Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
2/7 Torsdag - Guds plan för judar och hedningar (Stott) PDF Skriv ut E-post

Jag frågar då: kanske snavade de [judarna] för att de skulle falla? Visst inte!
Romarbrevet 11:11

 

Genom hela första hälften av sitt brev har Paulus varken glömt Romförsamlingens etniska blandning eller motsättningarna som sjuder under ytan mellan den judekristna minoriteten och den hednakristna majoriteten. Stunden är nu inne för honom att rakt på sak ta upp det underliggande teologiska problemet. Hur kommer det sig att det judiska folket som helhet har förkastat sin Messias? De som blivit så privilegierade av Gud, hur kunde de vara så fast rotade i sina fördomar?

Paulus ger ett dubbelt svar på dessa frågor. Till att börja hade den judiska oviljan att bejaka Jesus med Guds utkorelse att göra. Men den berodde även på Israels egen envisa olydnad. I synnerhet snavade hon över stötestenen, nämligen Kristus och hans kors. Denna spänning mellan gudomlig utkorelse och mänsklig upproriskhet utgör en motsägelse som är svår för våra hjärnor att greppa. Men vi måste ändå framhålla båda sanningarna även om de tycks oförenliga.

I Romarbrevet 11 blickar Paulus in i framtiden och förklarar att Israels fall varken omfattar alla judar, eftersom det finns en troende kvarleva, eller slutgiltig, eftersom Gud inte har förskjutit sitt folk och de kommer att återhämta sig (Rom 11:1-11). Därefter fortsätter han med att utveckla sin allegori om olivträdet och drar två lärdomar
av den.

Den första är en varning till hedningarna (den vilda olivgrenen som har blivit inympad) att inte förhäva sig eller skryta (Rom 11:17-22).

Den andra är ett löfte till Israel (de äkta grenarna) att om de inte framhärdar i sin otro, så kommer de att ympas tillbaka in i trädet igen (Rom 11:23-24). Paulus vision för framtiden (som han kallar en ”hemlighet” [Rom 11:25] eller uppenbarelse) är att det fulla antalet såväl judar som hedningar ska bli insamlade och frälsta (Rom 11:12, Rom 11:25). Ja, Gud ska ha förbarmande med dem alla (Rom 11:32), vilket inte betyder varenda människa utan undantag, utan snarare både judar och hedningar utan åtskillnad. Det är inte förvånande att dessa framtidsutsikter får Paulus att brista ut i en doxologi, där han lovprisar Gud för djupet både i hans rikedomar och i hans vishet (Rom 11:33-36).

Läs vidare: Rom 11:25-36

 

GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING  

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk