Översättning Fariséerna och några skriftlärda som kommit från Jerusalem samlades omkring honom. Då fick de se att några av hans lärjungar åt sitt bröd med ”orena” händer, alltså utan att ha tvagit dem. Det är nämligen så med fariséerna och alla andra judar, att de inte äter utan att först rena sig med en handfull vatten, enligt de stadgar de ärvt från sina fäder. Inte heller äter de när de kommer från torget utan att först rena sig. Och det finns många andra nedärvda bruk som de iakttar, som att skölja bägare, skålar och kopparkärl. Nu frågade honom fariséerna och de skriftlärde: Varför rättar sig inte dina lärjungar efter de stadgar som vi fått från våra fäder, utan äter sitt bröd med orena händer? Men han svarade dem: Rätt profeterade Esaias om er, ni hycklare. Det står ju: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Fåfängt dyrkar de mig, ty de läror de förkunnar är människobud. Ni frågar inte efter Guds bud men håller människors stadgar. Och han sade till dem: Är det rätt, att ni upphäver Guds bud för att hålla era egna stadgar? Moses har ju sagt: ”Du skall hedra din fader och din moder” och ”Den som smädar sin fader eller moder, han skall döden dö.” Men ni säger: Om någon säger till sin far eller mor: ”Det som ni skulle fått som underhåll av mig, det är nu en korban” (det vill säga en gåva till templet), då tillåter ni honom inte längre att hjälpa sin far eller mor. Så gör ni Guds ord om intet genom de fäderneärvda stadgar ni lär ut. Och det finns mycket av samma slag som ni gör. Så kallade han återigen till sig allt folket och sade: Hör nu på mig, allesammans, och försök att förstå. Ingenting som kommer utifrån och går in i människan gör henne oren. 16Men det som går ut ur en människa, det orenar människan. När han så skilt sig från folket och kommit hem, frågade honom hans lärjungar om bilden han använt, och han sade till dem: Är ni så oförståndiga, ni med? Förstår ni inte, att ingenting som kommer utifrån och går in i en människa kan göra henne oren? Det går ju inte in i hjärtat utan ner i magen och ut igen. Alltså förklarade han all mat för ren. Och han tillade: Det som inifrån går ut från människan, det är det som gör henne oren. Det är ju inifrån, från människohjärtat, som de onda tankarna går ut: otukt, stölder, mord, äktenskapsbrott, girighet, ondska, bedrägerier, liderlighet, avund, hån, högmod och dårskap. Allt detta onda går inifrån och ut, och det gör en människa oren. | Kommentar Mose lag innehöll en rad föreskrifter om sådant som kunde ”orena” en människa. Det var inte fråga om sanitära synpunkter, utan det gällde vad man kallar ”kultisk” renhet. ”Orena” ting var sådana som ohelgade en människa, så att hon inte kunde nalkas Gud utan att först ha ”renat” sig, vilket vanligen skedde genom att man ”tvådde” sig med vatten, som skulle skölja bort den osynliga orenhet, man dragit på sig. För prästerna gällde särskilt stränga renhetsföreskrifter. Dessa föreskrifter hade nu fariséerna börjat tillämpa också på lekmännen, och bland lagtrogna judar fanns det en benägenhet att ta det noga just med den rituella renheten. Inom Qumran-sekten, som vi känner genom fynden vid Döda Havet, iakttog man sådana föreskrifter med skrupulös noggrannhet och tvådde sig ständigt på nytt för att leva fri från all besmittelse. Markus redogör för denna strävan bland judarna, tydligen med tanke på hedniska åhörare. De behövde – liksom vi – en förklaring till dessa ständiga tvagningar. Reglerna för dessa reningar var en del av den muntliga utläggning av lagen, som de skriftlärde sysslade med. Det var en fast utformad lärotradition, något som lärdes ut i rabbinskolorna och bevarades med hjälp av en högt uppdriven förmåga att lära utantill. Denna från släkte till släkte förmedlade kunskap kallas i Nya Testamentet med ett grekiskt ord för ”paradosis”. Något motsvarande svenskt ord finns knappast. Det betyder ”något som överlämnats” från fäderna till deras efterkommande eller från rabbinen till hans lärjungar. 1917 års bibelöversättning säger ”de äldstes stadgar”. Här har valts olika omskrivningar som talar om stadgar och bruk som ärvts från fäderna. Även de kristna hade en paradosis, som omtalas på flera ställen i Pauli brev. Det var de ord av Jesus och den kunskap om honom och om det kristna livet, som apostlarna förmedlade. Vårt Markusevangelium består till stor del av sådan paradosis. Jesus blir nu tillfrågad av motståndarna, varför hans lärjungar inte rättar sig efter dessa nedärvda föreskrifter. Hur kunde de äta utan att ha renat sig från den besmittelse, som det var så lätt att ådra sig genom att röra vid orena ting eller orena människor på gator och torg? Man behövde ju bara ta ”en handfull” vatten för att vara ren igen. (Översättningen ”en handfull” är osäker. Möjligen bör man i stället översätta ”noga”.) Jesus svarar med att ta upp hela frågan om människostadgarna och den utvärtes ”renheten”. Han anklagar motståndarna för att sätta Guds bud åsido och i stället hålla sina människostadgor. Han citerar profeten Jesaja (29:13) och säger att detta är sagt ”om er, ni hycklare”. Skriften är nämligen inte bara en ”religionsurkund” utan ett ord från Gud som handlar också om kommande släkten och riktar sig till dem. Så tar Jesus ett exempel. En människa skall hedra sin far och mor också genom att sörja för dem på deras ålderdom. Men nu kunde en jude undandra sig den skyldigheten genom att förklara, att han i stället skänkte underhållet till templet. Markus använder den judiska termen korban, som han sen översätter – återigen en påminnelse om att han varit tolk åt Petrus. Gjorde man något till korban, så fick man inte ge det åt någon annan. Däremot kunde man få disponera avkastningen under sin livstid och lämna kapitalet till templet efter sin död – alltså ett fint uträknat sätt att behålla för sig själv vad man borde gett åt sina gamla föräldrar. Jesus vänder sig sedan på nytt till folket och ger dem en allmän regel för vad som kan orena en människa. Han gör det i form av en ”liknelse” i betydelsen ett ”gåtfullt tal”, något ”beslöjat” som man bara förstår om man har sinne för vad det rör sig om. Tidigare har vi sett, att Jesus ofta använde sådana ”liknelser” när han talade till folket. Hans lärjungar ber honom nu förklara för dem vad han menat. Han förebrår dem att de förstår så litet och ger sedan i några enkla satser den syn på renheten, som för oss har blivit självklar. Det finns ingen mat som i sig själv är oren. Det som gör en människa oren inför Gud, det kommer inifrån. Och här är Jesu ord alltjämt brännande aktuella. Människor tror alltjämt att det onda kommer utifrån och går in i människan. Man lägger skulden till världens olyckor på miljön, på samhället, på ”strukturerna”. Det är detta som påverkar och förstör människorna. Och självfallet förnekar inte Jesus att det finns onda påverkningar som kommer utifrån. ”Ve världen för förförelsers skull!” (Matt 18:7). Men den verkliga källan till det onda i världen, den sitter inom oss. Därför behöver mänskligheten frälsning, inte bara reformer.
|