Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Tacksägelsedagen - Årg 2 - Längtandets lovsång PDF Skriv ut E-post
Skrivet av Hakon Långström   
2007-10-08

Lovsång är Tacksägelsedagens överskrift. Gudslängtan kan föda lovsång om än med tårar på kinden.

Lovsång med tårar på kinden

 

Tacksägelsedagen Matt 15:29-31  2 årg  

av Hakon Långström

 

”Allt är jubel och sång”. Så står det i dagens psaltarpsalm nr 65.

 

Är det så i livet? Nej, skulle nog nästan alla svara, allt är inte jubel och sång. Det är mycket smärta, mycket tårar, mycken ångest, mycken oro och fruktan.

            Hur kan vi då fira tacksägelsedag och lova och prisa Gud? Är det rätt att sjunga lovsång när så många lider? Kan man sjunga lovsång när man lider själv?

Ja, kan vi svara på båda frågorna. Varför det? För att Gud är frälsningens Gud. För att Gud är närvarons Gud. Och lovsången här sker ofta med tårar på kinden, en lovsång trots smärtan en lovsång, i smärtan, en lovsång ur smärtan . Paradoxalt? Ja, som så mycket i kristendomen.  Därför att ”Jublande skall ni ösa vatten ur räddningens källor. Tacka Herren, åkalla honom, berätta för folken om hans verk!” läser vi i profeten Jesajas bok (12:3-4).  Räddningens källor är alltså jublets och lovsångens källor.

 

I begynnelsen var Ordet. Ordet genom vilket allt är skapat. Ordet som är räddningens Ord, Ordet som väcker lovsång. Så finns en lovsångens ton, en lovsångens rytm i själva skapelsen, en ton och en rytm som ger resonans genom tider och rymder.

 

Tack. Ett litet men viktigt ord. Evangeliet visar på räddning ur kroppslig, andlig och själslig nöd som föder tacksamhet till Jesus.

Tack. Vi har fått lära oss i hem och skola att säga tack, hur viktigt det är. Det sägs att tack är ett mycket vanligt ord i svenskan. Utlänningar som ännu inte lärt sig vårt språk hör detta: tack, tack. Ibland tackar vi till och med för att någon tackat oss! Men kommer det från hjärtat? Tackkrav är ofta moraliska pekpinnar, men det äkta tacket kommer ju inifrån.

Tacksamhet är mer än att säga tack; det är en grundinställning och en inställning som föder lovsång.

Vi människor har en längtan efter mening, förklaring, närhet, renhet och helighet. En längtan efter den Gud som skapat oss. Livets och lovsångens Gud.   I dagens evangelium vandrar Jesus utmed Galileiska sjön, går upp på berget och sätter sig ned. Skapar en mötesplats. Människor kommer till Jesus. De har med sig behövande, lidande medmänniskor till Jesus. Och när de möter honom ryggar han inte för deras sjukdomar utan möter med helande. Ett gudsmöte sker; de är i Guds gemenskap vid mötet med Jesus. Och så vandrar de vidare på Jesu ord, som de tror på. Helandeundret har skett.  

På den livsvandringens väg finns mötesplatser precis som i dagens evangelium. Jag kallar dem Längtans mötesplatser. De finns kanske främst i våra tre kyrkor där människor mött Gud, varandra och sig själva genom seklerna.

 

Var är den vän som överallt jag söker?

När dagen gryr, min längtan blott sig öker;

när dagen flyr, jag än ej honom finner,

fast hjärtat brinner.

Så skriver Johan Olof Wallin.

Det finns ett svar på denna längtan. Hur finna detta?

 

Gud såg. Gud sade.

Guds ord. Mötesplats när Guds helige Ande får rikta längtan mot Jesus med Ordet som instrument. Bibelordet som kunde vara så slutet, som inte sa något, inte berörde, det blir berörande, griper tag. Det handlar om dig - och mig. Igenkännande. Det är med lyssnandet det börjar, lyssnandet till Guds röst.

            Viljan att vara en Jesu lärjunge väcks. Nu ska det bli annat i mitt liv. Kanske kommer tanken att man först ska ha gjort sig ren, först ha blivit sådan som vi ser i Bibeln att Gud vill att vi skall vara. Ansträngning, övning, ärlig vilja - men det går inte. Inte helt - bara styckevis och delt. Sorgen kommer. Den goda sorgen över allt som ligger så tydligt i dagen nu. Bortvändhet från Gud, missbruk av hans godhet, missbruk av medmänniskor.

            Är det där du är? Gå inte bort, mötet är nära, men Guds gode helige Ande behöver visa dig mer.

            Någon säger stilla ditt namn. Vänd dig om. Där sitter Jesus, som på berget, med öppna armar. Och du förstår att det är han, som stämt möte med dig. Kom, säger han, kom du som längtat så. Ser du, jag har längtat efter dig. Wallins fråga: Var är den vän som överallt jag söker är också Jesu fråga. Och du får se att din längtan och Jesu längtan har tagit dig fram till den stilla punkten där allt vänder. Hos Jesus. Stilla föds en ton, tillitens och tacksamhetens ton som växer till en lovsång..

            Så möts vår och Guds längtan. Tillit och tillvändhet föds. Tro föds - den vi inte kan bestämma oss för men ta emot som en gåva när vi låter Guds helige Ande rikta vår längtan mot Gud och leda oss till Gud med Ordet. Jesus helar oss från andlig stumhet, andlig ofärdighet, andlig lamhet och andlig blindhet. Syn och rörelseförmåga i det andliga, syndens bojor uppklippta och krossade. Guds frälsning är det största lovsångsämnet, det största tackämnet.

 Jubel och sång.

 Guds längtan efter människan är så stor att han blev människa själv för att möta oss - Jesus Kristus den sanna människan och sann Gud.  

Var är den vän sjöng Johan Olof Wallin längtande. Och han fann svaret:

 

Vänligt över jorden glänser strålen av ett himmelskt hopp.

Stilla inom tidens gränser evighetens sol går opp,

ack, så stilla att mitt öga

hennes sken fördraga må

och Guds dolda råd förstå.

 

Kristus kom och dagen tändes. (Sv Ps 34)

 

Detta är evangeliet. Detta är den stora berättelsen för vår tids människor - de postmoderna, som förlorat den stora berättelsen.

Vi får ta emot detta, beröras av det, möta Gud och bli tillvända Gud. Och gå till våra medmänniskor med berättelsen om längtan - Guds och vår. Ta dem med till Jesus och längtansmötet. Vi får berätta om, och själva använda, längtans mötesplatser: Bibeln, bönen, psalmen, gudstjänsten, nattvarden. Nattvardsbordett  är längtansmötets bord. Där sker ett innerligt möte med det heliga. Obegripligt för förnuftet men gripbart med kropp, själ och ande. För dig utgiven. För dig utgjutet. Det yttersta beviset för Guds längtan som möter vår längtan.  Lovsången här på jorden har sin källa i himmelen. Längtans möte ger lovsång i himmelen, det har Jesus sagt.  

Så får våra liv vara en lovsång till Gud. Med härlig musik, i bön, i diakonalt tjänade, i undervisningens klarhet, i gudstjänstens gemenskap, i sändningens uppgifter.

 Här har ofta lovsången en tår på kinden, här är det ofta svårt, lovsången får ofta ske i sorg.. Men Gud är närvarande och Gud är all trösts Gud. Och en gång ska Gud torka alla tårar och längtandets lovsång bytas i himmelens jubel och sång.

 

Nu längtandets lovsång ger tårar på kinden

och smärtornas lovpsalm Guds hjärta berör.

Han smeker från himlen med tröstande vinden

tills sången förenas med änglarnas kör.

Från tilliten här

till skådandet där

då ansiktet vänt emot Ansiktet är.

 Psalmttext: Hakon Långström, 2003. Svensk folkmelodi (Sv ps 315).  
Senast uppdaterad ( 2011-10-03 )
 
< Föregående

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk