Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Då smälter det frusna - Lagisk eller nådisk PDF Skriv ut E-post
Skrivet av Bengt Pleijel   
2012-01-16

 

Lagisk eller nådisk

 

Kärlekens Gud har gett oss kärlekens bud.
Han har satt dem som ett skyddsräcke omkring det ömtåliga människolivet.
Människor omkring mig mår bra, när jag håller buden.
Hela samhället mår bra.

Men själv mår jag inte riktigt bra.
Det finns en makt bakom buden som plågar mig.
Paulus kallar den makten för Lagen.
En fördärvsmakt, som Anders Nygren kallade den.
När vi hamnar under lagen får vi det svårt.
Han är vår "övervakare" (Gal 3:24).
Han driver oss framåt med alla "skulle" och alla "borde"
Han slår oss med staven som han har i sin hand — bok-staven (2 Kor 3:6-7)

Från denna makt kom Jesus för att friköpa oss. (Gal 4:5).
När Golgata klippa är under oss behöver vi inte digna under kravklippan över
oss.

När jag försöker begripa det här med Lagen som makt, ser jag gärna framför
mig Lagen som en äldre herre.
Herr Lagen bär svart, välpressad kostym.
Skorna är blankputsade.
Han har brylkräm i håret och mittbena.
Hans röst är skarp.
Genom guldbågade glasögon ser han rakt igenom mig.
Med strålkastaren i handen lyser han på allt som är fel.

Överallt ser han smuts.
Allt vad jag gör är galet.
Han tjatar och tjatar och tjatar...

Och jag försöker och försöker och försöker...
Vissa tider går det.
Och när jag lyckas märker jag hur jag tar över mönstret från herr Lagen.
Jag blir kritisk och negativ och hård och döman­de och hittar fel på allt och alla.
Och jag tjatar: Så får man inte göra. Men usch! Fy skäms!!
Herr Lagen gör mig lagisk.
Människor omkring mig mår inte bra.

Men den uppgiften som Lagen fått av Gud är inte att göra mig lagisk.
Genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig inför Gud" (Rom 3:20)
"Lagen kom in för att överträdelserna skulle bli större" (Rom 5:20).

Jag fick en gång en bild av det här.
Jag såg mig själv gå på en väg. Det var vägen till himlen.
Vägen var övermåttan härlig. Men jag var övermåttan förfär­lig. Kände mig
misslyckad och smutsig.
Tillsammans med mormors lilla kråka hade jag upplevt dike­nas geggamoja
och den hade satt sina spår i mina käder.

Plötsligt blir det alldeles ljust på vägen. Det kommer emot mig en bil. Den som
sitter i bilen bländar inte av.
Jag tar upp armen för ögonen och muttrar: " Ja, se fruntim­mer!"
Så säger vi karlar, när vi vandrar i Jämo-dalen, könsrolls-bundna, oförlösta,
osäkra om vår identitet.
Det satt ingen dam vid ratten. Bilen stannar och ur stiger en äldre herre med
brylkräm i håret och mittbena, guldbågade glasögon och välputsade  skor.

Det är herr Lagen.
Han ser rakt igenom mig. Och billyktorna lyser på mig.
Jag ser hur sjaskig och smutsig och tråkig jag är.
Herr Lagen talar om för mig att jag inte kan fortsätta på vä­gen till himlen.
Jag är för dålig. Och för smutsig.
Och när jag står där och ser på mig själv i strålkastarljuset, måste jag ge
honom rätt. Jag passar inte i den himmelska ren­hetens värld. Och jag ger upp...

Men just då händer det något på vägen. Det kommer en an­nan bil, som
far i rakt motsatt riktning. Den stannar. Ur sti­ger en annan herre. Hans ögon
ser också rakt igenom mig. Han frågar hur jag har det. Och jag får uttrycka min nöd.
Det är en sådan enorm kärlek från honom att det bara forsar fram ur mig:
Bitterhet, besvikelser, misslyckanden, grusade förhoppningar, synder...
Och medan jag berättar om detta, ser jag en smärta i hans an­sikte.
Det är som om han tar in min nöd i sig. Som om mina misslyckanden flyttar
över på honom.

Han fördömer mig inte. Säger bara: "Kom med mig." Och jag får stiga in i bilen.
Den som kör bilen tar ansvar för den som är passagerare.
Jag tappar all kravkramp.
Jag upplever nåden!!
Jag som inte förtjänat annan än att kastas ut, får komma in.

Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. (Rom 8:1).

Och därinne i tillvarons centrum, lyser inte längre strålkas­tarna på mig.
De lyser på vägen. Jag hittar rätt. En rätt färd med Jesus.
Gjord rättfärdig av Jesus.

Om herr Lagen gjorde mig lagisk, så gör Jesus mig nådisk.
Nåden är inte Jesu klapp på axeln.
Inte en gudomlig hygglighet som slätar över mina dumheter.
Nåden — det är Guds gränslösa och orimliga godhet mot dem som inte
förtjänat annat än att bli utsparkade från Guds närhet.
Nåden — det är den som gör den dömde häpen.
Jag, Barabbas, går fri därför att de tog Jesus i stället för mig.

Och när jag far fram där i denna underliga bil så ser jag män­niskorna
jag möter på ett nytt sätt. Jag kan se alla de fel som herr Lagen pekade
på när han lyste på mig. Jag blundar inte för det som är vrångt.
Men nu vet jag något mer. Det finns en upprättande och re­nande nåd.
Det finns en som klarar av dem som det gått snett för. Och göra dem
häpna. Om de bara visste...

Och han som överraskat med sin kärlek och sin nåd sänder mig ut med
nya ögon och med en ny värme i min röst:

Låt oss vara starka,
starka vi som blivit hjälpta.
Vi är ju blott små barn.
Låt oss ej gå vilse på stigen
men gripna av längtan
säga till alla just så:
konungen älskar oss!
(ur en sång från Zululand)

(oktober 1985) 

 

Senast uppdaterad ( 2012-02-14 )
 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk