Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Inloggning






Glömt ditt lösenord?
Inget konto än? Skapa ett

Vår systersajt

jesusfordig.nu
18/5 Torsdag - Gudstjänstliv (Stott) PDF Skriv ut E-post

De deltog troget...i brödbrytandet och bönerna.
Apostlagärningarna 2:42

 

Vi har sett att en levande församling är en läraktig och en givande församling. Den är samtidigt också en gudstjänstfirande församling. ”Brödbrytandet” syftar uppenbarligen på Herrens måltid, förmodligen i samband med en kärleksmåltid jämte bönerna, det vill säga bönegudstjänsterna eller bönemötena. Vad som slår mig när det gäller den tidigaste församlingens gudstjänster är dess balans i två avseenden.

För det första var deras gudstjänster såväl formella som informella, för de ägde rum både i templet och i hemmen (Apg 2:46). Vi ser att de första kristna inte omedelbart övergav templet och den institutionaliserade gudstjänsten. Men de önskade säkert väldigt gärna reformera den i enlighet med evangeliet, eftersom de visste att offerkulten hade ersatts av Jesu offer en gång för alla. Men de fortsatte ändå att delta i de traditionella bönegudstjänsterna, som bör ha varit tämligen formella. Dessa gudstjänster kompletterades med mer informella bönemöten i hemmen och med deras egen, mer uttalat kristna, tillbedjan och Herrens måltid. Vi får inte polarisera det strukturerade mot det ostrukturerade, det liturgiska mot det spontana. Den tidiga församlingen praktiserade bådadera, vilket vi också bör göra. Varje större församling bör dela in sig i mindre grupper.

För det andra präglades den tidiga församlingens gudstjänster av såväl glädje som vördnad. Att de var glada går inte att ta miste på. Det grekiska ordet agalliasis i Apg 2:46 betyder ”sprudlande glädje”. För Andens frukt är glädje, och ibland en mer ohämmad glädje än våra traditionella gudstjänster uppmuntrar till. När jag besöker vissa gudstjänster tror jag att jag av misstag har hamnat på en begravning. Alla är klädda i svart. Ingen ler eller pratar. Psalmerna eller sångerna går i snigelfart, och hela stämningen är dyster. Den kristna tron är glädjefylld, och varje samling eller gudstjänst bör präglas av glädje. Samtidigt var den tidiga församlingens tillbedjan aldrig vanvördig. Och ändå är det så i dag, att om vissa gudstjänster inte är begravningar så saknar de fullständigt respekt för det heliga. Men om glädje är ett kännetecken på en levande församling, så gäller det även vördnad. Vi läser att ”alla människor bävade” (Apg 2:43). Den levande Guden hade besökt Jerusalem, och de böjde sig inför honom i denna blandning av förundran och ödmjukhet som vi kallar tillbedjan.

 

Läs vidare: Ps 95

 

GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 

 
< Föregående   Nästa >