Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Inloggning






Glömt ditt lösenord?
Inget konto än? Skapa ett

Vår systersajt

jesusfordig.nu
7/12 Torsdag - Kulturell anpassning – var går gränsen? (Stott) PDF Skriv ut E-post

Daniel var emellertid fast besluten att inte göra
sig oren genom mat och vin från kungens bord.

Daniel 1:8


Den andra exilprofeten var Daniel. Hans bibliska livshistoria börjar år 605 f. Kr., det vill säga i judakungen Jojakims tredje regeringsår. Det var samma år som den första deportationen av judiska fångar från Jerusalem till Babylon ägde rum, och i denna första fördrivning fanns ett antal unga män av såväl kunglig som ädel börd. De var ståtliga att se på, utan kroppsligt lyte, intelligenta och kunniga. Kung Nebukadnessar beordrade Ashpenas, sin överste kammarherre eller palatsföreståndare, att välja ut några av dessa män till att utbildas i den babyloniska kulturen för att de sedan ska kunna tjänstgöra vid det kungliga hovet. De brukade tilldelas en daglig portion av palatsets mat och vin, och efter tre år förväntades de börja tjäna kungen. Bland dem fanns fyra kandidater: Daniel, Hananja, Mishael och Asarja, vars namn kammarherren ändrade till Belteshassar, Shadrak, Meshak och Aved-Nego.

Plötsligt ändrar texten inriktning. ”Men Daniel var fast besluten att inte göra sig oren genom mat och vin från kungens bord” (Dan 1:8). Vi vet inte exakt vilka matregler ur lagen som Daniel var fast besluten att följa, men för honom var det uppenbarligen solklart. Han var villig att bli undervisad ”i kaldéernas språk och litteratur” (Dan 1:4), få ett nytt namn och säkert också underkasta sig ett antal skönhetsbehandlingar, men där gick gränsen. Han tänkte verkligen inte bryta mot sin Guds befallningar.

Denna händelse är ett häpnadsväckande exempel på kulturell diskriminering. Faktum är att varje kultur, som ju är formad av människor, är en blandning av gott och ont, sanning och lögn, skönhet och fulhet. Daniel och hans vänner var fast beslutna att ta till sig allt det goda i den kaldeiska kulturen, men lika fast beslutna att förkasta allt som inte stämde överens med deras uppenbara tro.

Och som de började fortsatte de. Deras integritet ledde snart till grav civil olydnad, först den gången när de vägrade att böja sig och dyrka Nebukadnessars staty (Dan 3), och sedan när Daniel vägrade att upphöra med sina böner till Jahve (Dan 6). Dessa trofasta judar fick betala ett högt pris för sin integritet – den brinnande ugnen i det första fallet och lejongropen i det andra.


Läs vidare: Dan 1



 

GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

 
< Föregående   Nästa >