Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Att älska Sverige tillbaka till Gud Vandringsstig 65 Rom 10:18-21 PDF Skriv ut E-post
Skrivet av Bengt Pleijel   
2018-08-21

Vandringsstig 65:


Faderns händer.

Kom helige Ande…


Men nu frågar jag: Har de kanske inte hört? Jo, mer än så: Deras

röst har gått ut över hela jorden och deras ord till världens ändar.

Jag frågar också: Har Israel kanske inte förstått? Först säger

Mose: Jag skall väcka er avund mot ett folk som inte är ett folk,

mot ett folk utan förstånd skall jag väcka er vrede. Och Jesaja går

så långt att han säger: Jag lät mig finnas av dem som inte sökte

mig, jag uppenbarade mig för dem som inte frågade efter mig.

Men om Israel säger han: Hela dagen har jag räckt ut mina händer

mot ett olydigt och trotsigt folk.

Rom 10:18–21

Paulus fortsätter nu att grubbla på den fråga som han burit på så länge. Varför tar inte mitt folk emot evangeliets glada budskap?

Har de inte hört? frågar Paulus och svarar själv med att citera Psalt 19:5 – Deras röst har gått ut över hela jorden och deras ord till världens ändar. Precis som hela skapelsen förkunnar Guds härlighet så har också ordet om Guds frälsare förkunnats och gått ut över hela jorden och deras ord till världens ändar. Apostlar och evangelister har berättat om hur de såg Guds härlighet i Jesus (Joh 1:14).

Har Israel kanske inte förstått? frågar Paulus och svarar själv med att ta fram tankar från Israels gamla skrifter. Han har läst 5 Mos 32:21 och Jesaja 65:1–2. De handlar om att, när Guds folk inte ville lyssna och lyda Gud, vände sig Gud till andra folk. Han lät dessa folk få de välsignelser som Israel inte tog emot. När Israels folk såg detta blev de avundsjuka. Gud själv väckte avund hos Israel och Gud själv väckte dem till vrede mot dessa folk.

Jesaja går så långt att han säger: Jag lät mig finnas av dem som inte sökte mig, jag uppenbarade mig för dem som inte frågade efter mig.

Detta var något oerhört. Andra folk förstod och tog emot budskapet. Paulus såg i detta ett profetiskt budskap om att det Gud ville ge åt Israel, ville han också ge åt alla andra folk. Kom ihåg vad Gud lovade Abraham: I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.

Men vad gör då Gud med sitt folk som är så olydigt och så trotsigt? Paulus svarar genom att citera vad Gud själv svarar genom Jesaja 65:2. Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett olydigt och trotsigt folk.

Man skulle väntat att Gud knöt näven mot dem. Eller pekade finger mot dem: Se så går det med olydiga barn. Nej, hela dagen, alla timmar på dygnet räcker han ut sina händer. Han gör det till sitt folk Israel och han gör det till oss. Låt oss nu se vad det betyder för oss.

Vi har en Fader som väntar på sina barn. Han längtar efter dem. Han gör allt för att de ska komma till honom. Också Mose såg dessa två händer: En tillflykt är han, urtidens Gud, och här nere råder hans eviga armar (5 Mos 33:27). På franska heter tillflykt refug. Det är den där upphöjningen mitt i gatan där man står och väntar på buss eller spårvagn. Runt omkring är det rus och brus och jakt och jäkt och nerver som dallrar …

Men på refugen är det lugn och väntan på något nytt. Gud är den där refugen mitt i vår vardag, tillflykten, där vi får stanna till, lugna ner oss, samla oss, tänka till.

Kyrkofadern Irenaeus använde bilden av Faderns två armar för att förklara treenigheten för oss. Han hittade värmen i denna lära: Fadern sträcker ut sin två händer: Sonen och den helige Ande. Han tar tag i oss, lyfter oss upp ur det vi fastnat i och tar oss upp i sin Fadersfamn. Där hör vi hur hans fadershjärta slår: FÖR DIG! FÖR DIG! Detta gjorde Fadern i dopet, han gör det i nattvarden och han gör det varje gång något av hans barn faller, även om han gör det för sjunde gången (läs Ordspråksboken 24:16).

Hör hur Fadern nu säger till oss: Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett olydigt och trotsigt folk. Och vi kan svara:

Så tag nu mina händer och led du mig, att saligt hem jag länder, o Gud, till dig. (Sv Ps 277:1).

Stanna till, tänk, tala med Gud om detta som du nu läst.

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk