Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
DEN BIBLISKA PÅSKEN PDF Skriv ut E-post
Skrivet av Lars Enarson   
2016-06-08
”Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder, utan med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och lyte. Han var utsedd redan före världens skapelse men har i dessa sista tider uppenbarats för er skull.” (1 Petr. 1:18-20)

Vi ska nu undersöka den profetiska uppfyllelsen av påskhögtiden. Låt oss först gå till det viktiga bibelstället i 1 Korintierbrevet 15:1-5 som handlar om evangeliet, de goda nyheterna:

”Bröder, jag vill påminna er om evangeliet som jag predikade för er, som ni tog emot och står fasta i, och genom vilket ni blir frälsta. Jag vill påminna er om orden som jag förkunnade, om ni nu håller fast vid dem. Annars var det förgäves att ni kom till tro. Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna, och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv.”

Vi ser här att grundvalen för evangeliet inte bara är att Jesus/Jeshua dog för våra synder och uppstod på tredje dagen, utan att han gjorde detta ”enligt Skrifterna”. Messias dog inte bara när som helst, var som helst eller hur som helst, utan han gjorde det exakt så som det stod skrivet om honom i de Heliga Skrifterna. Detta är mycket viktigt.

Hebréerbrevet 10:1 och även Kolosserbrevet 2:17 förklarar att Lagen är en skugga av den verklighet som finns i Messias. Skuggan och objektet som projicerar skuggan måste alltid stämma med varandra. Det betyder att skuggbilden som finns i Toran uppenbarar för oss vad som blev uppfyllt genom Messias när han dog och uppstod. Efter sin uppståndelse sa Jeshua till de två lärjungarna på vägen till Emmaus,

”Han sade till dem: ’Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?’ Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna. … Och han sade till dem: ’Detta är vad jag sade till er, medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna.” (Luk. 24:25-27,44)

När Messias dog

HERRENS Högtider som är givna genom Mose i 2 Mosebok 23 uppenbarar Faderns detaljerade frälsningsplan för mänskligheten genom Messias, från hans död på Golgata under påsken till dess han intar tronen i Jerusalem under Lövhyddohögtiden. Låt oss läsa vad det står om det två första högtiderna: Påsken och det Osyrade brödets högtid:

”Detta är HERRENS högtider, de heliga sammankomster som ni skall utlysa på bestämda tider: I första månaden, vid aftontiden på fjortonde dagen i månaden, är HERRENS påsk. Och på femtonde dagen i samma månad är HERRENS osyrade bröds högtid. Då skall ni äta osyrat bröd i sju dagar. På den första dagen skall ni hålla en helig sammankomst. Ni skall då inte utföra något arbete.” (3 Mos. 23:4-7)

Påsken är den första av de årliga högtiderna. Den firas till minne av uttåget ur Egypten genom kraften i blodet av ett lamm som stänktes på israeliternas dörrposter i Egypten. Vi läser om den första påsken i 2 Mosebok,

”HERREN sade till Mose och Aron i Egyptens land: ’Denna månad skall vara den främsta hos er. Den skall hos er vara den första av årets månader. Säg till hela Israels menighet: På tionde dagen i denna månad skall varje familjefar ta sig ett lamm, så att varje hushåll får ett lamm. Men om hushållet är för litet för ett lamm, skall familjefadern och hans närmaste granne ta ett lamm tillsammans efter antalet personer. För varje lamm skall ni beräkna ett visst antal, efter vad var och en äter. Ett felfritt, årsgammalt lamm av hankön skall ni välja ut och ta det antingen från fåren eller getterna. Ni skall förvara det till den fjortonde dagen i denna månad. Då skall hela Israels församlade menighet slakta det i skymningen’.” (2 Mos. 12:1-6)

Johannes 1:29 säger, ”Nästa dag såg han Jeshua komma, och han sade ’Se Guds lamm, som tar bort världens synd’!” Jeshua är Guds lamm. Han kom första gången som Guds Lamm för att ta bort världens synd. I 2 Mos. 12:3 läser vi, ”På tionde dagen i denna månad skall varje familjefar ta sig ett lamm, så att varje hushåll får ett lamm”. Påskalammen måste utväljas och tas in i huset den tionde dagen i första månaden.

Vi läser i Johannes 12:1-2, ”Sex dagar före påsk kom Jesus till Betania, där Lasarus bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. De ordnade där en festmåltid för honom. Marta passade upp, och Lasarus var en av dem som låg till bords med honom.

Jeshua kom till Betania sex dagar före påsken. En middag serverades traditionellt på kvällen efter solnedgången. Det blir kvällen på femte dagen före påsk. I versarna 12 och 13 läser vi, ”Nästa dag hade folk i stora skaror kommit till högtiden. När de fick höra att Jeshua var på väg in i Jerusalem, tog de palmblad och gick ut för att möta honom. Och de ropade: ’Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn, han som är Israels konung’!

