Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Att älska Sverige tillbaka till Gud Vandringsstig 85 Rom 14:10-16 PDF Skriv ut E-post
Skrivet av Bengt Pleijel   
2019-01-06

Vandringsstig 85:

Människovärdet vi fordra

tillbaka!

Kom helige Ande …


Men du, varför dömer du din broder? Eller du, varför föraktar du

din broder? Vi skall ju alla stå inför Guds domstol. Det står skrivet:

Så sant jag lever, säger Herren, för mig skall varje knä böja

sig, och varje tunga skall prisa Gud. Var och en av oss skall alltså

avlägga räkenskap inför Gud.

Låt oss därför inte längre döma varandra. Besluta er i stället

för att inte lägga något hinder i vägen för en broder, så att han

snubblar och faller. Jag vet och är i Herren Jesus övertygad om

att ingenting är orent i sig självt, men för den som betraktar något

som orent, för honom är det orent. Om din broder blir oroad

genom den mat du äter, så lever du inte längre i kärleken. Bli inte

genom din mat orsak till att den går förlorad som Kristus har lidit

döden för. Låt alltså inte det goda ni har fått bli smädat.

Rom 14:10–16

Paulus börjar med att ställa två frågor till oss: 1. Varför dömer du din broder? 2. Varför föraktar du din broder? Vad svarar du på det?

Paulus ser hur vi har satt oss på fel stol – på domstolen. Där sitter vi och dömer och bedömer och fördömer. Det är som den käre Paulus nu vill stoppa till munnen på oss. Gud har inte utnämnt oss till domare. Det är vi för dumma till. Vi har inte sakkunskap och inlevelse och missar ofta målet.

Därför plockar Paulus ned oss från domarsätet. Där skall Herren sitta. Det är viktigt. Paulus ställer sig nu bredvid oss och tillsammans riktar vi blicken uppåt. Vi hör en röst. Det är Herren som talar till oss: Så sant jag lever, säger Herren, för mig skall varje knä böja sig, och varje tunga skall prisa Gud. Var och en av oss skall alltså avlägga räkenskap inför Gud.

När detta sker, kommer vi och alla, som då samlas inför tronen att häpna, förundras, överväldigas … Vi ställs inför den levande Herren, han som säger: Så sant jag lever … En utstrålning av liv, härlighet, kärlek slår emot. Vi bländas, slår ned ögonen, faller ned inför tronen ty varje knä skall böja sig. Vi dras med i den himmelska lovsången. Varje tunga skall prisa Gud …

Men så kommer ett budskap från tronen som nog får oss att darra: Var och en av oss skall alltså avlägga räkenskap inför Gud. Ja, en gång skall vi få göra räkenskap för våra liv. Gud räknar med oss. Han slår vakt om vårt människovärde. Ett djur som bär sig illa åt ställer man inte till ansvar. Men en människa är så mycket mer än ett djur. En människa har ansvar. När man tar ifrån någon hennes ansvar, tar man ifrån henne hennes människovärde. Därför slår yttersta domen vakt om vårt människovärde. Och varje gång jag bekänner min synd, slår jag vakt om mitt människovärde. Jag reser mig ur min förnedring och hävdar mitt människovärde.

Ute i världen kan man tala mycket om synd (helst andras synd). I kyrkan har vi fått den unika möjligheten att berätta för alla om hur man blir av med synden!

Jesus har tagit de yttersta konsekvenserna av vår synd. Det skedde på Golgata. Allt det vidriga och hemska som synden hade med sig lades på offerlammet. Se Guds lamm som tar bort världens synd (Joh 1:29). Vid korset bekänner vi vår synd. Jesus bär bort allt det som smutsat ned och gjort oss omänskliga. När vi blivit överraskade av denna kärlek, vill vi gärna överraska andra med den. Paulus säger: Vi dömer inte längre varandra. Vi lägger inte något hinder i vägen för en broder, så att han snubblar och faller. Jag får en ny syn på tingen. Ingenting är orent i sig självt. Det orena finns i våra hjärtan (jfr Titus 1:15, och Mark 7:23). Men om vi bekänner våra synder är Gud trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet (1 Joh 1:9). Men om vi bråkar om oväsentligheter kan vi göra vår broder eller syster i tron väldigt illa. Jag oroar dem i onödan. Och jag själv ramlar då ut ur kärlekens kraftfält – lever inte längre i kärleken, och kan då bli orsaken till att den som Kristus lidit döden för går förlorad. Låt alltså inte det goda ni har fått bli smädat, säger Paulus allra sist på denna vandringsstig. Ett ord att ta med hem …

Stanna till, tänk, tala med Herren om det du har läst.

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk