Vandringsstig 23:

Ett viktigt meddelande till alla svenskar

Kom helige Ande …

Men dessa ord ”det räknades honom till rättfärdighet” skrevs inte

bara för hans skull utan även med tanke på oss. Rättfärdighet

kommer att tillräknas oss som tror på honom som från de döda

uppväckte Jesus, vår Herre, han som utlämnades för våra synders

skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.

Rom 4:23–25

För några tusen år sedan ungefär, skrevs de orden: det räknades honom till rättfärdighet. Och sedan påstår Paulus: Dessa ord skrevs med tanke på oss! Vi svenskar får ett viktigt meddelande. Vi får veta hur man hittar en rätt färd genom livet.

Bibeln är allt en märklig bok! Det som händer med ett litet nomadfolk i detta lilla land i mellanöstern för flera tusen år sedan kan ge tröst, uppmuntran och vägledning till oss. Vad det var för människor som levde i vårt land på Abrahams tid, känner vi inte till. Möjligtvis gör Dick Harrysson det. Och Herman Lindqvist …

Vad Paulus säger här, det upprepar han i Rom 15:4–5. Allt som tidigare skrivits är skrivet till vår undervisning, för att vi genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger oss skall bevara vårt hopp. Och när vi hittar detta, tar uthållighetens och tröstens Gud hand om oss, så att vi hittar både något fint tillsammans och kärlekssånger till Gud. Eller som Paulus uttrycker det: Vi kan endräktigt med en mun prisa vår Herre Jesu Kristi Fader.

Vi har nu vandrat genom de fyra första kapitlen i Romarbrevet. Vi har sett hur Paulus hoppat högt av glädje över sin stora upptäckt: Gud rättfärdiggör syndaren! Gud väntar inte med att vi skall bli bra innan han griper in. Alla har syndat. Alla saknar härligheten från Gud. Alla behöver räddas.

För att alla skall förstå det rycker han av slöjan från både världens glada syndare och från självgoda egenrättfärdiga och från dem som inbillar sig att de klarar sig utan Gud och hans lag. I stor kärlek säger han många kärva ord, som skakar om oss. Han gör det för att han brinner av längtan att de skall hitta det han hittat: Det räknades honom till rättfärdighet. Och den rättfärdige skall leva av tro.

För Paulus själv måste detta ha varit en omvälvande upptäckt. Han, som såg sig som en lagtrogen och oklanderlig farisé och ivrig förföljare av de första kristna, han måste tänka om. Förföljaren blev efterföljare. Han vann högsta vinsten: Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron (Fil 3:6–11).

Nu berättar Paulus för oss att det som sägs om Abraham och hans tro, det har sin tillämpning också på oss. Om vi genom dopet och tron hör ihop med Jesus är vi Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet (Gal 3:29). Vi har rätt att tala om vår fader Abraham. I det löfte, som Abraham fick, fanns Kristus med.

Abrahams tro var en tro på ”säden”, på Kristus, han som utlämnades för våra synders skull. ”Han steg ned i vår skuld och vårt lidandes djup och älskade världen tillbaka till Gud” (Sv Ps 62:2). Abrahams tro var en tro på honom som uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull. ”Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet, han avvände vårt elände för båd tid och evighet. Han förvärvde att vi ärvde ljus och frid och salighet” (Sv Ps 147:2).

Abraham trodde på honom som gör de döda levande och kallar på det som inte är, som om det vore till (Rom 4:17). Ja, det är just detta Paulus vill glädja alla svenskar med: Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre (Rom 4:24).

Den rättfärdige skall leva av tro. Det ordet kan också översättas: Den av tro rättfärdige skall leva. Det är med de orden Jesus själv hälsar oss: Jag lever och ni kommer att leva (Joh 14:19). Om detta spännande liv kommer nu fortsättningen av Romarbrevet att handla.

Stanna till, tänk, tala med Gud om det du har läst