"Nästa dag" som omnämns här, blir då fyra dagar före påsk. Det betyder med andra ord att det var den tionde dagen i första månaden. Exakt på den tionde dagen i första månaden, då folket var påbjudna att utvälja sitt påskalamm, hälsades Jeshua av folkskarorna som Messias när han red in i Jerusalem och därefter gick in i templet. Jeshua utvaldes och fördes in i "huset" på tionde dagen i första månaden exakt enligt den profetiska förebilden.

I 2 Mosebok 12:5 läser vi vidare, "Ett felfritt, årsgammalt lamm av hankön skall ni välja ut". Påskalammen måste undersökas för att säkerställa att de var utan lyten. Under fyra dagar undervisade han i templet där folket och Israels ledare utfrågade honom. ”Om dagarna var han i templet och undervisade, men på kvällarna gick han ut och övernattade på det berg som kallas Oljeberget. Och tidigt på morgonen kom allt folket till honom i templet för att lyssna på honom.” (Luk. 21:37-38) Vi läser att man till slut inte kunde hitta något fel hos honom. ”Ingen kunde svara honom ett ord, och från den dagen vågade ingen längre fråga honom.” (Matt. 22:46)

Påskoffret

Påskalammen slaktades i skymningen (mellan de två kvällarna) den 14:e i första månaden och sedan åts de under påskmåltiden. Under andra templets tid fanns det två olika tolkningar av denna sed. Det verkar som att esséerna och kanske även sadducéerna slaktade lammen vid skymningen strax innan den 14:e dagen började, så att de kunde äta påskmåltiden den 14:e. Fariséerna t ex slaktade däremot lammen vid skymningen på den 14:e dagen och åt påskmåltiden på kvällen den 15:e när det osyrade brödets högtid började. De olika sederna hade också delvis utvecklats för att det var svårt för alla pilgrimer att slakta sina lamm på samma dag.

Detta var förordnat från himlen så att Jeshua kunde äta påskmåltiden med sina lärjungar den första kvällen och sedan uppfylla högtiden nästa dag när påskalammen enligt budet i Toran slaktades i templet. På detta sätt stämmer både redogörelserna som finns nedskrivna i Matteus, Markus och Lukas och den som finns i Johannesevangeliet.

Den sista måltid som Jeshua åt med sina lärjungar var verkligen en påskmåltid. Vi läser i Lukas 22:7-8,14-15 där det står, ”Så kom den dag i det osyrade brödets högtid, när påskalammen skulle slaktas . Då sände Jesus i väg Petrus och Johannes och sade: ’Gå och gör i ordning, så att vi kan äta påskalammet.’ …När stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna tillsammans med honom. Och han sade till dem: ’Jag har längtat mycket efter att äta detta påskalamm med er, innan mitt lidande börjar’.”

Nästa morgon efter att Jeshua blivit arresterad och förhörd av Stora Rådet under natten, läser vi i Joh. 18:28, ”Från Kajfas förde de sedan Jeshua till pretoriet. Det var tidigt på morgonen. Själva gick de inte in i pretoriet, för att de inte skulle bli orena utan kunna fira påsken.”

Johannes evangelium skrevs ganska långt efter att Matteus, Markus och Lukas skrevs (se även Joh. 21:22-24). Efter templets förstöring var det fariséernas sed som blev gällande bland det judiska folket att alltid äta påskmåltiden vid slutet av den 14:e när det osyrade brödets högtid börjar den 15:e, precis som det är idag. Det är troligen därför som Johannes evangelium är det enda av de fyra evangelierna som inte talar om ”den sista måltiden” som en påskmåltid, utan i stället säger att nästa dag ville judarna vara ceremoniellt rena för att äta påskmåltiden då.

Jeshua korsfästes ungefär klockan nio på morgonen den 14 Nisan i samband med morgonoffret och klockan tre på eftermiddagen (vid sjätte timmen), dog han som Guds Lamm som tar bort världens synder! ”Det var nu omkring sjätte timmen. Då kom över hela landet ett mörker som varade ända till nionde timmen. Solen förmörkades, och förlåten i templet brast mitt itu. Och Jeshua ropade med hög röst: ’Fader, i dina händer överlämnar jag min ande.’ Och när han hade sagt detta gav han upp andan.” (Luk. 23:44-46)

Detta var exakt den tid då påskalammen slaktades i templet enligt instruktionerna genom Mose angående påskhögtiden. Jeshua dog verkligen för våra synder som Guds Lamm, precis som förutsagts ”enligt Skrifterna”.

Vilken veckodag var det?

Traditionellt firas alltid korsfästelsen på en fredag. Det finns flera anledningar varför detta inte är ”enligt Skrifterna”. En av de mest uppenbara är uttalandet av Jeshua själv i Matt. 12:39-40, ”Han svarade dem: ’Ett ont och trolöst släkte kräver ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än profeten Jonas tecken. Ty liksom Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, så skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter’.”

Vi vet att Jeshua uppstod på första veckodagen.  Även om ”tre dagar och tre nätter” inte nödvändigtvis måste betyda exakt 72 timmar, så utesluter detta en korsfästelse på fredagen. Om Jeshua bara hade sagt tre dagar så skulle det varit möjligt med fredag som den första dagen, Sabbaten den andra dagen och söndagen den tredje. Men det är omöjligt att få in ”tre dagar och tre nätter” mellan fredag eftermiddag och söndag morgon.

Vi såg även i Joh. 12:1 att det står, ”Sex dagar före påsk kom Jesus till Betania, där Lasarus bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda”. Om Jeshua korsfästes på en fredag skulle sex dagar dessförinnan vara en Sabbat. Detta talar starkt emot en fredags-korsfästelse eftersom Jeshua inte skulle ha rest med sina lärjungar på en Sabbat och anlänt till Betania under den dagen.

En del tror att ”tre dagar och tre nätter” betyder 72 timmar och föreslår en onsdags-korsfästelse. Vi läser dock om den första veckodagen när uppståndelsen ägde rum att lärjungarna på väg till Emmaus, sa till Jeshua precis före skymningen när dagen gick mot sitt slut,

…våra överstepräster och rådsmedlemmar utlämnat till att dömas till döden och låtit korsfästa. Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel. Till allt detta kommer att han redan har låtit den tredje dagen gå, sedan detta skedde.” (1917 års översättning: "…det redan är tredje dagen sedan detta skedde.") (Luk. 24:20-21)

Om den första veckodagen var den tredje efter korsfästelsen, är en onsdags-korsfästelse utesluten. Dessutom, om Jeshua korsfästes på en onsdag betyder det att den 10:e Nisan skulle varit en Sabbat enligt det skriftenliga mönstret då påskalammet skulle utses. Jeshua skulle definitivt inte ha ridit in i Jerusalem på en Sabbat.

Det som återstår är då en torsdags-korsfästelse. Det passar i själva verket perfekt in på alla tillgängliga uppgifter i evangelierna, såväl som i de hebreiska Skrifterna.

Vi läser också i Johannes 19:31, ”Eftersom det var tillredelsedag och judarna inte ville att kropparna skulle hänga kvar på korset över sabbaten - det var nämligen en stor sabbatsdag - bad de Pilatus att de korsfästas ben skulle krossas och kropparna föras bort.”.

"Tillredelsedagen" syftar på dagen före Sabbaten, vilket vanligtvis är sjätte veckodagen (fredag). Vi ser emellertid här att korsfästelsen inte skedde på dagen före veckosabbaten utan före ”en stor Sabbatsdag”. Den 15:e Nisan, dagen efter påsken var en speciell Sabbat eftersom det var första dagen på det osyrade brödets högtid. ”Och på femtonde dagen i samma månad är HERRENS osyrade bröds högtid. Då skall ni äta osyrat bröd i sju dagar. På den första dagen skall ni hålla en helig sammankomst. Ni skall då inte utföra något arbete.” (3 Mos. 23:6-7) Detta var ”den stora Sabbatsdag” som Johannes 19:31 talar om.

Med en torsdags-korsfästelse var den speciella Sabbatsdagen en fredag, och omedelbart därefter följde den vanliga Sabbaten. Det var med andra ord två sabbatsdagar efter varandra. Vi läser i Matteus 28:1, ”Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, gick Maria från Magdala och den andra Maria för att besöka graven.” Den grekiska texten säger bokstavligen, ”Efter sabbaterna, när den första veckodagen började”.  Ordet ”sabbater” står här i plural. Detta syftar både på den speciella sabbaten och den vanliga veckosabbaten. Båda sabbaterna var tillsammans det året, och när båda sabbaterna var över gick kvinnorna ut för att besöka graven.

Den enda dag Jeshua skulle ha kunnat dö på för våra synder ”enligt Skrifterna” var alltså den femte veckodagen, dvs. på en torsdag.

 

När ska vi fira Jeshuas död för oss?

Det var angående påskmåltiden Jeshua sa, "Gör detta till min åminnelse!" Från historien vet vi att de första generationerna av Messias-troende lärjungar, både bland judar och hedningar, alltid gjorde detta under den bibliska påsken. Polykrates från Mindre Asien, som var biskop i Efesus under andra århundradet, skrev om påskfirandet, "Vi firar exakt rätt dag; varken lägger till eller drar ifrån. För i Asien har stora ljus somnat in, som skall uppstå igen på Herrens ankomst dag, när han skall komma med härlighet från himlen, och skall söka upp alla heliga. …Alla dessa iakttog alltid fjortonde dagen av påsken enligt evangeliet, och avvek ej i något avseende, utan följde trons regler. …För sju i min släkt har varit biskopar; och jag är den åttonde. Och mina släktingar iakttog alltid den dag när folket (dvs judarna) kastade bort surdegen."

Påsken infaller alltid på olika veckodagar varje år. Och det var på det sättet som man från början firade påsken tillsammans med det judiska folket varje år, dvs inte på en fredag eller söndag varje år. Under andra århundradet började emellertid biskopen i Rom att förändra denna sed i avsikt att alltid fira uppståndelsen på en söndag. Men när han försökte förmå församlingarna i Mindre Asien att göra på samma sätt, vägrade biskoparna där envist. Därav brevet från Polykrates till biskop Viktor i Rom som vi citerat här ovan. Den berömde kyrkofadern Irenaeus skrev också till Viktor och påminde om ett tidigare försök av biskop Anicetus att stoppa firandet av påsken i Mindre Asien, "För inte heller kunde Anicetus övertala Polykarpus att avstå från att fira den [påsken], för han hade alltid firat den med Johannes vår Herres lärjunge, och de andra av apostlarna som han umgåtts med."

Apostlarna undervisade med andra ord aldrig de som kom till tro vare sig om långfredagen eller påsksöndagen. Oavsett om påskhögtiden inföll på en söndag, onsdag eller torsdag så var det då som man firade Messias död som Guds påskalamm, precis som han befallde under den sista påskmåltiden: "Gör detta till minne av mig!"

Det var inte förrän vid det första kyrkomötet i Nicea 325 som Konstantin beordrade alla kyrkorna att fira påsken på ett sådant sätt att den kristna påsken aldrig skulle kunna sammanfalla med den bibliska påsken den 14:e Nisan. Det nya datumet blev så småningom känt på engelska som ’Easter’, ett namn som inte ens har någonting överhuvudtaget med Bibeln att göra, utan är taget från den hedniska gudinnan Eostre. Hon var en fruktbarhetsgudinna som firades ungefär vid samma tid i den Anglosaxiska världen, med ägg och harar. Det är dags att återvända till den apostoliska, bibliska firandet.

Huvudskälet bakom Konstantins krav på ett icke-bibliskt datum för påskfirandet var förödmjukelsen av att vara beroende av det judiska folket för att få veta vilket som var det korrekta datumet varje år. Konstantin skrev bl a  till alla biskoparna, ”Det är verkligen i högsta grad upprörande, att de [judarna] arrogant skulle få ta åt sig äran av att vi, utan deras instruktioner inte skulle kunna fira denna högtid på rätt sätt.”  Paulus skrev i Rom. 3:1-4,

"Vilket företräde har då judarna, eller vilken nytta har de av omskärelsen? Ett stort företräde på allt sätt. Först och främst att Guds ord har anförtrotts åt dem. Vad betyder det, om somliga inte trodde? Inte kan väl deras otro göra Guds trofasthet om intet? Nej, aldrig!"

Och i Rom. 11:17-20,

"Men om nu några av grenarna har brutits bort och du, som är ett vilt olivträd, har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets feta rot, då skall du inte förhäva dig över grenarna. Men om du förhäver dig skall du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig. Nu invänder du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in. Du har rätt, för sin otros skull bröts de bort, men du står kvar genom tron. Var inte högmodig utan lev i fruktan."


Konstantin, som är ett av de tydligaste exemplen i historien på en antikrist, fruktade inte bara för att förhäva sig över judarna, utan även att fullständigt förkasta dem. I rent hat mot Guds utvalda folk tvekade han inte, liksom inte heller biskoparna i Rom före honom, att förändra den apostoliska ordningen som Polykarpus och Polykratos så tydligt uttryckte, "Alla dessa iakttog alltid fjortonde dagen av påsken enligt evangeliet, och avvek ej i något avseende, utan följde trons regler. …[de] iakttog alltid den dagen när folket (dvs. judarna) kastade bort surdegen."

Paulus skrev till korintierna om påsken, "Ty vårt påskalamm Messias har blivit slaktat. Låt oss därför hålla högtid." Vi bör följa den apostoliska trons regel och fira påsken på det datum då det judiska folket gör det enligt den bibliska kalendern.

Senast uppdaterad ( 2016-06-08 )
 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk