Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Att älska Sverige tillbaka till Gud Vandringsstig 72 Rom 12:1b PDF Skriv ut E-post
Skrivet av Bengt Pleijel   
2018-10-08

Vandringsstig 72:

Överlåtelse.

Kom helige Ande …

  

… att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som

behagar Gud – er andliga gudstjänst.

Rom 12:1b

Frambära era kroppar, står det.

I Gamla Testamentets tempelkult frambar man dagligen lamm och tjurar och många andra djur som offer till Gud. De offrades i tusental. Men de var alla döda kroppar, döda offer. Alla dessa offer påminde om att synden måste försonas och de pekade fram mot den dag som skulle komma, då Guds lamm, den kommande frälsaren, frambär sig själv på korset för att borttaga synden. Det har han gjort och därför är det slut med dessa döda offer.

Men Gud vill fortfarande ha offer. Men nu vill Han ha levande kroppar, människors kroppar i vilka hans helige Ande finns och som han får använda.

Paulus talar inte bara om levande offer utan också om heligt offer, som behagar Gud. Det påminner oss om att vi måste leva i reningen. Vi måste låta Guds helande och läkande krafter strömma genom oss ständigt.

Ibland undrar vi varför Gud inte griper in i all den nöd som finns. När vi undrar så kan vi höra hur Gud själv säger:

Jag vill göra så mycket, men jag har så få redskap. Runtomkring dig finns det så många som ingen ser. Får jag använda dina ögon för att se på dem med min kärlek. Det finns så många som ingen lyssnar på. Får jag använda dina öron för att lyssna på dem. Det finns så många som aldrig får höra att de är älskade. Får jag låna din mun för att tala in min kärlek i dem. Får jag låna dina händer för att räcka mina gåvor till dem. Får jag använda dina fötter för att vandra med dem.

Gud är glad över dem som överlåter sig till honom. Detta är ett offer som behagar Gud. Och där Gud får använda våra kroppar blir det gudstjänst. Paulus talar om er andliga gudstjänst. Detta kan tala till oss om att, där Gud får använda händer och fötter och andra lemmar, där kan det bli en gudstjänst som ser rätt så vardaglig ut. Man kan bli smutsig om händerna. Man blir smutsig, men inte syndig.

Frambär era kroppar till ett offer, skriver Paulus.

Vi överlåter oss åt varandra. Tillsammans är vi Kristi kropp.

Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band: en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla. (Ef 4:3–5)

När Jesus i sin översteprästerliga förbön ber om enhet mellan sina troende så ber han: Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara I OSS (Joh 17:21). Poängen i denna bön är att enheten kommer, när vi hittar varandra I OSS.

Uppmaningen är inte att vi först skall göra om varandra så att vi blir ett och alla olikheter försvinner. Vi ska börja inne i tillvarons centrum, vid korset, där vi hör pulsslagen från Guds fadershjärta. Vi ska vara I OSS, i gemenskap med Fadern och Sonen och den helige Ande. Vi är döpta att leva i den rika gemenskap som är där, där kärleken bara strömmar och porlar och sjunger och ges vidare.

Vi tillsammans har startpunkt i Guds hjärta.

Stanna till, tänk, tala med Gud om detta som du nu läst.

Senast uppdaterad ( 2018-10-08 )
 
< Föregående   Nästa >