Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Då smälter det frusna - Stäng dörren... öppna fönstret PDF Skriv ut E-post
Skrivet av Bengt Pleijel   
2011-12-04

  

Stäng dörren . . . öppna fönstret

Det hände på konung Darejaves tid.
En av konungens närmaste medarbetare var Daniel.
Daniel var gammal nu. Hade nått långt över folkpensions­strecket.
Men konungen lät honom inte dra sig tillbaka. Han behövde Daniel.
"En övermåttan hög ande vari honom." Daniel var gammal, erfaren
och vis.
Konungen ville göra honom till statsminister.

Men när någon får framgång blir andra avundsjuka.
De andra ämbetsmännen kände sig förbigångna.
De var unga. Han var gammal.
De hade familjer att försörja. Han var ensam.
De var födda i landet. Han var utlänning.
Daniel var en främling. En särling. Annorlunda.
Och folk har aldrig tyckt om dem som vågar vara
annor­lunda.

Hur skall vi bli av med Daniel, frågar de.
De studerar honom. De spionerar på honom. De undersöker hans
affärer.
Men de hittar inga fel.
De hittar bara sådant som är annorlunda hos honom.
Och det som skilde honom mest från andra var hans böneliv.
Tre gånger om dagen bad han till sin Gud.

När någon vill leva nära Gud blir Djävulen ängslig. Han för­söker
hindra Guds verk. Sätter krokben. Luras.

Många har erfarenhet av det.
Ibland använder sig Djävulen av människor för att nå sitt mål. De avundsjuka
ämbetsmännen sätter igång att intri­gera mot Daniel.
Och de går direkt till konungen med en mycket listig komp­lott.
De föreslår konungen något som kittlar hans fåfänga.
Under en månad skall alla böner i landet riktas mot konun­gen själv.
Vilken strålande idé! Vilken härlig ekumenik! Alla religioner förenas.
Detta skulle ju stärka hans makt. Det skulle ena landet.
Och han själv skulle inte bara bli kung. Han skulle bli en gu­dakung.
Och den som inte rättade sig efter denna förordning skulle kastas i
lejongropen.
Så föreslog ämbetsmännen. Och så beslutade konungen.

Vad gör Daniel då?
Han gör det som han alltid brukar göra. Han ber.

Men så snart Daniel hade fått veta att skrivelsen var upp­satt,
gick han in i sitt hus, där han i sin övre sal hade fönster som
var öppna i riktning mot Jerusalem. Där föll han tre gånger om
dagen ned på sina knän och bad och tackade sin Gud, såsom
han förut hade brukat göra.
(Dan 6:10)

Vi kan lära oss en hel del av Daniel om bönen.

1. Bed regelbundet.
Daniel kastar inte ankar först då stormen börjar tjuta. Han har redan
sitt ankarfäste.
Han väntar inte att be till dess bekymren kommer.
Han väntar inte heller att be till dess de ljuvliga känslorna kommer.
Han ber regelbundet tre gånger om dagen.

2.  Gå in i din kammare och stäng igen din dörr.
Det är Jesus som lär oss det. (Matt 6:6)
Just så gjorde Daniel. Han hade ett bönerum på övre vånin­gen av sitt hus.
Dit gick han in tre gånger om dagen.
I det furstliga palatset fanns många rum. Daniel var inte trångbodd.
Men på Jesu tid var man det. Och i vår tid är det inte så många som har
ett eget rum att gå in i.

Kanske Jesus menar något mer än denna yttre anvisning!
Skylta inte med din fromhet. Ställ inte dig själv i centrum då du ber.
Bönen skall ställa Herren i centrum och förhärliga honom.


Under Matteus 6:6 står parallellhänvisningen till 2 Kon 4:33.
Där berättas om profeten Elisa som ber för en död pojke.
Han
går in i rummet där pojken ligger, stänger igen dörren
och ber
till Herren. Och sedan idkar han livräddning genom mun
mot munmetoden. Resultatet blir att pojken nyser sju gånger och slår upp ögonen.

Kanske Jesus tänker på denna händelse. Kämpa i bönen på liv och död
för människors liv, vill Jesus säga.
Det är inte bara fråga om var vi ber utan också hur vi ber.

3.  Öppna fönstret.
I Daniels bönerum hade han ett fönster som alltid var öppet mot Jerusalem.
Öppna ditt fönster mot det himmelska Jeru­salem när du ber.
Dröj inför den himmelska världens andliga välsignelser.
Bli inte fixerad vid problemen omkring dig.
Se framför dig din käre himmelske Fader.
Dröj i hans närhet. Lämna över bekymren till honom.
Allt ju vilar i min Faders händer: Skulle jag som barn väl ängs­las då?
Det öppna fönstret i Daniels böneliv ger oss hemligheten i hans
inre styrka och glädje. Han vet att lejonen väntar. Men ändå är han trygg.
Och ändå kan han tacka.

En människa som ber är ett öppet fönster mot himmelen.
En ny friskhet kan komma in i ett hem, på en arbetsplats,
i en församling.
Två människor som ber är två öppna fönster.
Två öppna fönster ger korsdrag.
Ett dragande in mot korset.

(september 1977)

 

Senast uppdaterad ( 2012-02-11 )
 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk