Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Markus kapitel 13. Övers och komm: Bo Giertz PDF Skriv ut E-post

Evangelium enligt Markus Kapitel 13

Templet skall falla (Mark 13:1–2)

Översättning

    När han gick ut från templet, sade en av hans lärjungar: Mästare, titta vilka stenblock! Och vilka byggnader! Men Jesus svarade honom: Ja, ser du hur stora de är? Men här kommer inte att lämnas sten på sten. Allt kommer att brytas ner.

 

 

Kommentar

Åter beger sig Jesus ut till Betania. Enligt Markus är det tredje gången (alltså tisdagen i stilla veckan, så som vi räknar). Men vi har redan sett, att sådana dateringar är osäkra.

I varje fall vandrar han ned till Kidrondalen, förbi den väldiga tempelbyggnaden. Herodes den store hade förvandlat templet till en av världens märkligaste praktbyggnader. Arbetet hade pågått omkring 50 år, och det var ännu inte avslutat. Tempelplatsen hade byggts ut mot öster och vilade på en väldig underbyggnad, uppförd av gigantiska stenblock. Detta konstgjorda berg står ännu kvar, och man har mätt upp stenar på över 30 meters längd. Ovanligt stora block är över huvud utmärkande för allt vad Herodes byggde.

Det var alltså inte underligt att lärjungarna kände sig imponerade. Men Jesus säger dem, att all denna härlighet skall förgås – så som det också skedde år 70, bara några år efter det att Markus skrivit sitt evangelium.

Början till slutet (Mark 13:3–8)

Översättning

    När han sedan satt på Oljeberget, ensam med Petrus och Jakob och Johannes och Andreas, frågade de honom: Säg, när skall allt detta ske? Och vad blir tecknet, när allt detta skall gå i uppfyllelse?
Då sade Jesus till dem: Var på er vakt, så att ingen bedrar er. Många skall komma i mitt namn och säga: Det är jag! och många kommer att bli bedragna. När ni får höra vapenlarm och när det talas om krig, så bli inte förskräckta. Sådant måste komma, men ännu är slutet inte där. Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike. Det kommer att bli jordbävning på den ena platsen efter den andra, och det blir hungersnöd på hungersnöd. Det är början till födslovåndorna.

Kommentar

   Jesus och lärjungarna har hunnit upp på sluttningen av Oljeberget, där utsikten öppnar sig över tempelplatsen och staden. Där sätter man sig ned och lärjungarna ber att Mästaren, när de nu är ensamma, skall säga dem, ”när allt detta skall ske”.

Det är tydligt att Markus – eller någon annan – här har fört samman sådant som man visste att Jesus sagt om framtiden. En del av de ord han återger, står hos Matteus och Lukas i andra sammanhang. De har alltså hört med till paradosis, dessa fast präglade Jesusord som apostlarna lärt av sin Mästare.
Detaljerna i Markus berättelse – häpnaden över de stora stenblocken, rasten på Oljeberget med utsikten, namnen på apostlarna, (just de fyra som först blev kallade) – tyder på att ett ögonvittne berättar. Det gör också grundtemat i Jesu ord, förmaningen till vaksamhet, som ständigt återkommer och låter som en återklang av en predikan, där Petrus hamrar in vad han lärt av sin Herre.

Lärjungarnas fråga gällde först när detta skulle ske. Den frågan får inget svar. I stället kommer maningen till vaksamhet. Ingen kan veta, när det sker. Alla skall veta att det kan ske när som helst.
Däremot finns det tecken som kan låta den vaksamme ana vad som är i görningen. Men också här kommer en varning. Man skall inte vara för snabb att tro, att änden är nära. För det första finns det bedragare, som drar nytta av sådana förväntningar. För det andra kommer det att hända många omstörtande saker innan slutet är här. Ju äldre världen blir, dess svårare blir kriserna. Ondskan minskar inte. Den får tvärtom större maktmedel till sitt förfogande. Därför går inte utvecklingen mot fred och allmänt välstånd utan mot allt värre katastrofer. ”Sådant måste komma.” Det är ingen orsak att kasta yxan i sjön. Gud håller ändå sin hand över historien och styr den mot sitt slutmål. Just att kriserna blir värre är ett tecken på att tiden börjar bli mogen. De är ”födslovåndorna” som Jesus säger, alltså något som kan jämföras med en barnaföderskas värkar. En ny värld skall födas, och den gamla världen vrider sig i smärta. 

Den stora förföljelsen (Mark 13:9–13)

Översättning

   Var på er vakt. De kommer att dra er inför rätta och piska er i synagogorna. Ni kommer att ställas inför ämbetsmän och furstar för min skull och bli vittnen inför dem. Men först måste evangelium predikas för alla folk. När de släpar bort er för att utlämna er, så var inte bekymrade för hur ni skall tala. Utan det som ges er i den stunden, det skall ni säga. Den som talar, det är inte ni, utan den helige Ande. De kommer att utlämna er till att dödas, brodern sin bror, fadern sitt barn. Barn kommer att resa sig mot sina föräldrar och vålla deras död, och ni kommer att bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som står fast ända till slutet, han skall bli frälst.

Kommentar

Förföljelsen hör med till det som en kristen har att vänta. Det har varit så redan från början. Vad Jesus här säger är först och främst riktat till apostlarna och deras samtida, människor som levde i Palestina. Där fanns små lokala domstolar, som kunde döma avfällingar till att piskas i synagogan. Paulus berättar att han ”fem gånger fått fyrtio slag på ett när” av judarna. Även inför romerska ämbetsmän hade han stått, och inför åtminstone en judisk konung. Liknande hände med många i urkyrkan. Jesus ger här ett löfte till den som släpas bort och inte vet vad han skall säga. Det kommer att bli honom givet i det ögonblick han behöver det. Det löftet gäller alltså den som plötsligt ställs inför rätta. Men det är inte givet åt den, som vet att han nästa söndag skall träda upp i predikstolen.

Nu vet vi – även av Uppenbarelseboken – att förföljelserna stegras, när slutet närmar sig. Det växer fram ett hat mot Kristus som gör att människor förråder sina närmaste. Sådant har hänt gång på gång i vårt århundrade, när kristna angivits av sina närmaste och sänts till arbetsläger där de gått under.

Den svåraste hemsökelsen (Mark 13:14–23)

Översättning

Men när ni får se ”förödelsens styggelse” stå där han inte får stå — märk det, du som läser! — då må de som bor i Judeen fly upp i bergen. Den som är på taket får inte gå ner i sitt hus för att ta något med sig, och den som är ute på åkern får inte vända tillbaka för att hämta sin mantel. Stackars de som väntar barn eller ammar i de dagarna! Bed att det inte händer på vintern, ty de dagarna kommer med en hemsökelse så svår, att den inte haft sin like, från den dag Gud skapade världen ända till nu, och inte heller skall den få det. Om inte Herren förkortade den tiden, skulle ingen människa bli räddad. Men för de utvaldas skull har han förkortat den tiden. Om då någon säger: Se här är Kristus! eller: Se där är han! så tro det inte. Det skall träda fram falska frälsare och falska profeter. De kommer att göra tecken och under för att om möjligt förvilla de utvalda. Men ta er i akt. Jag har sagt er allt i förväg.

 

Kommentar

Vad är det Jesus talar om här?

Det skulle kunna vara det stora judiska kriget, då Jerusalem gick under. Vi vet, att urförsamlingen åtlydde dessa hans ord och flydde till Pella i Östjordanlandet och så räddades undan den stora katastrofen. Men av fortsättningen kan det se ut som om Jesus talade också om den stora slutakten i världsdramat. Hur skall man förstå det?

Det finns i vår tid många som menar, att Jesus aldrig har yttrat dessa ord. Profetior som gått i uppfyllelse måste ha skrivits efter händelserna i fråga. Man kallar sådant för ”vaticinium ex eventu” vilket betyder en spådom gjord i efterhand. Kritikerna utgår från övertygelsen att ingen kan veta något om framtiden. Ett kapitel som detta förklarar man med hjälp av samtida apokalyptiska föreställningar, (dvs idéer som man hade om världens förestående undergång). Man påpekar – helt riktigt – att sådana tankar finns i Gamla Testamentet, att de blev allt tydligare utformade under seklernas gång, att de var levande bland judarna på Jesu tid och att utsagor ur Gamla Testamentet flitigt citeras i ett kapitel som detta. Man drar därav slutsatsen, att det rör sig om ”apokalyptiskt allmängods”, som den urkristna församlingen lagt i Jesu mun. Men nu finns det rent historiskt ingen anledning att betvivla, att Jesus talat så om framtiden som evangelisterna betygar. Han kände ju Skriften, han var viss om dess mening, det stod klart för honom att den skulle uppfyllas. Ingenting kan vara naturligare än att hans tal om framtiden är genomvävt med Skriftens ord. Utsagor om tidens slut finns hos honom i de mest olika sammanhang. De hör oupplösligt med till det apostoliska budskapet. Och för den som delar apostlarnas tro på att Jesus var Kristus, Guds Son, står det klart, att vi här har ett stycke av det budskap från Gud, som han skulle frambära.

Vill vi ta dessa ord på allvar, så ställer sig genast frågan: Om vilken tid talar nu Jesus? Om den nödtid, som faktiskt kom över Palestina och urförsamlingen i slutet av 60-talet? Eller om en nödtid som skall komma? Det är kanske klokast att räkna med bådadera. Jesu ord har – här som alltid – en dubbel adress: både till dem som den gången var hans åhörare och till alla dem som i framtiden skulle lyssna till dem. Den världsutveckling som Nya Testamentet tecknar för oss, innebär ständigt nya kriser, som undan för undan blir värre. Varje sådan kris för med sig något av det, som stegras till det yttersta i den stora slutkrisen. Vad som sägs om den yttersta tiden, det gäller alltså på sätt och vis redan förut, i varje tid av olyckor och förföljelser. En kristen kan känna igen sin egen tid i det som sägs om ändens tid, utan att den därför är inne. Kristi ord om änden riktar sig alltså till oss redan nu. I alla svåra förföljelsetider har människor upplevt hur Kristus ledde och stärkte dem med det som han sagt om de yttersta tiderna.

Vad menas då med ”förödelsens styggelse”? Vi måste svara: Det vet vi inte. Ordet har Jesus hämtat från profeten Daniel. Där talas om en gudlös konung som lät ställa upp ”förödelsens styggelse” i templet för att vanhelga det. Hos Jesus måste det vara fråga om en person, kanske något i stil med vilddjuret i Uppenbarelseboken. Det lilla tillägget ”Märk det, du som läser” härrör tydligen från Markus eller någon som före honom satt dessa ord på papperet. Det är ett slags ”Obs i kanten” som skall säga läsaren att här kommer något viktigt. Man har försökt leta ut något i samtidens historia som orden skulle passa in på, men man har inte lyckats. Vi får räkna med att det är ett ord, som urkyrkan visste sig ha fått från Jesus och troget gav vidare, även om man inte förstod det. För oss är det kanske bäst att vänta och se, i förvissningen att vi här har ett av de ord som ”väntar på sin tid” (Hab 2:3).

Det ord som här har översatts ”falska frälsare” heter på grekiska ”pseudoprophetes” och betyder ”människor som ger sig ut för att vara Kristus”. Kristus är den grekiska formen för Messias. Det kan alltså vara fråga om människor som säger att de är den Messias, som judarna väntade på. Det sade exempelvis upprorsledaren Bar Kochba på 130-talet. Men här är det väl närmast fråga om bedragare som kommer i Kristi namn. 

 Kristi återkomst (Mark 13:24–27)

Översättning

   Men på den tiden, efter den hemsökelsen, skall det ske att
    solen förmörkas,
    och månen mister sitt sken.
    Stjärnorna börjar falla från skyn,
    och rymdens mäktige skall vackla.
Då skall man få se Människosonen komma i skyarna, med stor makt och härlighet. Då skall han sända ut sina änglar, och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens yttersta hörn till himmelens ände.

Kommentar

Så kommer slutet. När Jesus skildrar det, använder han nästan bara citat från Gamla Testamentet. Kärnordet om Människosonen som kommer i skyarna är hämtat från Daniel (7:13). Vi har sett att ”Människosonen” var det namn som Jesus använde om sig själv för att visa att han var Messias och ändå inte en sådan Messias som folket önskade sig. När Jesus använder det ordet om sig själv, säger det två saker, som tillsammans är hemligheten i hans väsen: Han är en fattig människoson, som ingenting äger och som blir förkastad av människorna. Och samtidigt är han den Herre, som kommer med stor makt och härlighet för att hålla dom. Här har vi ett utpräglat exempel på den senare betydelsen.

Fikonträdet skjuter blad (Mark 13:28–29)

Översättning

Från fikonträdet kan ni hämta en liknelse. När saven stiger i grenarna och bladen knoppas, då vet ni att sommaren är nära. På samma sätt med er: När ni får se att detta sker, då vet ni att han är nära och står för dörren.

Kommentar

Liknelsen om fikonträdet som knoppas är lätt att förstå. Utan att ge oss något bestämt datum är trädet som knoppas ett säkert tecken på att sommaren är nära. Så skall en kristen se på tidernas tecken. Det som för världen är idel katastrofer och olyckor, det är i själva verket vårtecken. Bakom bilden ligger samma tanke, som vi nyss mötte: Allt detta måste komma. Men Gud håller sin hand över det och är verksam mitt i katastroferna. Sommaren är på väg.

 

Ingen vet när (Mark 13:30–32)

Översättning

   Sannerligen, jag säger er: Detta släkte skall inte förgås, förrän allt detta sker. Himmel och jord skall förgås, men mina ord skall inte förgås. Men om den dagen och den stunden vet ingen något, inte ens änglarna i himmelen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

Kommentar

Jesu ord om att ”detta släkte icke skall förgås förrän allt detta sker” har vållat många diskussioner. Det grekiska ordet för ”släkte” kan – precis som det svenska – betyda både en generation och en släkt eller ett folk. Jesus kallar ofta sina landsmän för ”detta släkte” och betydelsen är snarare ”det här folket” än ”den här generationen”. Att Jesus skulle ha menat att slutet skulle komma medan hans samtida ännu levde är svårt att förena med hans ord, att ”inte ens Sonen” vet när den dagen kommer. Kanske betyder ordet att judafolket – trots den dom som skall drabba det – kommer att leva kvar till världens slut. Den tolkningen stämmer med vad Paulus säger i Romarbrevets 11 kapitel. En modern människa kan här finna ett löfte om att inga vätebomber kommer att utplåna mänskligheten innan Kristus kommer.

I denna värld, som skall förgå, finns det en enda sak som består: Jesu ord. Det är ju genom Ordet, som Gud, den evige och oförgänglige, har trätt in i världen. Vill vi alltså finna någonting i denna obeständiga värld, som är av evighet, så har vi det i Ordet. Skarpare kan knappast motsatsen mellan kristen tro och sekulariserad världsuppfattning formuleras. Den sekulariserade människan menar: Världen skall bestå, åtminstone i miljarder år, men vad Jesus sagt måste vara tidsbestämt som allt annat och kan inte gälla för alla tider. Kristendomen säger motsatsen.

Slutligen följer ett ord om att ingen utom Fadern allena vet, när den dagen kommer. Detta är alltså Jesu slutliga svar på lärjungarnas fråga. I stället för att ge ett teoretiskt svar, ger han en praktisk förmaning. Det gäller att vara redo.

Håll er vakna! (Mark 13:33–37)

Översättning

Var på er vakt och håll er vakna. Ni vet ju inte när stunden är inne. Det är som när en man reser bort. Han lämnar sitt hus och ger sina tjänare uppdrag, åt var och en någon särskild uppgift, och portvakten befaller han att vaka. Håll er alltså vakna. Ni vet ju inte när husets herre kommer, om det blir på kvällen eller vid midnatt eller på efternatten eller i gryningen. Kommer han oväntat, så se till att han inte finner er sovande. Vad jag säger till er, det säger jag till alla: Håll er vakna!

Kommentar

Detta blir slutet på allt vad Jesus här säger om den yttersta tiden och sin återkomst. Man skall inte veta när han kommer. Man skall vänta honom var dag. Vi är ju bara tjänare och förvaltare, som för en begränsad tid blivit satta att utföra en tjänst åt vår herre. Varje ögonblick kan han kalla oss till räkenskap. För fjärde gången upprepas ledmotivet i detta kapitel: Var på er vakt! Och Jesus slutar med att sända maningen vidare till oss alla: Håll er vakna!

 


 Copyrightregler:

Bo Giertz är upphovsman till såväl översättning som kommentar,
Nedladdning och utskrift av såväl översättning som kommentar får endast ske för personligt bruk,
All övrig användning av såväl översättning som kommentar måste godkännas av rättsinnehavarna samt
Stiftelsen bibelskolan.com åtar sig att förmedla eventuella förfrågningar om vidare användning av översättning och/eller kommentar till rättsinnehavarna.

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk