Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Matteus kapitel 24. Övers och komm: Bo Giertz PDF Skriv ut E-post

Evangelium enligt Matteus Kapitel 24

Allt skall brytas ned (Matt 24:1–14)

Översättning

    Så lämnade Jesus templet. När han var på väg ut, kom hans lärjungar och visade honom på helgedomens byggnader. Han sade till dem: Ja, ser ni allt detta? Jag säger er: Här kommer inte att lämnas sten på sten. Allt skall brytas ner.

När han sen satt på Oljeberget och de var för sig själva, kom lärjungarna fram och sade: Säg oss, när skall detta ske? Och vad blir tecknet på din återkomst vid tidens slut? Jesus svarade dem: Var på er vakt, så att ingen bedrar er. Många skall komma i mitt namn och såga: Jag är Messias. Och många kommer att bli bedragna. Ni kommer att få höra vapenlarm och rykten om krig. Var på er vakt och bli inte förskräckta. Sådant måste komma, men ännu är slutet inte där. Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. Det skall bli hungersnöd på hungersnöd och jordbävningar på den ena platsen efter den andra. Men allt detta är bara början till födslovåndorna.

De kommer att utlämna er till att misshandlas, de skall döda er och ni skall bli hatade av alla folk för mitt namns skull. Då skall många komma på fall, och de kommer att ange varandra och hata varandra. Många falska profeter kommer att träda fram, och många kommer de att vilseleda. Genom att laglösheten tar överhand, kommer kärleken hos de flesta att kallna. Men den som står fast ända till slutet, han skall bli frälst. Och detta evangelium om riket skall bli predikat i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma.

 

 

Kommentar

Herodes – han som var far till Herodes Antipas, Jesu landsfurste – hade varit en stor byggherre. Det var vanligt bland den tidens diktatorer – liksom bland senare tiders – att man ville lämna efter sig imponerande byggnader. Sådana strödde också Herodes omkring sig och han älskade att bygga med monumentala block av jättedimensioner. Väldigast bland alla hans verk var Jerusalems tempel. Även blaserade romare brukade häpna inför det, och det var inte underligt att lärjungarna bad Jesus dröja ett ögonblick för att se på all härligheten. Den måste ha tett sig särskilt imponerande, när man lämnade tempelplatsen och gick genom Kidrondalen, nedanför den skyhöga omfattningsmuren, för att sen komma upp på Oljebergets sluttning, där utsikten öppnade sig över templet i all dess prakt.

Men Jesus ger sina lärjungar beskedet, att allt skall brytas ned. Och när de frågar om framtiden, ger han dem – och oss – en utblick över historien, som nog verkar chockerande på många moderna människor. Vi vill gärna tro på utvecklingen och tänka oss att mänskligheten med hjälp av förnuftet, tekniken och samhällsapparaten skall kunna skapa bättre och bättre förhållanden på jorden. Och vi räknar med en oändligt lång framtid. Liksom judarna såg på sitt tempel och tog för givet att det måste bestå i sin massiva orubblighet, så ser vi på materien. Men Jesus säger att allt detta är illusioner. Allt detta skall brytas ner. Den nuvarande skapelsen har drabbats av en grundskada. Den är dömd att ge plats för något nytt. Vi lever i en fallen värld, och mänskligheten är inte i stånd att lösa sina egna problem. Därför kommer framtiden inte att präglas av stigande humanitet utan av krig, växande brutalitet, svält och förföljelser – tills Gud griper in och gör allting nytt. Detta är vad man realistiskt skall räkna med.

När Jesus här talar om framtiden, är det ofta svårt att säga om hans ord syftar på den fruktansvärda hemsökelsen som skulle komma knappa fyrtio år senare, i samband med det stora judiska kriget och Jerusalems förstöring, eller om han talar om tidernas ände. I själva verket gäller orden kanske bådadera. Världen går mot sitt slut genom en serie katastrofer. De ger var på sitt sätt en föraning om hur slutet skall bli.

Man bör lägga märke till att Jesus inte räknar med att kristendomen skall ”erövra världen”. Evangelium skall predikas för alla folk. Alla skall ställas inför avgörandet. Men de flesta kommer att förkasta det. De som tror kommer att bli hatade och förföljda. I världens sista tid blir de kristna en illa behandlad minoritet. Många kommer att avfalla. Villolärare kommer att ha framgång. Kärleken kommer att kallna hos de flesta. Då gäller det att stå fast. Då är slutet nära. Evangelium har uträttat vad som kunde uträttas. Gud drar streck under räkningen och allt summeras ner.

Regler och råd för den yttersta nöden (Matt 24:15–28)

Översättning

    När ni nu får se ”förödelsens styggelse” som profeten Daniel talar om stå på heligt rum — märk det, du som läser! — då må de som bor i Jerusalem fly upp i bergen. Den som är på taket får inte gå ner för att hämta något i sitt hus, och den som är ute på åkern får inte vända tillbaka för att hämta sin mantel. Stackars de som väntar barn eller ammar i de dagarna! Men bed, att ni inte behöver fly under vintern och inte på sabbaten, ty det skall bli en hemsökelse så svar, att det inte hänt något sådant från världens begynnelse och inte heller skall hända. Om inte den tiden blev förkortad, skulle ingen människa bli räddad. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas.

Om då någon säger: Se här är Kristus! eller: Där är han! så tro det inte. Det skall träda fram falska frälsare och falska profeter. De skall göra stora tecken och under för att om möjligt förvilla också de utvalda. Nu har jag sagt er det i förväg. Om man alltså säger er: Han är i öknen! så gå inte ut. Och säger man: Han är därinne i huset! så tro det inte. Ty liksom blixten flammar upp i öster och lyser ända bort i väster, så kommer det att bli med Människosonens tillkommelse. Där den döda kroppen är, dit samlas gamarna.

Kommentar

   Mycket av det som nu följer fick sin tillämpning under de förfärliga åren 69 och 70, när den judiska staten gick under. De kristna mindes vad Jesus sagt och flydde, fast de fick en fristad i Pella på Jordanslätten och inte uppe i bergen. (I förbigående sagt: Det visar, att de kritiker har fel, som velat påstå att dessa ord i själva verket fått sin form efter år 70.) Men Jesu ord syftar nog också på något som ligger framför oss. Det gåtfulla uttrycket ”förödelsens styggelse” har Jesus hämtat ur Skriften och använder det utan förklaringar. Det tycks vara fråga om en person eller andemakt – Markus säger ”han” (13:14) – men det förblir oförklarat och ingen har på ett övertygande sätt kunnat peka på någon i historien som skulle kunna motsvara det. Kanske framtiden ger oss svaret.

I varje fall är det klart, vilka förhållningsregler Jesus ger för den yttersta nöden. Först att man skall och får fly. Motstånd är inte längre möjligt, när de demoniska makterna tar överhand. Man får räkna med martyriet, men dessförinnan får man fly från den ena staden till den andra, som Jesus säger i ett annat sammanhang. Paulus följde den regeln på sina missionsresor.

Den andra regeln är att vara kritisk mot falska frälsare. Det grekiska ordet betyder ”folk som ger sig ut för att vara Kristus (eller Messias)”. När nöden är stor stegras förväntningarna och med dem godtrogenheten. Det gäller att inte heller lyssna till dem som tror sig veta, att Kristus – eller någon annan frälsare – har kommit och håller sig dold någonstans. När Kristus verkligen kommer, då märks det lika tydligt som när blixten flammar över ens huvud, från horisont till horisont. Jesus använder något som tycks ha varit ett ordspråk: Där den döda kroppen är, dit samlar sig gamarna. Det låter illa i våra öron. Vi vill inte höra om as och om gamar. Men orientalen vet vad det är fråga om. Vem som helst kan se, var det ligger en död åsna i markerna. Man ser det på de stora fåglarna som samlas. Det är detta som bilden säger. Det finns händelser som är uppenbara. Man behöver inte gå och undra och leta. Man kan se med sina egna ögon. Så blir det, när Kristus kommer. 

Människosonens tillkommelse (Matt 24:29–31)

Översättning

   Men strax efter den tidens hemsökelse skall solen förmörkas och månen mista sitt sken. Stjärnorna skall falla från skyn och rymdens mäktige skall vackla. Och då skall Människosonens tecken visa sig i skyn, och alla jordens folk skall jämra sig. Och de skall få se Människosonen komma på himmelens skyar med stor makt och härlighet. Han skall sända ut sina änglar vid ljudet av en mäktig basun och de skall samla in hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himmelens ena ände till den andra.

Kommentar

Kristi återkomst kallas i Nya Testamentet hans ”parusi”. Vi brukar av gammalt återge det med ”tillkommelse”. Man kan också säga ”ankomst” eller ”återkomst”. Ordet användes på den tiden bland annat om kejsarens officiella besök i en stad. Kristi ankomst betyder att den gamla skapelsen förgås. Vårt nuvarande universum har tjänat ut. För många förefaller det orimligt, att miljarder stjärnor skulle försvinna. Det beror på att vi satt människan i centrum och mäter allt efter oss själva – även när vi talar om rymdens ”fantastiska mått”. För Gud finns det inga fantastiska mått. Han är alltings skapare med suverän makt att frambringa och återkalla.

Jesus citerar här gammaltestamentliga skriftställen. Vad som menas med ”himmelens makter” är inte fullt klart. Ordet ”makter” används ibland om andemakter i den himmelska världen, ibland om himlakroppar. I varje fall är det tal om en omvälvning, som rör själva grundvalarna för den hittillsvarande skapelsen.

Att Människosonen kommer att sända ut sina änglar för att samla in hans folk, det säger Jesus också i andra sammanhang (t ex liknelsen om ogräset bland vetet). Här är fråga om något som aldrig förr har skett och inte har någon motsvarighet i vår erfarenhet. Det går alltså inte att närmare beskriva det som Jesus talar om. Vi vet inte mer om det än Jesus säger.

 

Sommaren är nära (Matt 24:32–33)

Översättning

Från fikonträdet kan ni hämta en liknelse. När saven redan stiger i grenarna och bladen knoppas, då vet ni att sommaren är nära. På samma sätt med er: när ni får se allt detta, då vet ni att han är nära och står för dörren.

Kommentar

Liknelsen om fikonträdet har en skir stämning av vår över sig. Det är nog ingen tillfällighet att Jesus valt den bilden. För otron måste det framtidsperspektiv, som Jesus här ger oss människor, te sig som höst, vissnande, storm, förödelse och undergång. Men i själva verket är det en ljuvlig vårtid. Och den som förstår att tolka tidernas tecken, han blir inte nertryckt och förlamad. Han vet att sommaren är nära.

 

Dagen som bara Fadern vet (Matt 24:34–36)

Översättning

   Sannerligen, jag säger er: Detta släkte skall inte förgås förrän allt detta sker. Himmel och jord skall förgås, men mina ord skall inte förgås. Men om den dagen och stunden vet ingen något, inte ens himmelens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern allena.

Kommentar

Med stort eftertryck inskärper Jesus att ingen, inte ens han själv, vet när den dagen kommer. Det är inte meningen att någon skall veta det. Att den kommer, det hör med till budskapet från Gud. Men tidpunkten får vi inte fråga efter. Det är bevis på ett förvänt religiöst intresse, när man börjar spekulera och räkna och tror sig ha kommit hemligheten på spåren.

Att ingen kan veta dagen. det kan kanske hjälpa oss att förstå ordet om att ”detta släkte” inte skall förgås förrän Kristus kommer. ”Detta släkte” kan betyda ”denna generation”, men Jesus använder ofta det uttrycket om sitt folk och sina samtida på ett sätt som ger det en vidare betydelse, ungefär som det svenska ordet ”släkte”. Vad Jesus här säger innebär i så fall, att judafolket skall leva kvar på jorden intill hans återkomst. Och det gäller naturligtvis också människosläktet. Världen kommer inte att rulla vidare genom en öde rymd sen människorna gjort slut på varandra med sina kärnvapen.

Jesu framtidsperspektiv är alltså ett helt annat än den sekulariserade människans. För henne tycks det självklart att allting förändras: seder, moral, rättsregler. Men universum skall bestå. Jesus säger motsatsen. Universum är skapat. Det skall förgås. Men vad han sagt, det kommer från Gud och därför skall det överleva världen.

Aningslösa inför katastrofen (Matt 24:37–41)

Översättning

Såsom det var på Noas tid, så skall det bli när Människosonen kommer. Under de dagarna, de som gick före den stora floden, åt de och drack, de gifte sig och giftes bort, ända till den dagen då Noa gick in i arken. De märkte ingenting förrän floden kom och ryckte bort dem allihopa. Så skall det också bli när Människosonen kommer. Då skall två män vara ute på åkern. En skall tagas med och en lämnas kvar. Två kvinnor kommer att mala på samma kvarn. En skall tagas med och en lämnas kvar.

Kommentar

Ingen kan veta när den dagen kommer, men alla skall veta att den kommer. Det är huvudsumman av Jesu svar på lärjnngarnas fråga. Den som tror, han väntar och håller sig redo. Det som utmärker otron är just dess aningslösa säkerhet. Den fanns på Noas tid och den kommer att finnas vid Kristi återkomst. Två karlar arbetar på åkern. Två kvinnor hjälps åt i samma hushåll. (Jesus tänker på den lilla handkvarnen, en rund stenplatta vridbar kring en tapp på ett hårt underlag. En av kvinnorna vred den runt, den andra hällde vetet i hålet.) Den ena kan likna den andra, men det finns en avgörande olikhet mellan dem, och det visar sig när budbärarna kommer för att hämta sin Herres gäster.

 

Att vänta sin Herre var dag (Matt 24:42–51)

Översättning

   Håll er alltså vakna. Ni vet ju inte vilken dag er Herre kommer. Det förstår ni ju, att om husbonden visste, vid vilken tid på natten tjuven skulle komma, så skulle han vaka och inte låta någon bryta sig in i hans hus. Så skall också ni göra er beredda, ty Människosonen kommer i den stund som ni inte tänker er.

Vem är nu den trogne och förståndige tjänare, som Herren har satt över sitt husfolk för att ge dem deras mat i rätt tid? Salig är den tjänare, som hans herre finner mitt uppe i det arbetet, när han kommer. Sannerligen, jag säger er: Han skall sätta honom över allt han äger. Men om den tjänaren är en dålig människa och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer, och han börjar slå sina kamrater och äter och dricker bland dem som är druckna, då skall den tjänarens herre komma på en dag som han inte väntade och i en stund som han inte visste om och hugga honom i stycken och låta honom hamna bland hycklarna. Där blir det gråt och där skär man tänder.

Kommentar

Slutsumman blir en maning att vänta och vaka, utan att veta när, men beredd i var stund. Med två bilder säger Jesus det. Visste husets ägare att det skulle komma en tjuv, så skulle han inte sova. Och vi vet, att den dagen kommer som en tjuv om natten. Vi är lika tjänare som väntar sin Herre. Kristus talar här närmast till sina apostlar. Han talar om de män, som han insatt för att på hans vägnar och i hans ställe sörja för husfolket. Husfolket är församlingen. Maten är ordet och sakramenten. Men bilden kan tillämpas på alla. Alla är vi ju förvaltare, var och en med sitt uppdrag. Och när Kristus kommer, vill han finna var och en troget sysselsatt med sitt uppdrag. Det är alltså inte meningen att man skall försumma sin kallelse och sina plikter, inte heller i den yttersta tiden, när tecknen hopar sig och säger, att slutet är nära. Paulus fick ibland ta itu med sådana människor. Men den risken är inte den mest överhängande. Motsatsen är farligare. Man börjar tänka: Det dröjer nog. Man känner sig ensam och obevakad och tar sig friheter. Men plötsligt står man där ertappad.

Bilden som Jesus använder är tidstypisk. Tjänarna var som regel slavar. Deras herre hade makt på liv och död över dem. En slav kunde bli nedhuggen på stället. Bilden säger vad det är fråga om: att vinna eller mista livet, ingenting mindre. Även en Herrens tjänare och en ledare för församlingen kan hamna bland ”hycklarna”, alltså de svurna motståndarna, över vilka Jesus uttalade sitt ve i det föregående kapitlet.

 

 

 Copyrightregler:

Bo Giertz är upphovsman till såväl översättning som kommentar,
Nedladdning och utskrift av såväl översättning som kommentar får endast ske för personligt bruk,
All övrig användning av såväl översättning som kommentar måste godkännas av rättsinnehavarna samt
Stiftelsen bibelskolan.com åtar sig att förmedla eventuella förfrågningar om vidare användning av översättning och/eller kommentar till rättsinnehavarna.

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk