Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
31/7 Fredag - Tron definierad och illustrerad (Stott) PDF Skriv ut E-post

Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se.
Hebréerbrevet 11:1


Det finns två osäkerhetsfaktorer som alla människor brottas med. Det ena är den osäkra framtiden, och den andra är det osynliga nuet. För vi finner vår trygghet i nuet, inte i framtiden, och i det synliga, inte det osynliga. Vad gäller framtiden så är till och med meteorologernas väderprognoser ofta otillförlitliga. Vad gäller det osynliga så har vår vetenskapliga skolning fostrat oss att förhålla oss skeptiska till allting som inte är påtagligt eller empiriskt granskat.

Därför kommer det som en chock att dessa båda sfärer av mänsklig osäkerhet (framtiden och det osynliga) är just sådana områden som tron specialiserar sig på och till och med uppmuntrar! Det är trons ”uppgift” att försöka uppfatta både det osynliga nuet och den osäkra framtiden. Enkelt uttryckt: tron är förvissningen om att den framtid vi hoppas ska bli verklighet och det ”nu” vi inte kan se icke desto mindre är verkligt.

Naturligtvis föraktar den icke-troende den kristna tron. Enligt H. L. Mencken, den så kallade lärde från Baltimore, kan ”tron...i korthet definieras som en ologisk övertygelse att det osannolika ska inträffa”. Vitsigt sagt, men felaktigt. Tro är inte detsamma som godtrogenhet eller vidskepelse. Den är varken irrationell eller ologisk.

Nej, tro och förnuft framställs aldrig som motsatser i Skriften. Tro och seende kontrasteras men inte tro och förnuft. Tvärtom: ”De som känner dig, Herre, litar på dig” (Ps. 9:11). De litar på Herren därför att de känner honom. Det förnuftiga i tillit har med föremålets trovärdighet att göra, och ingen kan vara mer trovärdig än Gud.

Allt detta framgår klart genom exemplet i Heb 11. I alla situationer är tron ett gensvar på något som Gud har sagt. Noa byggde arken därför att Gud har förvarnat honom om den kommande översvämningen. Abraham lämnade hem och släkt därför att Gud hade lovat honom ett annat hem och många ättlingar. I båda fallen kom ordet från Gud först. Det är likadant med oss. Vi är inga andliga
giganter som Henok, Abraham och Mose. Gud talar normalt sett inte till oss direkt. Men han fortsätter att tala genom det han har talat i Skriften. Tro är alltså vårt gensvar på hans Ord.


Läs vidare: Heb 11:1-10

 

 

 

GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk