Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Då smälter det frusna - Kär lek PDF Skriv ut E-post
Skrivet av Bengt Pleijel   
2012-01-09

 

Kär lek

 

Mitt i Bibeln finns Höga Visan.
En bok om mänsklig kärlek.
En man och en kvinna uttrycker sin kärlek till varandra.
De låter fantasin spela.
Där finns humor, värme, innerlighet.
Kärleken blir ren, vacker, rolig.
Kärleken — en kär lek.

Han tycker att hennes "hår är likt en hjord av getter som strömmar
nedför Gileads berg" (Höga V 4:1). Hon ser hans lockar som "palmträdsvippor", (Höga V 5:11).
Han beskriver hennes läppar som "ett rosenrött snöre", (Höga V 4:3) medan
hans läppar är för henne som "röda liljor" (Höga V 5:13).
"Likt ett brustet granatäpple är din kind", säger han (Höga V 4:3).
"Hans kinder liknar välluktrika blomstersängar, skrin med doftande
kryddor", säger hon (Höga V 5:13).
Behöver ditt kärleksspråk förnyas?

Det finns djuptoner i Höga Visan.
Är man stilla inför den kan man höra något mer än en sång om mänsklig kärlek.
En ton från en öppnad himmel.
Brudgummen som talar är min Herre och Frälsare.
Bruden är hans folk.
"Detta rymmer en stor hemlighet, här låter jag det syfta på Kristus och
kyrkan" (Ef 5:32).

Kan du höra brudgummen Kristus säga så till bruden, din församling:
"Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön!" (Höga V 1:16)?
Lyssna in de orden i ditt hjärta.
Hör inte alla de andra rösterna som säger att din församling är bedrövlig.
Jesus vill ge dig en trosbild, Du får se din församling med hans ögon.
Se vad som händer när bruden — din församling — står där iklädd
bröllopskläderna, Kristi rättfärdighets kläder. Se vad som händer när
Han på nytt får tända kärlekens eld bland sitt folk.
"Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön!"

Gång på gång uttrycker brudgummen sin kärlek till bruden.
Genom hela Bibeln hör vi hans kärleksspråk.
"Frukta inte Sion, låt ej modet falla.
Herren, din Gud, bor i dig, en hjälte som kan frälsa.
Han gläder sig över dig med lust,
han tiger stilla i sin kärlek,
han fröjdas över dig med jubel." (Sefanja 3:16-17)
Var stilla inför brudgummens röst.
Låt hans ord sjunka in i dig.
Djupt in.

Ett profetiskt budskap kom i Åh kyrka till allt Guds folk för en tid sedan.

"Jag vill hela mitt folk.
Jag skall föra mitt folk fram.
Jag, Herren er Gud, skall ta min boning bland er.
Jag skall göra gärningar bland er för att min Son skall förhär­ligas."

Be om öppnade ögon så att du kan se Herrens gärningar.
Ställ dig vid Höga Visans brud och säg med henne och allt Guds folk:

"Vakna upp, du nordanvind,
och kom, du sunnanvind,
blås genom min lustgård,
låt dess vällukt strömma ut.
Må min vän komma till sin lustgård
och äta dess ädla frukter." (Höga V 4:16)

Detta är ett trosord om den helige Andes förnyelse bland Guds folk. När
Guds Andes vind får blåsa genom vår försam­ling blir den en lustgård.
En ljuvlig lustgård.
Det återupprättade paradiset.
Den helande miljön.
En vällukt strömmar ut från den.
Det friska livet finns där.
De ljuvliga frukterna.
Och framförallt: min vän är där mitt bland sitt folk.
Min vän den bästa, vilkens like aldrig är...

Ett trosord får vi för att be över det.
Bönen sätter andliga krafter i rörelse.
"Vakna upp du nordanvind
och kom, du sunnanvind."
Vi behöver vinden.
Vi har så länge levt på luft — instängd, syrefattig luft.
Vind är luft i rörelse.
Det hebreiska ruach, som betyder både vind och Ande, är just detta:
Luft i rörelse. Något som är verksamt, skapar för­ändring.

Vi förfogar inte över Anden, precis som vi inte heller förfo­gar över vinden
och kan stänga in den och säga: "Här har vi den".
Vinden blåser vart den vill. Den helige Ande är dynamisk.
Suverän.
Men vi kan be om den helige Andes vind.
Vi kan kalla på Hjälparen, den helige Ande.
"Vakna upp, du nordanvind och kom, du sunnanvind"

Nu kan det hända något om både nordanvinden och sunnanvinden
blåser in bland Guds folk. När den svala nordanvin­den möter den
varma sunnanvinden kan det bli ett åskväder.
En rejäl urladdning.
Kanske är det detta vi behöver.
Luften har så länge stått stilla. Blivit kvalmig. Alla känner tröttheten.
Men efter ett åskväder andas man ut och man an­das in en ny friskhet.
Detta kanske betyder att vi inte får vara allt för rädda för konflikter.
Att ta tag i saker och ta itu med svårigheter. Någon uttryckte resultatet
av detta så här:

"Vi går från krasch till krasch, så träda vi fram inför Gud på Sion."

När vinden blåser från två håll blir det korsdrag.
När Andens vind blåser drages vi fram till korset.
Vi får se att det viktigaste trädet i lustgården är korsets träd.
Det är där all fördömelse slutar och all förnyelse börjar.
Där får vi lägga ned de vapen som djävulen lurat oss att använ­da
och som han plockat fram ur sitt vapenförråd: intriger, avund,
elakheter, misstänksamhet...
Där blir vi renade i Jesu blod och iklädda hans rättfärdighet —
bröllopskläderna. Där får vi lyssna till brudgummens röst:
"Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön!"

Då förnyas kärlekens språk.
Bruden får uttrycka sin kärlek till brudgummen: I lovsång, i tillbedjan,
i lyfta händer...
"Under sång och dans skall man säga: Alla mina källor är i dig". (Ps 87:7)

Och då förnyas kärlekens språk till varandra.
Ögon möts. Händer sträcks ut. Öron lyssnar. Orden blir vackra.
Fantasin får spela.
Där kommer in humor, värme.
Kärleken blir ren, vacker, rolig...
Kärlek — en kär lek.

(december 1983)

 

Senast uppdaterad ( 2012-02-11 )
 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk