Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare.
1 Johannes brev 4:14, Fb

 

Det är högst sannolikt att aposteln Johannes levde ett långt liv och att han var den siste överlevande aposteln. Därför gör vi klokt i att lyssna till hans mogna reflektion angående innebörden av och syftet med inkarnationen. ”Fadern har sänt sin Son som världens Frälsare.” Ett rättframt påstående beträffande julen i vilket fyra substantiv framträder klart: Fadern sände Sonen till att bli världens Frälsare.

 

Världen är Johannes uttryck för det gudlösa samhället, som väcker Guds missnöje och vrede.

Frälsare antyder att världen behöver frälsas, räddas. För även om orden synd och frälsning är traditionella uttryck som gör somliga förlägna och förbryllar andra, så kan vi inte avfärda dem. De uttrycker en viktig verklighet som det vore dåraktigt att blunda för. Frälsning är frihet – frihet från skuld, dom, självupptagenhet, fruktan och döden.

 

Sonen är den Frälsare vi behöver i hans egenskap av både Gud och människa, han vars födelse vi firar i juletid och vars död utgör den enda grunden på vilken Gud kan förlåta våra synder i dag. För att citera ett annat av Johannes sammanfattande uttalanden: ”Gud...har...sänt sin Son som försoningsoffer för våra synder” (1_Joh 4:10).

 

Vidare sände Fadern Sonen till att bli världens Frälsare. Sonen kom inte till jorden på eget initiativ. Ännu mindre tvingade han frälsningen av en Fader som var ovillig att ge den. Nej, Fadern sände honom. Fadern tog initiativet i sin stora kärlek. För när han gav oss sin Son gav han sig själv.

Läs vidare: 1_Joh 4:7-16