Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Vad Jesus behöver och vad vi behöver PDF Skriv ut E-post
Skrivet av Hakon Långström   
2012-03-27

Mänskliga behov finns det många. En del är bokstavligen

livsviktiga, en del kan kännas livsviktiga men är det inte

egentligen. Vi läser texten ur Matteusevangeliet kapitel 21

vers 1-11 och stannar inför:

Vad Jesus behöver och vad vi behöver

 

Vad Jesus behöver och vad vi behöver

 

Vi vet att mänskliga behov finns det många av. En del är bokstavligen livsviktiga, en del kan kännas livsviktiga men är det inte egentligen.

De flesta människor har behov av uppmärksamhet.

Vi läser den kända berättelsen om Jesu intåg i Jerusalem ännu en gång.  Intåget – Jesus i centrum, jubelrop, en skara som sjunger och lovprisar, som följer med i intåget, mantlarna på vägen, kvistarna från träden. Jesus rider in i den heliga staden. Allt ljus på honom. Och de som inte visste vem han var fick höra: det är profeten Jesus från Nasaret.

En drömsituation för många. Något många drömmer om: uppmärksamheten, att vara i centrum, bli hyllad, vara en kändis. Och inte vill man vänta! Inte vill man som Jesus förbereda sig till 30 årsåldern och sedan arbeta hårt i tre år för att det ska bli så. Nej, man vill bli upptäckt! Snabbt ska det gå! Nu och inte sedan.  Dokusåpor är en väg, kändisfester och kändistidningar andra. Att var omtalad, firad, få utmärkelser, beröm. Ett behov hos oss människor, större eller mindre. Och det är som om samhällsklimatet just i vår tid i hög grad färgas av detta uppmärksamhetsbehov.

Var detta ett behov hos Jesus? Det är inte så lätt att svara på. I den ytliga meningen tror jag att vi kan säga ett bestämt nej. Så som Jesus målas för oss i evangelierna och breven i Bibeln, så som han förutsägs i Gamla testamentets skrifter så förefaller han inte ha det behovet av ytlig uppmärksamhet. Jesus känner människornas hjärtan, han vet hur snabbt berömmelsen kan vändas i glömska. Vem kommer ihåg gårdagens dokusåpakändisar?

Jesus vet också hur lätt uppmärksamheten och hyllningarna kan vändas i avsky, avståndstagande, hat. Minns ni skiddrottningen, hyllad idrottsstjärna, invandrare - men nu var hon ju svensk! När det gick så bra för henne när hon vann så många tävlingar, då var hon vår svenska stjärna. Så avslöjades dopingskandalen. Över en natt kom avskyn, avståndstagandet, fiendskapen. Uthängningen på kvällstidningarnas löpsedlar.

Men på ett djupare plan behövde nog Jesus glädjeropen vid intåget i Jerusalem, för han var och är människa och har därmed behovet att bli sedd. Men då sedd som den han är.

Som Guds son då? Gud är inte beroende av oss människor men han har gjort sig beroende av oss. Han älskar oss så mycket så att han gläds åt vår lovsång. Det betyder mycket för Gud, för Guds Son Jesus, hur vi ställer oss till honom. Lovsången änglarna sjöng vid hans födelse upprepas. Men nu är det människor som sjunger.

Vad Jesus behövde var en åsna. ”Herren behöver den.” Jesus behövde åsnan för att bli buren in i Jerusalem. Och åsnan fanns där redo. En oprövad åsna. Betrodd att bära Jesus.

Så gör Jesus med oss människor. Han går inte efter mänskligt anseende när han väljer till sin tjänst. Han vågar använda den oprövade, vågar det nya, det annorlunda. Ställer inte upp människor i en lång rad och väljer sedan som till ett fotbollslag i skolan, väljer inte efter popularitet, efter vad man visat tidigare, utan väljer efter sin plan, väljer kanske den som ingen trott skulle kunna vara något.

När Jesus väljer blir det inte som så många varit med om i skolan två kvar som ingen vill välja till sitt lag. Och så säger läraren: ok ni två går till var sitt lag. De ovaldas lidandesväg till lagen. Blickarna, minerna, de hånfulla kommentarerna. I Kristi rike skall detta inte förekomma.  I de synliga organisationer i vilka Kristi rike skall leva och förmeras, kyrkor och samfund förekommer det tyvärr.

Jesus behöver oss som bärare av honom. Om han får bo i våra hjärtan kan vi bära honom till andra.

Ibland är det väntan som det var för åsnorna innan lärjungarna kom och sa ”Herren behöver dem”. Och lösgjorde dem.

En som äger åsnor har berättat att åsnor ibland när de är bundna vid ett rep kan gå runt stolpen varv efter varv betande. Repet snurras upp alltmer kring stolpen så att till slut står åsnan bunden med mulen tätt vid stolpen och kan inte äta. Den kan inte befria sig själv utan ägaren måste komma o lösa den. Så var det med människosläktet, ägaren, Gud, måste komma och lösa oss. Befrielsen genom Jesus.

 

Vad behöver vi människor? Vi behöver bli burna. Vi behöver försoning, tillit, mening sammanhang. All detta finns i Jesus och här är det märkliga att om vi bär Jesus inom oss så bär han oss. Barnet buret bär den vuxne skriver Gunnar Edman. En underbar boktitel. En bok om en farfar och ett adoptivbarn från Sri Lanka. Hur mycket mer gäller inte det Jesusbarnet?

Vi behöver inte förneka vårt behov av uppmärksamhet men vi kan glädja oss åt den när den kommer. Men vi ska inte göra oss beroende av uppmärksamheten. Inte sträva efter människors berömmelse i första hand. 

Vi behöver försoning och förlåtelse. Befrielse. Det får vi genom Jesus. Det var till det han var på väg. Korset som försonade allt. I stilla veckan som nu börjat får vi följa honom på lidandets väg, genom smärtorna, hånet, ångesten och övergivenheten till döden på korset och gravläggningen.

Vi vet att nästa vecka inleds påsken. Det ger ett hoppets och ljusets perspektiv åt lidandesveckan. Vi vet hur det slutar, inte så som veckan slutar och som det den gången såg ut för hans lärjungar. Vi har påskens ljus också över stilla veckans lidande. Men låt oss i tacksam begrundan följa Jesus denna vecka, läsa hela berättelsen om vad som hände den veckan i Jerusalem. Stanna inför texterna om Jesu lidandes historia som är en stor del av evangelierna för att detta är så avgörande viktigt.

Vi behöver tilliten. Tro och tillit hör samman. Lita på Jesus att han förlåter, att han bär, att han är med oss genom livets vandring, både när det är jubelrop kring oss och när det är smärtornas och lidandets väg. Också in i döden och förbi döden.

Vi behöver mening och samman-hang, behöver något att leva för, något som håller ihop allt det som vill splittra och skingra. Det kan Jesus ge oss om vi låter Guds gode helige Ande öppna oss för honom. Gå till hans kors och vandra korsets väg genom våra liv.

Vi behöver också lovsången. Den är till Guds ära men den lyfter oss. Den är något vi ofta gör tillsammans. Lovsången kan inte tystna. Skulle den det så skulle stenarna ropa och sjunga säger Jesus. Och stenarna sjunger med i våra kyrkor och katedraler!

Lovsången här nere sjungs ofta med tårar i ögonen men en gång skall den klinga utan smärta i himlen. Dit vill Jesus föra oss, till sig, till ett möte ansikte mot ansikte. Jesu ansikte som under lidandes-veckan bespottades, blev slaget, fläckat av blodet från törnekronan skall där lysa mot oss förklarat, härligt med den oändliga kärlek som Jesus ser på oss med.  Redan här och nu får vi vandra med hans ansikte vänt mot oss, med hans ansikte lysande över oss, välsignande.

Senast uppdaterad ( 2012-04-23 )
 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk