församlingen, ja hundra och vi stäl­ler oss
efter Jesus, vilket värde!

Vilken oerhörd rikedom Kristi kropp besitter!
Vilken förmögenhet!
Vilken styrka!
Men det gäller att du ordnar in dig i ledet.
Jesus främst.
Och du och jag och de andra sen...

(april 1977) 

 

Senast uppdaterad ( 2012-02-11 )
 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk