Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Att älska Sverige tillbaka till Gud Vandringsstig 66 Rom 11:1-6 PDF Skriv ut E-post
Skrivet av Anne-Marie Svennberg   
2018-08-25

Vandringsstig 66:


Hur skall det gå för Israel?

Kom helige Ande …

 

Jag frågar nu: Har då Gud förskjutit sitt folk? Visst inte. Jag är

själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. Gud har

inte förskjutit sitt folk, som han tidigare har känt som sitt. Eller vet

ni inte, vad Skriften säger där den talar om Elia, hur han vänder

sig till Gud och anklagar Israel: Herre, dina profeter har de dödat,

och dina altaren har de rivit ner. Jag ensam är kvar, och mig vill

de döda. Men vad svarar Gud honom? Jag har lämnat kvar åt

mig sjutusen män som inte har böjt knä för Baal. På samma sätt

finns det också i denna tid en rest som Gud har utvalt av nåd.

Men om det var av nåd, så var det inte på grund av gärningar,

annars vore nåden inte längre nåd.

Rom 11:1–6

I kapitel 9–11 möts vi gång på gång av Paulus kärlek till judafolket och hans stora nöd för dem. Gud har utvalt detta folk, han har utrustat dem med stora gåvor.

Paulus själv var ju jude. Innan han blev kristen var han en judisk jude. När han blev kristen blev han en kristen jude. Och han är stolt över att vara jude. Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam.

Nu grubblar Paulus över gåtan Israel. Har då Gud förskjutit sitt folk? Känns han inte längre vid detta folk som han tidigare har känt som sitt? Var han fortfarande fäst vid dem trots att en del av dem var med om att fästa hans Son vid ett kors? Har Gud förskjutit sitt folk? Visst inte, svarar Paulus mycket bestämt. Gud har inte gjort så.

För att förklara vad han menar, pekar Paulus först på kvarlevan. Det finns en trogen kärna av gudsfolket, en rest, som inte böjt knä för Baal. Paulus själv är ett exempel på dem. Det som hände på Elias tid, det händer nu. Vad hände då?

Det var en svår avfallstid för Israel. Baalsdyrkan, en fruktbarhetsreligion, där man har både extas och sextas, smittar ned landet. Baalsprofeter ropar ut Baal är Gud. Då uppträder en liten tuff profet från Gilead, klädd i kamelhårsmantel och lädergördel. Hans namn är Elia. Namnet betyder ”Herren är Gud”.

Elia skakar om kung Ahab med att i en enda kort mening ge världshistoriens längsta väderleksrapport: På tre och ett halvt år skall det inte regna (1 Kung 17:1, Jakob 5:17).

Elia skakar sedan om Baalsprofeterna och visar Baals maktlöshet (1 Kung 18). Men efter den stora triumfen på Karmel, kommer den stora tragedin för Elia. Han själv blir omskakad. Läs 1 Kung 18:45–19:18 och lägg märke till vad som händer:

1. Elia släpper in stressen. Han jagar, rusar och slarvar med maten.

2. Han släpper in rädslor för drottning Isebel. En enda hysterisk, rasande människa kan få det att rasa för både Elia och för oss.

3. Han släpper Herren med blicken. Det blir bara jag och jag och jag. Elia blir full av sig själv, fastnar i självömkan, jag duger inte, jag har inte gjort en enda bra sak i mitt liv. Herre, dina profeter har dedödat, och dina altaren har de rivit ner. Jag ensam är kvar, och mig vill de döda. Ja, släpp Herren med blicken och då blir också du full av dig själv. Men se på Herren och du mister då dig själv.

4. Elia släpper kontakten med människor. Han lämnar sin tjänare och går ensam ut i öknen. Vad händer då? Läs 1 Kung 19:1–8.

Men Gud letar rätt på Elia. Han ger honom själavård. Elia får häva ur sig sina besvikelser och han får en lektion om Herrens närvaro. Hans ord till honom kommer inte som blixt och dunder utan i ljudet av en svag susning, en ljuvlig läkedom i själen. Läs 1 Kung 19:9–14.

Herren leder nu Elia ut ur självömkans grotta, han öppnar hans ögon: Du är inte ensam, Elia. Du är inte den ende som är kvar. Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen män som inte har böjt knä för Baal. Det är 7000 som tror. Läs 1 Kung 19:15–18.

Också till oss säger Herren: På samma sätt finns det också i denna tid en rest som Gud har utvalt av nåd. Se dig omkring! De finns där. Det beror inte på meriter utan på nåd. Men om det var av nåd, så var det inte på grund av gärningar, annars vore nåden inte längre nåd.

Stanna till, tänk, tala med Gud om detta som du nu läst.

Senast uppdaterad ( 2018-08-25 )
 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk