Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Första söndagen efter trettondedagen - Årg2 PDF Skriv ut E-post

Luk 3:15-17, Luk 3:21-22

Lukas börjar med att säga, att folket - grekiskans "laos" - var fyllt av förväntan och undrade om inte Johannes döparen händelsevis var den av alla judar efterlängtade Messiasgestalten. "Laos" är det ord för "folk" som används just om judarna - andra ord för "folk" i Nya Testamentet är "ochlos" (det fattiga, vanliga folket") och "ethnos" (folkslag som greker, romare, argentinare o.s.v.) Så Johannes döparen talar till sitt eget judiska folk, vars messiasförväntan förstärkts under den ockupation av Israel som tidens stormakt Romarna igångsatt år 63 f. Kr. Judarna längtade efter en messiasgestalt som skulle frälsa det judiska folket - konkret driva ut romarna från deras fäderneärvda jord. "Messias" heter på grekiska "Kristos" och betyder "den smorde" - precis som en kung i Gamla Testamentet smordes.


 "Alla frågade sig om inte Johannes kunde vara Messias".  Detta måste ha varit frestelsens ögonblick för Johannes. "Folk ..i stora skaror" (Luk 3:7) och "hela Judeen och trakten kring Jordan" (Matt 3:5) kom till honom. Nu kunde ju Johannes ha sagt - "jo, det är jag" och folk skulle ha trott och följt honom. Men Johannes övervinner frestelsen och börjar tala om "en som är starkare" och han är inte ens "värdig att knyta upp hans sandalremmar". (1917 års översättning, Helge Åkessons och David Hedegårds översättningar väljer "skorem" men översättningen i Bibel 2000 är nog bättre.  Folk i Israel bar ofta sandaler - skönt i det varma klimatet).


 Sen kommer vers 17 som beskriver den kommande Messias, alltså Jesus, som domaren. Här märker vi Johannes´ vana att tala i rakt klarspråk. Han som tilltalat det förväntansfulla judiska folket med "huggormsyngel" (Luk 3:7) fortsätter på samma spår när han presenterar domaren Kristus som vid den slutliga domen skall bränna upp agnarna (skräpsäden) "i en eld som aldrig slocknar". Åkessons översätter grekiskan mest ordagrant - "osläcklig eld".  Så "förmanade han folket". "Folket" återigen "laos", d.v.s. judafolket och "förmanade" heter här i grundtext "parakalein" - ett ord som också kan översättas "trösta". Det här kärva budskapet kanske också var en tröst för en lidande människa, som blivit hånad och förnedrad av onda människor i hennes liv och omgivning.


 Så kommer så ögonblicket med nerv - när bland allt detta "laos" också juden Jesus kommer för att låta döpa sig. Lukas har inte med Johannes´ protest - spontant känner han sig ovärdig att döpa Jesus.  Matteus har med den protesten: "Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig." (Matt 3:14)


  Men samtliga s.k. "synoptiker" - Matteus, Markus och Lukas - ger sen samma bild av själva dopögonblicket. ("Synoptiker" betyder "samseende" och uttrycker att just de här tre evangelierna ofta skildrar händelser på samma sätt, ibland t.o.m. nästan ord för ord, medan Johannesevangeliet har en annan, i sakfrågor, mindre distinkt ton och istället lägger stor vikt vid Jesu undervisning). "Synoptikerna" - och som här Lukas - beskriver hur himlen vid Jesu dop öppnas, en duva sänker sig ner över honom som ska döpas och en röst hörs från himlen: "Du är min älskade son, du är min utvalde". Andra översättningar får med grekiskans "eudokesa" som är ett positivt laddat ord. 1917 års översättning väljer därför "i dig har jag funnit behag", Åkesson "I dig har jag välbehag", Giertz "vilar mitt välbehag" och Hedegård "I dig har jag min glädje".


 Den helige Ande vilade över Jesus vid hans dop. Det är ingen viktig fråga för frälsningen och evigheten hemma hos Gud, tror jag, om man säger "den helige Ande" eller som i Bibel 2000 "den heliga anden", alltså femininum.  Sant är att "ande" på hebreiska är femininum (ruah) men i Nya Testamentet är den neutrum (pneuma) men i Jesu undervisning konsekvent "han". "Hjälparen" - ett annat ord för den helige Ande - "honom", skulle Jesus sända och när "han" kommer skall "han" vägleda med sanningen, "han" ska inte tala av sig själv och "han" skall förhärliga Jesus. (Grekiskans "ekeinos", Joh 16:7-15) ) 


 Anden är så viktig för mig som kristen. Därför borde han skrivas med stort A (som också sker i Åkessons, Bo Giertz´ och Hedegårds översättningar, men inte i 1917 års översättning och Bibel 2000).


 När man så på det här viset har kommit så här långt i en textgenomgång, så bör man ju ändå fråga sig vad jag tar emot och praktiserar ur ett textsammanhang. I just den här texten tar jag till mig att Jesus, starkare än Johannes, döper dop i helig ande och eld var och en som ärligt vill vandra med honom. Han döper en gång och sedan kontinuerligt i ande inför de uppgifter jag står i. Sen tar jag också till mig den öppnade himlens budskap, att Jesus inte bara är en profet och mästare, han är Guds son över vilken vilar Guds välbehag. Himlen proklamerar Jesus - jag står på stranden och hör det och ansluter mig till gruppen som följer honom.

Carl-Erik Sahlberg

 
Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk