Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Johannes kapitel 9. Övers och komm: Bo Giertz PDF Skriv ut E-post

Evangelium enligt Johannes Kapitel 9

En blindfödd blir botad (Joh 9:1–7)

Översättning

    När Jesus kom gående fick han se en man som var född blind. Då frågade honom hans lärjungar: Rabbi, vem är det som har syndat, han där eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind? Jesus svarade: Det är varken han eller hans föräldrar som har syndat, utan detta har hänt för att man skulle få se Guds verk ske med honom. Han som sänt mig bjuder oss att verka hans verk så länge dagen varar. Natten kommer då ingen kan verka. Så länge jag är i världen, är jag världens ljus. När han sagt det, spottade han på marken, gjorde en lergröt med hjälp av spotten och strök leran på mannens ögon. Sen sade han: Gå och tvätta dig i dammen Siloam (det betyder ”utsänd”). Då gick mannen och tvättade sig, och när han kom tillbaka kunde han se.

 

 

Kommentar

Johannes berättar om ännu ett stort under som Jesus utförde i Jerusalem. Han berättar med stor utförlighet, inte om själva undret utan om de följder det fick. Han vill få oss att förstå, att detta under visar vem Jesus var och vad han hade kommit för att göra med oss alla. Han är den som öppnar blinda ögon, så att de kan se. Och blinda är vi alla. Här är fråga om något, som Jesus måste få göra med var och en av oss.

Johannes berättar alltså att Jesus kommer gående. Tidpunkten är inte närmare angiven. Det kan ha skett i samband med Jesu besök vid lövhyddohögtiden, men det kan också ha skett vid något annat tillfälle. I varje fall befinner vi oss i Jerusalem. Jesus får se en man som är född blind, och lärjungarna frågar, varför han drabbats så hårt. De utgår från en tanke som var gängse bland judarnas synd och sjukdom hänger ihop. Men kunde mannen ha fått sin blindhet, därför att han var en större syndare än andra? Han hade den ju redan från födelsen? Eller hade han fått lida för fädernas missgärningar?

Jesus svarar, att hans sjukdom ingenting har med synd att göra. Sjukdom kan ha en god mening. Med sjukdomen som redskap kan Gud handla på ett sätt, som blir till välsignelse så att vi kommer honom närmare. Jesus visar vad han menar. Han gör mannen frisk. Men innan han gör det, säger han några ord, som avslöjar att det låg en djupare mening i hans handlande. Han är världens ljus. Han har kommit för att människorna skall se, också det ljus som leder människor hem till Gud. Där Jesus är, där lyser det ljuset. Jesus säger att han inte kommer att vara hos dem länge till. Hans ord låter ana, att hans stund är nära och att detta tilldrog sig inte långt före den sista påsken i Jerusalem.

Så botar Jesus mannen. Han lagade en gröt, så som det ända in i vår tid varit vanligt i den folkliga läkekonsten. Han använde sin saliv, något som också det var begripligt för alla. Så smörjer han den sjuke och skickar honom till Siloam nere vid stadsmuren mot Kidrondalen, där det fanns ett par stora dammar som fick sitt vatten genom en underjordisk kanal från Gihonkällan vid Oljebergets fot. Johannes påpekar att Siloam kan översättas med ”utsänd”. Han menar att det passar väl in i sammanhanget. Jesus är den utsände, den som kommit från Gud, ”det sanna ljuset”, det som ”skulle komma i världen” (1:9).

Vem kan göra sådant? (Joh 9:8–12)

Översättning

    Men grannarna och de som förut hade sett honom sitta där och tigga, de sade: Är det inte han som satt och tiggde? Några svarade: Jo, det är han. Men andra sade: Nej, han bara liknar honom. Själv sade han: Det är jag. Då frågade de honom: Men hur öppnades då dina ögon? Mannen svarade: Han som heter Jesus gjorde en gröt och smorde mina ögon och sade åt mig att gå till Siloam och tvätta mig. Och när jag gått dit och tvättat mig, så kunde jag se. Då frågade de: Var är den mannen? Han svarade: Jag vet inte.

Kommentar

   Mannen gör som han blivit tillsagd. Han tvättar sig och blir botad. Det väcker naturligtvis uppseende. Som andra blinda i Orienten har han varit hänvisad till att tigga, och många har sett honom. Somliga känner igen honom, andra tvivlar på att det kan vara han. Man frågar honom och han bekräftar det. Så kommer de häpna frågorna: Hur kan sånt gå till? Mannen bara konstaterar faktum, nyktert och sakligt: Så och så gick det till. Johannes, som sällan drar sig för en upprepning, berättar på nytt vad han nyss har sagt. Om Jesus visste mannen knappast mer än hans namn. 

Motståndarna blir oroade (Joh 9:13–17)

Översättning

   Då förde de honom som varit blind till fariséerna. Men det var sabbat den dagen då Jesus gjorde lergröten och öppnade hans ögon. Alltså blev han ännu en gång utfrågad, ty även fariséerna ville veta, hur han hade fått sin syn. Han svarade: Det var en gröt han lade på mina ögon, och sen tvättade jag mig och nu kan jag se. Då sade några fariséer: Inte kommer den mannen från Gud, när han inte håller sabbaten! Andra sade: Hur skulle en syndare kunna göra sådana tecken? Så blev de oense inbördes. Då talade de återigen till den blinde: Vad säger du själv om honom? Det var ju dina ögon han öppnade? Han svarade: Han är en profet.

Kommentar

Mannens bekanta, som inte vet vad de skall tro, tar honom med sig till fariséerna. Inför dem får mannen upprepa sin historia. Det visar sig att det var på en sabbat, som han blev botad. Fariséerna skakar sina huvuden. Man får ju inte bota folk på sabbaten – utom i livsfara. Och han gjorde en gröt? Då är det ju dubbelt sabbatsbrott! De rådgör med varandra utan att kunna bli ense. För somliga är det klart, att en som bryter sabbaten inte kan komma från Gud. Men andra undrar, hur han då kan göra så märkliga ting. De frågar vad mannen själv tänker. Och det visar sig att han inte tvekar: Den mannen kan inte vara ogudaktig. Tvärtom: han måste vara en gudsman, en profet.

Så har dramat börjat utspelas inför våra ögon. För den blindfödde har ljuset börjat gå upp, kring folkets ledare skymmer det.

 

Motståndarna söker motbevis (Joh 9:18–23)

Översättning

Men judarna tvivlade på att han verkligen varit blind och hade fått sin syn, ända tills de kallade till sig hans föräldrar och frågade dem: Är det här er son, som ni säger var blind när han föddes? Och nu kan han se? Hur är det möjligt? Föräldrarna svarade: Att han är vår son och föddes blind det vet vi. Men hur han kan se nu, det vet vi inte. Och vem som öppnade hans ögon, det vet vi inte heller. Fråga honom själv. Han är ju vuxen och kan svara för sig själv. På det viset svarade föräldrarna därför att de var rädda för judarna. Det var nämligen redan överenskommet bland judarna, att om någon bekände att Jesus var Messias, så skulle han bli utstött ur synagogan. Därför sade hans föräldrar: Han är vuxen, fråga honom själv.

 

Kommentar

Judarna vet nu inte riktigt vad de skall göra. Med ”judarna” menas här – som oftast hos Johannes – folkets andliga ledare. Helst skulle de förneka att det skett något under. De låter kalla till sig mannens föräldrar och frågar ut dem. Föräldrarna bekräftar att det är deras barn och att han föddes blind. Men de aktar sig att säga något om hur han kan se. De har hört ett rykte om att Jesu mäktiga motståndare tänker utesluta var och en ur synagogan, som vågar bekänna att han tror på Jesus. Alltså svarar de undvikande och ganska avvisande. Varför skall de behöva dras in i den här historien? Man kan väl fråga deras son direkt!

Motståndarna har alltså tagit ännu ett steg in i mörkret. De försöker komma ifrån det ljus som irriterar dem. 

 Motståndarna försöker undertrycka sanningen (Joh 9:24–34)

Översättning

   För andra gången kallade de till sig mannen som varit blind och sade: Ge nu Gud äran! Vi vet att den där människan är en syndare. Men mannen svarade: Om han är en syndare vet jag inte. Ett vet jag: Att jag var blind och att jag nu kan se. Då frågade de honom: Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon? Han svarade dem: Det har jag redan sagt er, men ni hör inte på. Varför vill ni höra det en gång till? Vill kanske ni med bli hans lärjungar? Då blev de ovettiga mot honom och sade: Det är du som är hans lärjunge! Vi är lärjungar till Moses. Vi vet att Gud har talat till Moses. Men varifrån den där kommer, det vet vi inte. Då svarade mannen dem: Ja, det är just det obegripliga: att ni inte vet varifrån han är, och ändå har han öppnat ögonen på mig. Vi vet att Gud inte hör syndare, men om någon fruktar Gud och gör hans vilja, då hör han honom. Så länge världen stått har man aldrig hört att någon har öppnat ögonen på en blindfödd. Vore den mannen inte från Gud, kunde han ingenting göra. De svarade honom: Du är helt och hållet född i synd — och du vill undervisa oss! Och så drev de ut honom.

 

 

Kommentar

Den blindfödde blir kallad till förhör. Fariséerna måste ha hört till rådsherrarna, som hade både andlig och världslig myndighet. De hade alltså rätt att ta den i förhör, som kunde ha något att upplysa när ett lagbrott hade blivit begånget. Och nu gällde det att få klarlagt, att sabbatsbrytaren Jesus hade visat att han var en dålig människa genom något han sagt eller gjort. Alltså sätter man den blindfödde under press. ”Ge nu Gud äran!” säger man. Det betyder ungefär: Vi besvär dig vid Gud, med det ansvar du har inför honom, att erkänna sanningen. Och så säger man vad man vill att han skall erkänna. Den där mannen är en syndare. Det kan man gå i god för. Och han litar väl på sina andliga ledares goda omdöme? Alltså måste det finnas något som avslöjar denne Jesus. Fram med det bara!

