Onsdag: Vänta i bön

Alla dessa höll ihop under ständig bön.
Apostlagärningarna 1:14

Efter det att Jesus hade lämnat dem återvände apostlarna till Jerusalem ”under stor glädje” (Luk 24:52) och väntade där i tio dagar tills den helige Ande kom. Lukas berättar vad de ägnade sig åt dessa dagar före pingst. I sitt evangelium säger han att ”de var ständigt i templet och prisade Gud” (Luk 24:53) och att de, enligt Apostlagärningarna, ”höll ihop under ständig bön” i det rum där de övernattade. Det var en sund kombination: ständig lovprisning i templet och ständig bön i hemmet.

Vilka var då dessa människor som samlades till lovprisning och bön? De var 120 till antalet, får vi veta. De inbegrep de elva kvarvarande apostlarna, vilka Lukas räknar upp med endast mindre avvikelser från den lista han har gett i sitt evangelium. Dessutom nämner han ”några kvinnor” (Apg 1:14) och syftar då förmodligen på Maria från Magdala, Joanna, Susanna och andra som stöttat Jesus och apostlarna ekonomiskt och som hade funnit graven tom. Vidare, och separat som för att hedra henne, nämner Lukas ”Maria, Jesu mor” (Apg 1:14), vars unika roll i samband med Jesu födelse han har beskrivit i sitt evangeliums båda inledande kapitel. ”Hans bröder” nämns sist (v. 14); de hade förmodligen kommit till tro tack vare den personliga uppenbarelse som Jesus hade skänkt sin bror Jakob (1 Kor 15:7).

Alla dessa (apostlarna, kvinnorna, Jesu mor och Jesu bröder) jämte de övriga som tillsammans utgjorde 120 personer, ”höll ihop under ständig bön”. Deras bön var både enad och uthållig. Grunden för deras enhet och uthållighet var utan tvekan Jesu befallning och löfte. Han hade lovat att sända den helige Ande och befallt dem att vänta på honom och inte förrän då gå ut och vittna. Av detta kan vi lära oss att Guds löften inte gör bönen överflödig. Tvärtom: bara Guds löften skänker oss såväl fullmakt att be som tillförsikt att han ska höra och besvara våra böner.

Läs vidare: Apg 1:12-14

GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag