Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Inloggning






Glömt ditt lösenord?
Inget konto än? Skapa ett

Vår systersajt

jesusfordig.nu
17/5 Onsdag - Inbördes hjälp (Stott) PDF Skriv ut E-post

De troende fortsatte att samlas och
hade allting gemensamt [koinõnia].

Apostlagärningarna 2:44

 

Några få kilometer från Jerusalem tillämpade Qumran-kommunitetens esseiska ledare ett gemensamt ägande, och munkarna överlämnade allt de ägde och hade i samband med att de införlivades i gemenskapen.

Och visst kallar Jesus somliga till fullständig och frivillig fattigdom, som exempelvis den rike unge mannen, den helige Franciscus av Assisi och moder Teresa och hennes systrar, kanske för att utgöra ett vittnesbörd om sanningen att livets mening inte är beroende av en mängd ägodelar. Men inte alla Jesu lärjungar är kallade till detta. Förbudet mot privat ägande är en kommunistisk och inte någon kristen doktrin. Dessutom var försäljningen och givandet i Jerusalemförsamlingen frivillig, för vi läser i vers 46 att ”i hemmen bröt de brödet”. I hemmen? Och jag som trodde att alla hade sålt sina hem och sina möbler?! Uppenbarligen inte. Och Ananias och Sapfeiras synd, som finns beskriven i Apg 5, bestod inte i att de hade behållit en del av köpesumman för jorden, utan att de hade behållit en del samtidigt som de låtsades ha gett allt. Deras synd var inte girighet utan bedrägeri. Aposteln Petrus  var mycket tydlig i sitt svar till Ananias: ”Var den [jorden] inte din så länge du ägde den, och förfogade du inte över pengarna när den var såld?” (Apg. 5:4). Alla kristna måste med andra ord utifrån sitt eget samvete fatta ett beslut inför Gud om hur vi använder våra tillgångar.

Icke desto mindre får vi inte blunda för utmaningen i detta avsnitt. Dessa tidiga kristna älskade varandra, något som knappast är förvånande med tanke på att Andens främsta frukt är kärlek. De värnade i synnerhet om sina fattigare bröder och systrar och delade med sig till dem av sitt eget. Denna princip om frivillig kristen generositet är ett oföränderligt kännetecken. De av oss som lever i överflöd måste förenkla vår livsstil ekonomiskt, inte för att vi inbillar oss att det skulle lösa de ekonomiska problemen i världen i stort, utan av solidaritet med de fattiga.

En Ande-fylld församling är alltså en givande församling. Generositet har alltid präglat Guds folk. Vår Gud är en generös Gud, och därför måste hans folk också vara generösa.

 

Läs vidare: Apg 5:1-11

 

GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 

 
< Föregående   Nästa >