Mannen ger dem det bästa svar som kan ges i en sådan situation. Han diskuterar inte. Men han pekar på faktum. Han har ju blivit frisk. Då sätter man honom under ny press. Man vill att han skall upprepa sin berättelse – kanske för att trassla in sig i motsägelser eller avslöja någon blotta, som kan utnyttjas mot Jesus.? Men nu blir mannen förargad och smått sarkastisk. De har ju redan hört hans berättelse. Varför skall han vara tvungen att upprepa den? Vill de kanske bli Jesu lärjungar? Fariséerna blir förbittrade och tappar fattningen. De börjar smäda både mannen som de förhör och Jesus, som det hela rör sig om.
Så går dramat vidare. Folkets blinda ledare har manövrerat sig ännu ett stycke in i mörkret. Och den blindfödde börjar se ljuset allt klarare. Han vågar säga de mäktiga rådsherrarna, vad de borde kunna se själva: Det är obegripligt att de är så blinda. Har de någonsin hört att någon har öppnat ögonen på en blindfödd? Tror de att man kan göra sådant om man inte är sänd av Gud?

Då blir mannen utkörd. Troligen betyder det att han betraktas som utesluten ur synagogan, åtminstone för en tid. Motståndarna är färdiga med sitt ställningstagande. De har stängt sig inne i sitt mörker och låst dörren.

Den blinde ser och den seende blir blind (Joh 9:35–41)

Översättning

Jesus fick höra att de drivit ut honom, och när han träffade honom sade han: Tror du på Människosonen? Mannen svarade: Vem är han då, Herre, så att jag kan tro på honom? Jesus sade: Du har sett honom. Den som talar med dig, den är det. Han sade: Herre, jag tror. Och han föll ned för honom.

Då sade Jesus: Till en dom har jag kommit i denna världen, för att de som inte ser skall se, och de som ser skall bli blinda. Det hörde några fariséer som var med i följet, och de sade: Skulle också vi vara blinda? Jesus svarade dem: Vore ni blinda, så vore ni utan skuld. Men nu säger ni: Vi ser. Därför står er skuld kvar.

Kommentar

Jesus träffar den utstötte, tydligen inte av en tillfällighet, utan därför att han sökt upp honom, när han hört vad som hänt. Och nu visar det sig hur den blindes ögon har öppnats, också andligen. När Jesus frågar om han tror på Människosonen, visar det sig att det är hans högsta önskan att få göra det. När han får veta, att han har Människosonen framför sig, faller han genast ner för honom. Han vet på vem han tror. Ljuset har kommit i världen, och han har kommit till ljuset.

Jesus sammanfattar allt vad denna händelse har att lära i orden om att han kommit i världen ”till en dom”. ”Dom” har här en bibetydelse av ”särskiljande”, något som drar upp den rätta gränslinjen och alltså blir till fall eller upprättelse. De blinda blir seende och de seende blir blinda. Det betyder: de som vet att de saknar ljuset och längtar efter det, de ser när ljuset kommer. De andligen blinda, de som vet vad som fattas dem, de tar emot Människosonen och han öppnar deras ögon så att de ser vem han är och tror på honom. Men de som är säkra, de som inbillar sig att de ser och vet och som ger sig själva godkänt inför Gud, de ser inte ljuset. När det kommer, drar de sig tillbaka, djupare och djupare in i mörkret.

Vad som den gången tilldrog sig i Jerusalem, det har Johannes sett upprepas hundrafalt och tusenfalt under sitt långa liv. Somliga av hans landsmän tog emot Jesus. Andra visade evangeliet ifrån sig. Motsättningen blev hårdare och hårdare, tills det slutligen blev officiellt fastslagen och konsekvent tillämpad lag bland judarna, att all tro på Jesus automatiskt betydde uteslutning ur synagogan. Då var Johannes redan en gammal man. Men under hela sitt liv, ända sen de första förföljelserna i Jerusalem, hade han hört de argument och de svar, som återkommer i denna berättelse. Han vet, att det som den gången hände i Jerusalem, det var både en början och en förebild till det som skulle upprepas ett par mansåldrar framåt. Och vi kan tillägga: det som ständigt sker, också i dag, när Kristi ljus lyser fram bland människorna.

Möjligen har Johannes funnit ännu en lärdom i denna berättelse. I varje fall läste man den i fornkyrkan som en hänsyftning på dopet. Dopet var ju det vatten, där man tvådde av sig det förgångnas orenlighet och fick sin syn, så att man kunde se Människosonen.

 


 Copyrightregler:

Bo Giertz är upphovsman till såväl översättning som kommentar,
Nedladdning och utskrift av såväl översättning som kommentar får endast ske för personligt bruk,
All övrig användning av såväl översättning som kommentar måste godkännas av rättsinnehavarna samt
Stiftelsen bibelskolan.com åtar sig att förmedla eventuella förfrågningar om vidare användning av översättning och/eller kommentar till rättsinnehavarna.

 

REGISTER:

Nya Testamentet

Johannes evangelium 

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk