Tisdag: Abrahams tro prövas

En tid därefter satte Gud Abraham på prov.
1 Moseboken 22:1

Ett välkommet bevis på Bibelns verklighetsförankring är att den inte skyler över de stora människornas brister och misstag. Abraham är ett exempel på detta. I ett förunderligt steg i tro hade han lämnat hem och släkt och det ”utan att veta vart han skulle komma” (Heb 11:8). Men så, tvingad av hungersnöden att söka sin tillflykt till Egypten, bad han Sara (eftersom hon var en mycket vacker kvinna) att säga till alla att hon var hans syster och inte hans hustru. Det var vidrigt av honom att på det viset äventyra hennes trygghet för att själv kunna känna sig säker. Roten till detta handlande var otro (1 Mos 12:10-20).

Efter att ha bevittnat denna avgrundslika skillnad mellan tro och tvivel undrar vi naturligtvis hur Abraham ska reagera på den yttersta prövningen av hans tro, nämligen Guds befallning till honom att frambära Isak som brännoffer. Vi kan vara förvissade om att Guds första avsikt med denna fasansfulla uppmaning var att säga till Abraham att Jahve inte krävde människooffer, vilket däremot var en av de främsta styggelser som folket i Kanaan ägnade sig åt och som låg bakom Guds befallning att de skulle utplånas.

Men berättelsen har dessutom en djupare innebörd. Tre gånger beskrivs Isak i gripande ordalag som ”din son, din ende son, som du älskar” (1 Mos 22:2, Fb). Detta framställer honom, inte bara som den ende, älskade sonen utan som den unike, om vilken Gud hade sagt att ”det är genom Isak som du skall få din avkomma” (1 Mos 21:12, Fb). Abraham och Sara hade väntat i åratal på denne löftessons födelse; skulle de nu själva tvingas döda honom?!

Abraham klamrade sig fast vid Guds försäkran om att hans löften skulle förverkligas genom Isaks släktled. Han till och med ”sade sig att Gud hade makt att...uppväcka döda” (Heb 11:19). Det var ett praktexempel på tro och lydnad.

Läs vidare: Heb 11:8-19

GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag