Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Johannes kapitel 16. Övers och komm: Bo Giertz PDF Skriv ut E-post

Evangelium enligt Johannes Kapitel 16

Beredd att bli förföljd (16:1–4a)

Översättning

Detta har jag talat till er för att ni inte skall komma på fall. Ni kommer att bli utstötta ur synagogan. Ja, det kommer en tid, då var och en som dräper er skall tro att det är en tjänst åt Gud. Så kommer de att göra, därför att de inte lärt känna min Fader och inte heller mig. Men detta har jag sagt för att ni, när deras stund kommer, skall minnas att det var så jag sade.

 

Kommentar

Jesus vill att lärjungarna skall vara beredda på förföljelsen. De kommer att bli utstötta ur sitt folk. Synagogan gav sina medlemmar både social och religiös gemenskap. Att bli utesluten betydde att hamna utanför samhället. Det fick många i den första kristna generationen bittert uppleva. Slutligen – på 80-talet – blev det fastslagen judisk rätt, att ingen som trodde på Jesus kunde få vara med i synagogan. Männen som stenade Stefanus (och Saulus som gillade det) är exempel på sådana, som menade sig ära och tjäna Gud, när de dräpte en lärjunge till Jesus, liksom judarna som ett kvartssekel senare ville slå ihjäl Paulus och ropade: Det är inte rätt att en sådan får leva! (Apg 22:22)

Hur Anden skall vederlägga världen (Joh 16:4b–11)

Översättning

Jag sade det inte från början, eftersom jag var hos er. Men nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? utan era hjärtan är fulla av bedrövelse därför att jag sagt er det. Och ändå — jag säger er sanningen: det är bäst för er att jag går bort. Ginge jag inte bort, skulle aldrig Hjälparen komma. Men när jag nu går bort, kan jag sända honom till er. Och när han kommer skall han vederlägga världen och visa vad som verkligen är synd och rättfärdighet och dom. I fråga om synd: att de inte tror på mig. I fråga om rättfärdighet: ty det är till Fadern jag går, och ni ser mig inte mer. I fråga om dom: att denna världens furste har fått sin dom.

 

Kommentar

Ingen av lärjungarna frågar längre, vart Jesus går. De sitter förstummade av sin sorg, helt upptagna av oron för sin egen framtid. Vad skall de göra när de nu blir ensamma? Jesus säger dem att det i själva verket är det bästa som kan ske, att han nu lämnar dem. Därigenom börjar en ny tid och ett nytt skede i frälsningshistorien. Nu skall det ske ting, som inte var möjliga förut. Att Hjälparen kommer betyder att Guds verk får en ny dimension. Det blir – för att använda ett av dagens modeord – ”globalt”.

Den omedelbara verkan blir att det bevisas att Jesus hade rätt och världen orätt. Det som nu skall ske – korsdöden och uppståndelsen – kommer att visa sig vara en seger. Anden skall ”vederlägga världen och visa vad som verkligen är synd och rättfärdighet och dom”. Den grekiska texten här är svår att översätta och meningen har diskuterats ända sen fornkyrkans dagar. Johannes använder ett grekiskt ord som betyder att dra fram en sak i ljuset och avslöja den, att överbevisa och vederlägga någon (ofta inför domstol), ibland att tadla och bestraffa någon. Detta skall nu Anden göra med världen i fråga om synd och rättfärdighet och dom. Det kan knappast betyda, att världen själv skall förstå det och böja sig för det. Världen kan ju inte ta emot Anden och dess vittnesbörd. Den förstår inte vad Anden säger (14:17). Utan det är lärjungarna och alla människor som ”är av sanningen” som kommer att förstå det. De kommer att se, att Jesus hade rätt. Först gäller det vad synd är. Synden är till sitt innersta väsen att icke tro på Jesus och inte vilja ta emot budskapet från Gud. Därnäst gäller det vem som är rättfärdig. Här går tolkningarna isär. Vems ”rättfärdighet” är det fråga om? (Ordet förekommer bara här hos Johannes.) Är det tal om vår rättfärdighet? Det menade exempelvis Augustinus och Luther. Meningen blir då, att Anden visar oss, att det bara finns en väg till rättfärdighet: att Jesus har gått vägen över Golgata till sin Fader. Sedan han gjort det och blivit vår försonare, kan allt förlåtas och vi kan stå som rättfärdiga inför Gud. Det är god paulinsk teologi. Emellertid menar flertalet utläggare numera, att det här gäller Kristus själv. Han slutade sitt liv som en orättfärdig, dömd av sitt folk som bedragare och hädare. Men Anden visar, att det var Jesus som hade rätt. Han var den Rättfärdige, Guds helige, som gick Guds väg. Så förverkligades Guds vilja. Följden blev påskens och pingstens händelser, kyrkan och världsmissionen. En snarlik innebörd har i varje fall den tredje punkten, den som gäller domen. Vad Anden skall visa, är att Jesu död inte betydde att djävulen segrade. Tvärtom: den betyder att hans makt är bruten.

Hur bevisar nu Anden allt detta? Lärjungarna fick uppleva det. Allt blev förvandlat, från nederlag och förtvivlan till jubel och segervisshet. Sådant är Andens verk genom tiderna. Det som förut var tvivelaktigt eller likgiltigt blir övertygande klart. Man ser att Jesus har rätt. Det är inte bara en intellektuell process, där man övertygas av fakta (fast också det). Det finns alltid med något av en kontakt med Kristus själv, ett möte med den Uppståndne. Det är Andens verk.

Till det mest svårförståeliga i detta avsnitt hör Jesu ord att ”ni ser mig icke mer”. Hur man än tolkar den rättfärdighet som kommer i dagen genom att Jesus går till Fadern, blir det svårt att förstå vilken betydelse det har att vi inte mera ser Jesus. Kanske står orden där bara som en beskrivning av den faktiska situationen, när Jesus lämnat världen.

Anden leder fram till hela sanningen (Joh 16:12–15)

Översättning

Jag hade ännu mycket att säga er, men ni kan inte bära det nu. Men när han kommer, som är sanningens Ande, skall han leda er fram till hela sanningen. Han skall inte tala av sig själv, utan vad han hör, det skall han tala, och han skall låta er veta vad som kommer. Han skall förhärliga mig genom att taga av det som är mitt och kungöra det för er. Allt vad Fadern har är också mitt. Därför sade jag, att han skall taga av det som är mitt och kungöra det för er.

 

Kommentar

Åter får vi höra att Anden är sanningens Ande och vad det innebär. Han skall fortsätta och fullborda Jesu verk genom att uppenbara sanningen för lärjungarna. Jesu undervisning var nämligen inte avslutad när han gick bort. Han säger det själv: han hade ännu mycket att säga dem, men de kunde inte ”bära det”. Det betyder: de kunde varken förstå eller minnas eller ta emot det. Vad som ännu fattades skulle Anden säga dem. Vi har redan hört att han skulle påminna dem om allt och lära dem allt. Johannes har själv ett par gånger påpekat, att lärjungarna inte förrän efter uppståndelsen förstod vad Mästaren sagt och gjort (2:22, 12:16). Man bör lägga märke till att löftet om Andens undervisning är given först och främst till apostlarna. Hela Nya Testamentet vittnar om hur apostlarna fick uttyda och förklara vad Jesus hade gjort och sagt, och vilken obetingad auktoritet de åtnjöt. Det är dem vi har att tacka för det mesta vi vet om innebörden i Jesu frälsningsverk. Det är Andens verk genom apostlarna som givit form och ord åt evangeliet om Jesu försoning. Det budskapet är lika mycket ett budskap från Gud som Jesu egna ord. Jesus inskärper det här. Vad Anden säger genom apostlarna, det kommer från Jesus. Det är alltså inte kristendom att säga, att man vill veta vad Jesus har sagt men inte bryr sig om Paulus ”som ju bara var en människa”. Gud har inte talat bara genom Jesus utan också genom Anden, när den ledde apostlarna fram till hela sanningen.

Även här hör vi att Andens uppgift är att förhärliga Kristus. Det är hans bild som Anden målar, inte något självporträtt.

En liten tid av sorg och en glädje som förblir (Joh 16:16–22)

Översättning

En liten tid och ni ser mig inte mer. Och ännu en liten tid och ni får se mig. Då sade några av hans lärjungar: Vad är detta som han säger till oss? En liten tid och ni ser mig inte? Och ännu en liten tid och ni får se mig? Och detta att han går till Fadern? De sade alltså: Vad menar han med en liten tid? Vi förstår inte vad han talar om.

 

Jesus förstod att de ville fråga honom och sade till dem: Ni talar med varandra om det jag sade: En liten tid och ni ser mig inte, och ännu en liten tid och ni får se mig. Tro mig, när jag säger er: ni kommer att gråta och sörja, men världen skall glädja sig. Ni kommer att vara bedrövade, men er bedrövelse skall vändas i glädje. När en kvinna föder barn, har hon bedrövelse. Hennes stund har ju kommit. Men när barnet är fött, glömmer hon sin smärta i glädjen över att en människa är född till världen. Så är det också med er. Nu har ni bedrövelse. Men jag skall se er igen, och då skall era hjärtan glädja sig, och ingen skall ta er glädje ifrån er.

Kommentar

Jesus talar om ”en liten tid”. Lärjungarna undrar vad han menar, och det har också teologerna undrat i alla tider. Menar Jesus tiden mellan långfredagens kväll och påskdagens morgon? Eller menar han väntetiden fram till hans återkomst, då lärjungarna skall vara som tjänare, som väntar på sin Herre? Eller menar han varje tid av betryck och sorg, som en kristen får genomgå? Svaret är nog, att alla tre uttolkningarna innehåller något riktigt. Först och främst gäller orden tiden mellan Jesu död och uppståndelse. Men de gäller också väntetiden fram till hans tillkommelse. Och de har sin tillämpning på varje svår tid, när vi suckar och säger: Ack Herre, huru länge? Det är nämligen så med Guds ord, att det bakom den omedelbara betydelsen finns ett djup av sanningar, som man upptäcker när man ”förblir i ordet”. Förnuftet vill gärna att en text skall vara entydig och klar. Den skall ge kunskap om något man kan förstå och minnas, för att eventuellt använda det i framtiden. Men Guds ord ger inte bara kunskap. Det är en kraft, ett levande ord, ett Guds tilltal, som griper in i en människas liv. Därför gäller det inte bara en viss historisk situation. Det gäller lika mycket för kommande tider, när nya lärjungar känner igen sig i liknande situationer. Och innebörden i de Jesu ord, som det här gäller, är klar. Det finns tider, då världen jublar och lärjungarna måste sörja. Men de skall veta, att de tiderna inte blir längre än Gud bestämt. Sorgen kommer att vändas i glädje. Det finns under alla förhållanden en glädje som ingen kan ta ifrån oss: Kristus har uppstått, han lever och kommer att behålla den slutliga segern.

Jesus ger alltså i sitt svar ingen definition på ”en liten tid”. Han talar i stället om sorgen och glädjen på ett sätt som gäller lärjungarnas situation den påsken men också kyrkans och de kristnas situation i alla tider.

En ny dag, utan gåtor, utan brist, full av glädje (Joh 16:23–28)

Översättning

På den dagen kommer ni inte att ha något att fråga mig om. Tro mig: vad ni ber Fadern om, det skall han ge er i mitt namn. Hittills har ni inte bett om något i mitt namn. Bed, och ni skall få, för att ingenting skall fattas i er glädje. Nu har jag talat till er i bilder. Den stund kommer, då jag inte längre skall tala till er i bilder, utan öppet förkunna för er om Fadern. På den dagen skall ni bedja i mitt namn. Jag säger inte, att jag behöver bedja Fadern för er. Fadern själv älskar er ju, därför att ni har älskat mig och tror att jag har utgått från Fadern. Jag har utgått från Fadern och kommit i världen. Nu lämnar jag världen och går till Fadern.

 

Kommentar

När Kristus har segrat och den fulla gemenskapen med Gud är upprättad, då behöver lärjungarna inte längre – som nu – sitta med sin undran och sina ängsliga frågor. De ber och de får vad de ber om. Ingenting fattas i deras glädje. De förstår allt vad deras Herre säger och menar.

När kommer ”den dagen”? Tydligen när Jesus kommer, efter ”en liten tid”. Vi kan tillämpa allt vad vi nyss har sagt. Den dagen började när Kristus segrade och Anden blev sänd. Dess ljus bryter fram överallt där Anden skapar en tro på Jesus som övervinner världen och vänder lidandet i glädje. Och den blir hel och full verklighet vid Jesu tillkommelse.

Det är alltså fråga om något som sker redan nu, där Anden verkar. Våra frågor tystnar. Vi har fått svar på dem eller vet att vi inte behöver något svar. Vi kan bedja i Jesu namn. Det var inte möjligt medan Jesus ännu levde. Att bedja i hans namn innebär ju att bedja i tron på det han gjort, när han dog för oss och försonade allt. Men där Anden skapar tro på Kristus, där börjar vi bedja i hans namn, och Fadern bönhör oss – också i Jesu namn, så som han sände Anden i Jesu namn (14:26). Det betyder inte, säger Jesus, att han är den som bär fram lärjungarnas böner till sin Fader, som om de behövde en tillstyrkan. Den som ber i hans namn, ber i gemenskap med honom. Och Jesus har gemenskap med Fadern. Den bedjande är redan omsluten av Guds kärlek, och hans böner går direkt fram till Gud. Kristus ber inte bara för de sina, han ber med dem och i dem. Därför blir de bönerna hörda. Naturligtvis ber också kristna människor böner, som inte är framsprungna ur gemenskapen med Kristus. Så länge vi lever på jorden finns den gamla människan kvar och behöver Jesus som förespråkare. Det säger också Johannes (1 Joh 2:1).

Det mesta av det som Jesus säger i detta kapitel har han sagt tidigare i sitt avskedstal. Det finns forskare som har försökt finna olika traditionsskikt bakom upprepningarna och bristen på disposition. Men när Johannes har mediterat över sin Mästares ord och förmedlat dem till uppbyggelse för andra, är det naturligt om samma tankar och ämnen gång på gång har vänt tillbaka, så som de gör i ett samtal och i en meditation. Resultatet blir inte en väldisponerad avhandling, inte en text som man förstår vid första genomläsningen, men en text av det slag som man kan vända tillbaka till för att göra ständigt nya upptäckter. Vi har all anledning att tro, att Jesus i sin undervisning använde sig av sådana ständiga upprepningar av viktiga tankar och uttryck.

Vad tron och friden vilar på (Joh 16:29–33)

Översättning

Då sade lärjungarna till honom: Se, nu talar du öppet till oss och inte i bilder. Nu vet vi att du vet allt. Du behöver inte ens höra vad någon vill fråga. Därför tror vi att du har utgått från Gud. Jesus svarade dem: Nu tror ni? Se, det kommer en stund — den är redan här — då ni skall skingras, var och en åt sitt håll, och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam. Fadern är med mig. Detta har jag sagt er, för att ni skall ha frid i mig. I världen lider ni betryck. Men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.

 

Kommentar

Lärjungarna tror att de nu upplever det som Jesus nyss lovat: att han skall tala i klartext och inte använda ”bilder” (ordet kan också betyda liknelser, gåtor, antydningar eller något annat som måste tolkas). Han hade ju ofta, också denna kväll, använt sådana svårförstådda ord som ”en liten tid”. Nu tycker lärjungarna att de förstår honom – fast han egentligen inte sagt något nytt. Och de har fått svar av honom innan de hunnit fråga. Det är för dem ännu ett bevis på att han vet allt. Men Jesus dämpar deras entusiastiska försäkran, att nu tror de. Det fattas ännu mycket. Anden har ännu inte kommit. De har några bittra erfarenheter kvar att göra. De kommer att förskingras. Men när de själva misslyckas, kommer de att få uppleva, att deras Mästare är trofast. De lämnar honom ensam, men Gud är med honom och för sitt verk igenom. Nu lägger Gud den grund, som de i framtiden skall bygga sin frid och sin tro på. Det låter som en paradox att Jesus förutsäger deras misslyckande för att de skall ha frid i honom. Men det ligger tonvikt på orden ”i mig”. Där finns friden, inte hos dem själva. Där kan tron förankras. Han har övervunnit världen.


  Copyrightregler:

Bo Giertz är upphovsman till såväl översättning som kommentar,
Nedladdning och utskrift av såväl översättning som kommentar får endast ske för personligt bruk,
All övrig användning av såväl översättning som kommentar måste godkännas av rättsinnehavarna samt
Stiftelsen bibelskolan.com åtar sig att förmedla eventuella förfrågningar om vidare användning av översättning och/eller kommentar till rättsinnehavarna.

 

REGISTER:

Nya Testamentet

Johannes evangelium 

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk