Kyrkans underjordiska verksamhet

som beskådades, studerades och nedtecknades av
Bengt Pleijel 

I Bibeln liknas Guds folk, församlingen, ofta vid ett träd – terebint, ek, vinträd, olivträd.

En del av trädets grenar sitter i toppen.  De lyser, blommar, bär frukt. De blir beundrade. Alla ser dem. Vi tänker på kyrkans ledare. Vi ser upp till dem. De blommar och vi beundrar.  Ibland ser vi att blombladen verkar vissna. Men vi vet att det ändå inte är kört. Snart kommer frukten.

Eller blir det ingen frukt? 

I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här trädet, utan att hitta någon. Hugg bort det! Varför skall det ta upp mark till ingen nytta? Herre, låt det stå kvar ett år till .... (Lukas 13:6-90)

Vinden får trädtoppen att svaja. Ibland blåser det kuling.  Något svårt händer. ”En ångest går fram och ofreden rister i livsträdets stam” (Psalm 62:6).

Längre ned sitter grenarna. Det är vi, döpta och inympade i vinstocken Jesus. När kulingen skakar, hör vi suck och stön. Grenarna sänder upp gnällsånger till trädtoppen. Varför gör ni inget? Ni svajar och svänger för vart vindkast. Men vi har det bara torrt och tråkigt. Vi törstar och hungrar. Saven rinner bort, svagheten smyger sig på oss och vi vissnar. Varför får vi ingen mat? Varför har vi så svårt att andas? Vi törstar ihjäl oss! 

Några gamla profeter och apostlar dyker upp.  De säger: Ni klagar på topparna. Men ni själva är mycket viktigare. Och så berättar Jeremia om trädet. Det finns grenar som syns. Och det finns också grenar som inte syns.  De som inte syns sitter under marken. Ingen ser dem. De är rottrådar. De syns inte. De älskar nedifrån. Men just de kan förmedla liv till hela församlingen.

Det är mycket viktigt med rottrådar. Det finns en del som måste sköta kyrkans underjordiska verksamhet.  När det kommer torka i församlingen, finns det en del som hittat källsprången.  Därför kan de förmedla liv, kraft och glädje till de andra därför att de gräver sig ned i bibelmyllan. De läser, lyssnar, lyder, hittar ...

Han är lik ett träd som är planterat vid vatten, och som sträcker ut sina rötter till bäcken. Ty om än hetta kommer så förskräcks det inte utan bevarar sina löv grönskande. Och om ett torrt år kommer, så sörjer det inte, och upphör ej heller att bära frukt (Jer 17:7-8). 

Nu vänder sig Jeremia till dig: Kan du se vilken livsuppgift du har: Att vara en smutsig rottråd som förmedlar liv till hela församlingen. Sök dig ner till källsprången. Gräv, leta, lyssna, lyd. Och när du hittat källsprången, ställer du till med dans i församlingshemmet: Under sång och dans skall man säga: alla mina källor äro i dig (Psalt 87:7, Bibel 1917).

Efter en tid kommer aposteln Paulus på besök till trädet. Han hör hur grenarna suckar av andnöd. Han frågar: Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?” Han blir förvånad när han hör, hur en del svarar: ”Nej, vi har inte hört att den helige Ande har blivit utgjuten.” (Apg 19:1-2). I vår församling predikar man aldrig om det? Men har ni inte läst, frågar Paulus, vad Sakarja skriver. Om något friskt och äkta ska kunna ske i församlingen beror det inte på någon människas styrka och duktighet eller på några nya grejer. Det sker genom min Ande, säger Herren (Sakarja 4:6). Och så ser vi hur aposteln Paulus sträcker två startkablar mot oss, sina två händer, och han ber. Vår inre motor kommer igång.

Vi får också besök av profeten Jesaja. ”Jag hör att ni talar om kyrkans underjordiska verksamhet. Har ni hört det budskap jag fick till Guds folk en gång.  Alla kände sig så små och obetydliga och kraftlösa. Då sa den helige Ande vad jag skulle säga till dem: Frukta inte du mask, Jakob”  (Jes 41:14).

Vad säger du om att bli liknad vid en mask? Det finns en del som inte tycker om det? Varför? Vad är för fel på en mask? Vilken masksyn har du egentligen?

Tänk vilken fin uppgift masken har. Och viktig! Ta bort maskarna ur jorden, får du se. Maskar är mycket flitiga och duktiga jordbruksarbetare. Maskar maskar aldrig!

Maskar behövs idag särskilt mycket för kyrkans underjordiska verksamhet. De finns redan – de många trofasta, uthålliga bed-arbetarna. Men det är plats för fler. Det har blivit så stelt och kallt och hårt i den kyrkliga jorden. Känner du en kallelse att ha en maskuppgift i kyrkan för att luckra upp det stelfrusna, så får du nu ett ord med på vägen: Så frukta nu inte, du mask .. 

Jeremia dyker upp igen. Ni klagar på prästerna, de har inte så mycket att ge församlingsträdet, tycker ni. Varför? Ni ger dem ju inte tid att gräva i Ordet. De måste klättra i sammanträdet. Herren gav mig, säger Jeremia, detta budskap till dem: Prästerna skall jag vederkvicka med feta rätter, och mitt folk skall bli mättat av mitt goda, säger Herren (Jer 31:14, Bibel 1917). När prästerna hittar den goda maten, vet de att servera god och sund föda så att Guds folk blir mättat.

Vad modern Jeremia är! Till de allt för ”viktiga” prästerna säger han: Bli frisk och smal med LCHF-metoden. (=LowCarbHighFat). Ät fet mat!

En sak till kan man göra i kyrkans underjordiska verksamhet. Det går ett rykte att GAudete förlag har gett ger ut en bok som heter Sångpostillan. De tre kyrkoårens alla evangelietexter finns utlagda där. Den boken tillägnas alla dem som inte tycker om predikningar, men längtar efter att få göra det. Låt en sångpostilla dyka upp från din underjordiska verkstad  till präster, förtroendevalda, Kyrkans unga och annat ”viktigt” folk i kyrkan.

Jag, som skriver detta, känner den som, skrivit Sångpostillan. Trots sin höga ålder orkar han gräva och blygs ej för reklam. Han är en rötters och maskars vän. Och tycker ibland även om trädtopparna.