Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
20/2 Lördag - Diskussionen angående skattebetalning (Stott) PDF Skriv ut E-post
Ge kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.
Markus 12:17


Frågan huruvida lojala judar borde betala skatt till kejsaren var en politiskt och känslomässigt brännbar fråga vid den här tiden. På ena ytterkanten befann sig de fanatiska seloterna som exempelvis Judas galiléern, vilken år 6 e. Kr. gick i täten för ett uppror mot Rom och vars stridsrop löd: ”Ingen skatt till romarna!” Långt mera moderata var fariséerna, som tyckte illa om men urskuldade romarnas skatt, medan herodianerna ansåg det självklart att man skulle betala. En blandad grupp av människor (oeniga beträffande skatten men eniga i sitt motstånd mot Jesus) kom till honom en dag med en kuggfråga: ”Är det rätt...att betala skatt till kejsaren?” (Mark 12:14). Han ställdes därmed inför ett dilemma. Sa han nej riskerade han att omedelbart bli arresterad och värre ändå. Sa han däremot ja skulle han omedelbart förlora folkets stöd.

Jesus bad om en silverdenar och frågade vems bild och namn som fanns på den. ”Kejsarens”, svarade de. Bilden bör ha föreställt Tiberius, som var kejsare vid den här tiden, medan inskriptionen bör ha lytt på latin: ”Kejsar Tiberius, son till den gudomlige Augustus, översteprästen.”

Genom sitt berömda uttalande att det som är kejsarens tillhör kejsaren och det som är Guds tillhör Gud menade Jesus inte att det fanns två oberoende, jämställda maktsfärer (kejsarens och Guds), för allt som är kejsarens tillhör i själva verket Gud. Snarare menade han att Guds folk måste ge till kejsaren (bokst. ”ge tillbaka”, som när man betalar tillbaka en skuld) det erkännande som tillkom honom. För de fick inte dra nytta av det romerska styrets välsignelser (som fred, rättsskipning, utbildning och vägar) utan att bidra med något i gengäld. Men det fanns gränser för vad man var skyldig kejsaren. Gudfruktiga judar kunde naturligtvis inte delta i kejsarkulten. Dyrkan av staten upphörde inte i och med det romerska imperiets fall. Än i dag finns det totalitära regimer på både vänster- och högerkanten som kräver okritisk lojalitet, något som kristna naturligtvis inte kan ge. Fortfarande låter sig kristna kastas i fängelse och utsättas för tortyr, arbetsläger och avrättning hellre än att kompromissa med sin lojalitet gentemot Gud. Kristna är lojala medborgare som ger kejsaren det som tillhör kejsaren, men sin dyrkan begränsar de till Gud allena och ger Gud det som tillhör Gud.


Läs vidare: Markus 12:13-17

 

GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk