Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Tredje söndagen efter trefaldighet. Årg 3 PDF Skriv ut E-post
Skrivet av Jenny Berggren   


Här är det inte en ulv i fårakläder längre. Här är det ett rytande lejon som väntar efter något att sluka. Ett synligt, tydligt, skrämmande problem och vips har människans överlevnadsinstinkt satt oss i vad vi tror är säkerhet. Men så är det inte.

På Afrikas savanner slukas man om man lämnar hjorden.
Bland cikadorna i djungelns ljudmatta är det vansinne att lämna gruppen och flyga själv och direkt dumt att tro att man i ett fiskstim kan sluta simma och gå upp till ytan och gå på land.

Ändå är det vi kristna som lever överlåtet till vår Skapare som ibland manas att göra tvärtom mot vad vi är vana vid, och med ens inser vi att det betyder stor fara.
Gud vet att vi försvinner från den Guds väg som vi går på, för vi blir lätt skrämda och blinda och erfar inte Hans närvaro och Hans steg precis framför. De finns där, men vi reagerar på fara och saker känns plötsligt så farligt. Ett rytande lejon! Och det är så mycket enklare att göra som alla andra. Glida undan. Stanna och vila i skuggan som alla andra.

Därför har vi en sökande Gud. En mästare på att finna. En Gud som gör trasigt till helt och som tar till sig det brustna. Och upplivar det som dött.

Med Gud bredvid sig på savannen blir Lejonets gap tillstängt.
Fågelns jakt på mat bland trädtopparna avbruten.
Och fisken andas fritt i nya element.
Och du kan gå fri i en värld av domar.
Bara du låter dig hittas, tilltufsad.
Lägger du korten på bordet?
Kastar in vanten?
Ger upp?
Ger dig - igen - till överlåtelsens klarhet och läkedom i Guds enorma omsorg och kärlek?
 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk