Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
18/11 Onsdag - Psalm 42 och 43 – Andlig depression (Stott) PDF Skriv ut E-post

Varför är du tyngd av sorg, min själ?...Sätt ditt hopp till Gud.
Psalm 42:6


Depression tycks vara ett tämligen vanligt tillstånd bland kristna. Jag tänker då inte så mycket på klinisk depression, som kan kräva professionell psykoterapi, utan andlig depression, som vi själva borde kunna hjälpa varandra att hantera.

Författaren till Ps 42 och Ps 43 (uppenbarligen är de tänkta som en enda psalm) är medveten om orsakerna bakom sin depression. Till att börja med törstar han efter Gud (som hjorten längtar till vattenbäckar), eftersom han känner sig långt borta från honom i något slags påtvingad förvisning. Han minns de festliga högtiderna då han brukade ”träda fram inför Gud” (Ps 42:3), och längtar efter att få återvända till Guds hus, in i hans glädje (Ps 42:5).

Hans depression beror dock inte enbart på Guds frånvaro, utan även på fiendernas närvaro. De hånar honom och frågar: ”Var är din Gud?” (Ps 42:4, Ps 42:11). Det beror dels på att de är avgudadyrkare och tjänar gudar som de kan se och ta på, medan ”den levande Guden” (Ps 42:3) är osynlig och icke-kroppslig, och dels på att Gud tycks oförmögen att hämnas å sitt folks vägnar.

Varje avsnitt avslutas med samma refräng (Ps 42:6, Ps 42:12; Ps 43:5), där psalmisten talar till sig själv. Att tala till sig själv anses vanligen vara det första tecknet på sinnessjukdom. Men tvärtom är det ett säkert tecken på personlig mognad – fast det beror förstås på vad vi talar till oss själva om! Här vägrar psalmisten att ge efter för sitt missmod. Han tar tag i sin situation. Först frågar han sig själv: ”Varför är du tyngd av sorg, min själ?” Hans fråga bär ett stänk av förebråelse. Sedan uppmuntrar han sig själv: ”Sätt ditt hopp till Gud!” För Gud är värd vår tillit. Slutligen försäkrar han sig själv: ”Jag skall åter få tacka honom, min räddare och min Gud.” Hans dubbla användning av det possessiva pronomenet ”min räddare och min Gud” är väldigt viktigt. Han påminner sig själv om sin förbundsgemenskap med Gud, som inga humörsvängningar kan omintetgöra.


Läs vidare: Ps 42:1-12



 

GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk