Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
11/6 Måndag - Paulus i Jerusalem (Stott) PDF Skriv ut E-post

I Jerusalem tog bröderna emot oss med glädje. Nästa dag
gick Paulus tillsammans med oss andra hem till Jakob.

Apostlagärningarna 20:17-18

 

När Paulus och hans reskamrater anlände till Jerusalem gick de hem till Jakob. Jakob var fortfarande den erkände ledaren för den världsvida judekristna församlingen, vars antal nu uppgick till många tusen. I sin skildring av Paulus och Jakobs möte ansikte mot ansikte, flankerade av ett antal egna lärjungar, ställer Lukas sina läsare inför en dramatisk situation som var både riskfylld och fylld av möjligheter. Jakob och Paulus representerade nämligen två grenar inom den kristna rörelsen: den judiska och den icke-judiska, ”hedniska”. Och under åren sedan dessa män senast träffades hade båda rörelserna vuxit avsevärt, under Guds goda ledning. Konfrontationen kunde ha blivit plågsam. Men båda männen hade en försonlig inställning. Ta Jakob först. När Paulus avlade sin detaljerade rapport om vad Gud genom hans arbete hade gjort bland hedningarna uppstod inget muttrande eller missnöje. De prisade Gud tillsammans.

Men även Paulus var angelägen om att visa försonlighet och gjorde det på två sätt. Det första (som Lukas av någon anledning inte nämner förrän i Apg 24:17) var överlämnandet av den offergåva till den judiska församlingen som samlats in bland de grekiska församlingarna. Kanske Paulus redan hade överlämnat denna gåva privat. Han såg den inte bara som ett uttryck för kärlek till de nödställda, utan som en påtaglig symbol för den judisk-hedniska solidariteten inom Kristi kropp. Men Lukas koncentrerar sig framförallt på det andra beviset på Paulus försonlighet, nämligen hans positiva gensvar på Jakobs förslag. På grund av det stora antalet judekristna i Jerusalem, vilka alla troget följde lagen, var det viktigt att ta kål på ryktet som var i omlopp, att Paulus undervisade judekristna att vända Moses ryggen och förklara omskärelse och lagtrohet som onödiga. (Vad han skulle undervisa icke-judiska nyomvända om hade redan beslutats vid rådsmötet i Jerusalem). Jakob föreslog därför att Paulus skulle delta i en viss reningsritual, inte som ett krav, utan av hänsyn till judekristna samvetsbetänkligheter. Detta ställde Paulus omedelbart upp på.

Vi kan bara tacka Gud för den andliga generositet som både Jakob och Paulus visade prov på den gången. De var redan överens läromässigt (att frälsningen är Guds gåva av nåd genom tron på Kristus) och etiskt (att kristna måste följa den moraliska lagen); frågan dem emellan gällde kultur, ritual och tradition.

 

Läs vidare: Apg 21:17-26

 

GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 

 

 
< Föregående   Nästa >