Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Då smälter det frusna - Att begripa sig på sig själv PDF Skriv ut E-post
Skrivet av Bengt Pleijel   
2011-12-13

 

Att begripa sig på sig själv

När träffade du dig själv sist?
Man kan vara tillsammans med sig själv dag ut och dag
in ut­an att ha lärt känna sig själv.
Om den förlorade sonen heter att han kom till besinning.
Ordagrant står det: Han kom till sig själv.
Det kan vara svårt att få audiens hos Hans Majestät Jag.
När träffade du dig själv sist?
Du vet så lite om dig själv.
Du förfäras då du får höra din röst på en bandspelare.
Du förvånas av att människor uppfattar dig annorlunda än
vad du själv gör. De har sett dig bakifrån och det har du själv
aldrig gjort.

Den förlorade sonen kom till sig själv när han ställde in sitt liv
inför sin fader. Här är receptet också för oss: Att vara stilla
inför vår käre himmelske Fader. Stilla inför honom, som inte
bara avslöjat mig utan också älskar mig.

Det kan vara svårt att begripa sig på sig själv som människa.
Och som kristen människa.
Den första tiden som kristen var så härlig.
Du svävade på molnen. Såg ett liv med mening i. Hade en honey-moon
med Jesus.
Men så småningom kom du ned på jorden igen.
Klumpade in i din vardag.
Kolliderade med människor.
Och upptäckte att helgonglorian inte satt så snyggt längre.
Och du satte dig ned och suckade. Vem är jag egentligen?
Är jag en kristen, jag som är sån?

Får jag tala om för dig vad du är?
Du är inte ett helgon. Men du är helig!
När Paulus skriver till de heliga skriver han till människor med
många fel. Men de är heliga, ty de hör ihop med den heli­ge.
De har fått ett nytt liv av honom. De har fått Anden som ett
insegel och en försmak av det himmelska livet (Ef
1:13-14).

Det som komplicerar det hela för oss är att det bor inom oss
en liten protestant — det är vad Paulus kallar köttet, vår gam­la
människa. Vi upplever ett religionskrig inom oss striden mellan
kött och Ande (Gal 5:17). Vår gamla människa har in­te så mycket
emot att vara lite religiös bara hon själv får stå i centrum och spela
herre. Men Anden vill proklamera att Je­sus är Herre — och det på
varje område av vårt liv. Och när köttet och Anden står emot
varandra kan vi uppleva stora slitningar inom oss. Är jag verkligen
en kristen jag som är sån?

Receptet är att vara stilla inför Jesus, han som älskat dig intill döden
på ett kors.

När du ser dig själv i en spegel bildas det i ögats pupill en bild av
dig själv. Du själv står i centrum.
När du är stilla inför Jesu kors bildas det i ögats mitt en bild av
Jesus på korset. Han står i centrum i ditt liv. Han är Herre.
Låt honom gå in på område efter område i ditt liv och ta det i besittning.
Då kan du uppleva dig själv på djupet. Paulus ut­trycker det så här:
Nu lever icke mer jag utan Kristus lever i mig.

Bejaka detta nya liv som du fått av Herren och som han har fött in i dig.
Ty du behöver det för att begripa dig på dig själv som kristen ute i världen.

Det första du måste begripa är att du som kristen är obegriplig för världen.
Världen begriper sig inte på den som tror på Jesus. Den fattar ingenting
av vad som hänt. (1 Joh 3:1). "0 liv som blev tänt i kristtrognas bröst dig
har världen ej känt... " En kristen är en främling i världen. Han har fått ett
nytt mål, ett nytt innehåll, nya värderingar i sitt liv.
Det är viktigt att man bejakar detta. Förnekar man det så för­kvävs det nya livet.
Jesus var annorlunda. Och han kallar oss att vara an­norlunda.
Han vill göra oss särpräglade, originella, färgstarka.

Anpassa er icke efter denna världen. (Rom 12:2)
En kristen är inte en kameleont.
Kameleonten får sin färg från sin omgivning.
Är det grönt omkring den blir den grön. Är det rött blir den röd.
Anpassa er inte efter denna världen. Var inte som alla andra.

Allt det som är fött av Gud får färgen inifrån.
Ett förvandlingsunder har skett.
Hon liknar fjärilen. Fjärilen får färg inifrån. Och färgen hål­ler.
För fjärilen har detta skett genom ett förvandlingsunder. Innan
fjärilen var fjäril var den en puppa och innan den var en puppa
var den en larv.

När du blev medveten kristen tyckte folk att du var larvig. Och
det kan hända att du larvade omkring utan att riktigt ve­ta vad
det var som hade hänt med dig. Du skulle göra så myc­ket och
vara så duktig. Men Herren tog dig in i stillheten, in i puppans
stillhet, in i väntan och förbidan på vad han skulle göra. Och när
Guds kärleks vårsol började lysa lockades nå­got alldeles nytt fram.

"I går dig puppan inneslöt, i dag du glad ditt fängsel bröt: Min själ
skall ock få vingar". (Sv Ps. 572:3)
Gud har en alldeles bestämd plan med dig: Han vill göra dig färgstark. 

Du måste bejaka detta nya lliv som Herren har givit dig. När du
säger ja till det, bekänner det, vågar stå för det, upptäcker du att
detta nya liv är en kraft inom dig osm hjälper dig att övervinna
världen. Han som är i er är större än den som är i världen. (Joh 4:4).

När Jesus är i mig genom sin Ande kan jag stå emot trycket från
omgivningen. Jag vågar vara annorlunda, därför att Jesus
gjort
mig annorlunda. Jag vågar gå mot strömmen därför att
Gud fött in
ett nytt liv i mig.

En död fisk följer med strömmen.
Det är bara levande fiskar som simmar motströms.
Men kom ihåg: Laxarna leker sig motströms.
Man kan surmulet och anklagande göra tvärtemot vad alla andra gör.
Laxen lär oss Guds lekfullhet. En kristen — en glad lax! Där finns
humor och värme och glimten i ögat.
Vi har hittat något nytt och spännande.Vi har tappat intresset för
att göra precis som alla andra gör.
Vi går mot strömmen därför att vi vet var källan finns.


(september 1979)
Senast uppdaterad ( 2012-02-11 )
 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk