Vandringsstig 77:

Tillsammans

Kom helige Ande …

Ty liksom vi i en kropp har många lemmar och alla lemmarna

inte har samma uppgift, så är vi, som är många, en kropp i Kristus,

men var för sig är vi varandras lemmar.

Rom 12:4–5

En gång såg man Jesus kroppsligen vandra omkring. Man såg honom i Kafarnaum och i Jerusalem. Man kunde röra vid honom. Man kunde höra honom. Evangelierna skildrar den tid då Jesus levde. Tre rika år tecknades ned för kommande släkten.

Det förbluffande med Nya Testamentet är att det påstår att Jesus av Nasaret fortfarande går här fram än som i gången tid. Kroppsligen finns han här. Fullt synlig i min församling! Vi läser: Ni utgör Kristi kropp och är var och en för sig delar av den (1 Kor 12:27).

Vad är det som hänt med oss för att detta ska sägas om oss? Det hände tydligen något med oss, när vi döptes, påstår Paulus. I en Ande har vi alla blivit döpta att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande utgjuten över oss. (1 Kor 12:13)

Jesus är huvudet för sin kropp. Vi är lemmarna. Precis som lemmarna i en kropp hör ihop och samarbetar med varandra, hör vi ihop. Vi är döpta till att leva i en rik gemenskap.

Alla som döps i en och samme Ande stöps inte i en och samma form. Mångfalden och olikheten är en rikedom. Alla är inte lika och behöver inte vara lika. Jämlikheten i Nya Testamentet beror inte på att alla pressas in i samma mönster. Just olikheten är grunden för gemenskap. När jag blir kristen behöver jag inte snegla åt sidan för att sucka som alla andra och kamma håret som alla andra och bli en kopia av alla andra. Vi ser inte åt sidan utan mot Herren Kristus. Han förlöser oss att bli de original – de roliga original – som Gud ämnat oss att vara.

Jämlikheten och enheten beror inte på att vi alla är lika duktiga utan på att vi alla är lika älskade. Det som därför trasar enheten är när var och en ser på sig själv i stället för på Herren. Det som försvagar kyrkan är när vi jämför oss med varandra. Det som söndrar Kristi kropp är när de olika lemmarna strävar åt var sitt håll.

När vi går där uppfyllda av oss själva blir resultatet söndring, splittring, ensamhet. Men när den helige Ande får fylla oss med Jesu kärlek, då hittar vi varandra igen. Och då sjunger och spelar det inom oss och sången påverkar hela Kristi kropp: Låt er uppfyllas av Anden, så att ni talar till varandra med psalmer och hymner och andliga sånger, och sjunger och spelar för Herren i era hjärtan (Ef 5:18–20).

Vägen till större enhet är därför vägen in mot centrum. Vid Jesu kors hittar vi varandra. Vi är alla olika. Vi är alla lika älskade. Vi blir ”en massa syskon som tycker om varann”. Korset blir startpunkten för ett rikt liv tillsammans. Vi får något från Jesus att ge till den värld som Gud älskar och lider med.

En gång älskade Gud den här världen så mycket att han sände sin Son för att rädda den. Gud fortsätter att älska världen. Och han vill fortfarande sända söner och döttrar till världen med bud om liv. I Kristus är vi – män och kvinnor – tillsammans Kristi kropp. När Paulus uppmanar de kristna i Rom och de kristna som lever i vår församling att frambära sig själva som ett levande och heligt offer, skall det påminna oss om att vi tillsammans skall ställa oss till hans förfogande. Vi tillsammans är ett offer. Vi är Kristi kropp. Det vi är som kristna det är vi tillsammans. Vi är levande lemmar i Kristi kropp (Rom 12:4–5, 1 Kor 12:12 ff). Vi är levande grenar i samma vinstock (Joh 15:1–8). Vi är levande får hos samme gode Herde (Joh 10:1–18) Levande stenar i samma andliga hus (1 Petr 2:5).

Nu vill Herren leda oss in i nya uppgifter och uppdrag till den värld som han älskar.

Stanna till, tänk, tala med Gud om detta som du nu läst.