Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Våra systersajter

jesusfordig.nu Bönenätverk Bibelskolan ung
Döden och livet - 16 e Tref- Årg2 PDF Skriv ut E-post

 

Jag vet inte vid vilket klockslag du läser detta just nu, om du precis vaknat upp till en ny dag, om du har kommit långt in i din dag eller om den nu går mot sitt slut för dig. Kanske kan du oavsett tidpunkt just nu ändå komma ihåg hur det var när du vaknade just till denna dag, vad din första tanke var eller din första känsla, och om detta kanske också blev något som sedan satte sig kvar hos dig. Kanske blev det en stressig morgon med skyndanden från det ena till det andra, kanske var det sådär fasligt trögt och segt att över huvud taget ta dig upp till den nya dagen. Minns du kanske också vad som fick dig att vakna, eller vem? Om det var en ilsken mobilsignal eller väckarklocka eller en vänlig och eller bestämd familjemedlems röst? Jag tänker mig att det kan spela roll vad för typ av väckning vi kan få på morgonen. Föreställ dig följande:

Du vaknar upp av värmen och ljuset från solens strålar som bara lyser in i ditt ansikte, ungefär som blicken från en älskad som bara strålar mot dig med all sin kärlek, ser dig, gläds åt att få möta din blick med sin. Hej! Välkommen! Jag älskar dig! Runt omkring är stillhet, tystnad, vindens sus, fåglars sång och framför allt idel kärlek, glädje och frid. Din reaktion på allt detta blir lite som växternas där utanför fönstret när solen lyser på dem, en fotosyntes sätter igång, en rörelse som bildar syre i dem och gör dem sådär vackert gröna och livfulla. Livet kommer tillbaka i din kropp, du börjar röra dig så smått och kanske också mumla fram lite prat, som svar på den älskades tilltal.

Kanske var det en känsla lik denna som den unge mannen vid stadsporten i Nain fick erfara, när han väcktes upp från döden av Jesus själv.
 
   Jesus begav sig till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. Just som han närmade sig stadsporten bars det ut en död. Han var ende sonen, och hans mor var änka. En stor skara människor från staden gick med henne. När Herren såg henne fylldes han av medlidande med henne och sade: "Gråt inte." Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade, och han sade: "Unge man, jag säger dig: Stig upp!" Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus överlämnade honom åt hans mor. De fylldes alla av fruktan och prisade Gud och sade: "En stor profet har uppstått bland oss" och: "Gud har besökt sitt folk." Detta tal om honom spred sig i hela Judeen och landet där omkring. (Lukas 7:11-17)

Och kanske är det också på liknande sätt, fast ändå så mycket mer obegripligt fullkomligt som vi en gång får vänta oss bli uppväckta ur våra gravar. Med morgonsolens ljus, med den älskades röst: "Ditt namn - jag säger dig, stig upp!"

Sandra Antonsson
komminister i Strömstads pastorat

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk