Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Johannes kapitel 17. Övers och komm: Bo Giertz PDF Skriv ut E-post

Evangelium enligt Johannes Kapitel 17

Jesu förbön: förhärligandet (17:1–5)

Översättning

    Så talade Jesus och lyfte blicken mot himlen och sade: Fader, stunden har kommit. Förhärliga din son, så att Sonen kan förhärliga dig. Du har ju givit honom makt över allt som lever, för att han skall skänka evigt liv åt alla dem som du har givit honom. Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den du har sänt, Jesus Kristus. Jag har förhärligat dig på jorden och fullbordat det verk som du gav mig att utföra. Och nu, Fader, förhärliga mig hos dig själv, med den härlighet som jag hade hos dig innan världen fanns.

Kommentar

Vad som nu följer kallas av gammalt ”Jesu översteprästerliga förbön”. Det talas i dogmatiken om ”Jesu översteprästerliga ämbete”. Dit räknas att han offrat sig för oss och ber för oss. Här frambär Jesus nu en förbön för de sina, samtidigt som han helgar sig till ett offer för dem. Därav har denna hans bön fått sitt namn.

Jesus bad högt, så som man allmänt gjorde på den tiden. Johannes måste ofta ha hört honom bedja, och här ger han oss en föreställning om hur hans Mästare bad. Det är ett samtal med Gud, där Sonen lyfter fram sina önskningar, sina tankar, sina behov och minnen inför sin Fader. Ibland vänds de i direkt bön, ibland läggs de bara fram. De blir genomlysta av Guds vilja och han ser vad som är Faderns mening.

Det är en bön i dödens närhet. ”Stunden” har kommit. Lidandet är omedelbart förestående, men det skymtar bara i bakgrunden. Det blir en del av förhärligandet. Att ”förhärliga” och ”upphöja” brukar annars betyda att ge någon beröm och lovord. För Jesus betydde det att upphöjas på korset och ge sitt liv för andra, för att på det viset uppenbara Guds kärlek och skapa ett rike, fullt av lovsång och glädje. Sonen har fått ”makt över allt som lever”. Det är hans uppgift att skänka ett liv som aldrig kan dö. Och detta är det eviga livet: att tro på den ende sanne Guden och hans Son. Det är inte något som väntar efter döden. Det är något som börjar redan nu. Jesu uppgift på jorden var att göra det möjligt att få det. Den uppgiften krävde att han ”utblottade sig själv och antog tjänareskepnad” (Fil 2:7). Nu kan han återfå sin härlighet – men bara genom att gå det svåraste stycket av vägen, det som återstår av hans verk. Men det nämner han inte.

Det låter underligt, att Jesus talar om ”den du har sänt, Jesus Kristus”. Många exegeter tror att det här är fråga om en förklarande anteckning i marginalen eller ett stycke urkristen liturgi som flyttats in i texten.

Jesu förbön: de som tagits ut ur världen (Joh 17:6–8)

Översättning

    Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du tog ut ur världen och skänkte mig. Dig tillhörde de, men du skänkte mig dem, och de har hållit fast vid ditt ord. Nu vet de, att allt vad du givit mig, det kommer från dig. Ty de ord som du gav mig, har jag givit åt dem, och de tog emot dem. Så förstod de helt och fullt att jag har utgått från dig, och de kom till tro på att du har sänt mig.

Kommentar

”Han kom till sitt eget, men hans egna tog inte emot honom”, hette det i prologen. Det är i den situationen, som Jesus nu ber. Till det yttre kan det se ut som om han misslyckats. Guds eget folk har avvisat honom. Men han vet, att det har gått som det måste gå. När ljuset kom i världen, visade det sig vilka som tillhörde Gud och ville veta av sanningen. De kom till Jesus. Eller riktigare: Gud gav dem åt Jesus. Gud drog dem till Jesus (6:37, 44). De tog emot ordet och höll fast vid det. Det betyder inte bara att de fattade det med förståndet och höll det för sant. De tog det till sig, det gick in i dem och blev ett med dem. Att ”hålla ordet” är detsamma som att ta emot det med hela sitt jag, som något oumbärligt, något omskapande och livgivande. Då kan man ”helt och fullt” – eller ”i sanning” – förstå vad det verkligen säger om det som är huvudsaken. Och det är inte några moraliska lärdomar, utan detta att Jesus är Guds Son och den enda vägen till Gud.

Jesu förbön: bevarandet (Joh 17:9–13)

Översättning

    Nu ber jag för dem. Det är inte för världen jag ber, utan för dem som du har givit mig. De tillhör ju dig. Allt mitt är ditt, och ditt är mitt, och jag är förhärligad genom dem. Nu är jag inte längre i världen, men de är kvar i världen, när jag går till dig. Helige Fader, bevara dem i ditt namn, det namn som du har givit mig, så att de liksom vi kan vara ett. Så länge jag var bland dem, bevarade jag dem i ditt namn, det som du givit mig, och vakade över dem, så att ingen av dem gick förlorad — utom fördärvets man, till uppfyllelse av Skriftens ord. Nu går jag till dig, och detta talar jag medan jag ännu är i världen för att deras hjärtan skall vara fyllda av min glädje.

Kommentar

Nu ber Jesus för dem. Han ber inte längre för den värld som förkastat honom. Över den är domen redan fälld i och med att Sonen blivit förkastad. Därmed är naturligtvis ingenting sagt om dem, som ännu kan vinnas. Det är ju för dem som Jesus dör, och för deras skull sänder han ut sina apostlar. Även för dem ber han (v 20). Men nu gäller det lärjungarna som skall lämnas ensamma kvar. Så länge han var bland dem, bevarade han dem ”i ditt namn, det som du givit mig”. Det betyder: på Guds vägnar, enligt Guds vilja, i kraft av uppdraget att utföra Guds verk i världen. Guds namn är inte bara en term eller en etikett. Det är heligt, det står för Gud själv, det har med sig hans kraft och hans kärlek. Det namnet hade Jesus fått. Han kunde säga JAG ÄR om sig själv, med en betydelse som ingen annan människa kan inlägga i de orden.

Jesus ber inte om något särskilt av allt det som Fadern kan göra för att bevara lärjungarna. Han lägger bara fram faktum: De är ju dina, de tillhör oss. Det är det starkaste skäl en kristen kan åberopa i sina böner om att bli bevarad: ”Bevara själv vad dig tillhör”, som det heter i en känd psalm (324). Men man bevaras inte automatiskt. Ingen kan göra sig säker. Skriften har sagt det: Judas gick ju förlorad. Å andra sidan är det meningen att man får förtrösta på detta: Jag tillhör min Herre. Därför har Jesus låtit lärjungarna veta, att de tillhör Gud. Den vissheten vilar på ett Guds löfte, som skall fylla deras hjärtan med glädje.

Jesu förbön: offret som helgar (Joh 17:14–19)

Översättning

    Jag har givit dem ditt ord, och världen har hatat dem, därför att de inte är av världen, liksom jag inte är av världen. Jag ber inte att du skall ta dem bort ur världen, utan att du skall bevara dem från det onda. De är inte av världen, liksom jag inte är av världen. Helga dem i sanningen: ditt ord är sanning. Du har sänt mig till världen. Så har också jag sant dem till världen, och jag helgar mig till ett offer för dem, för att också de skall vara helgade i sanningen.

Kommentar

Att ”vara av världen” betyder att vara formad av världen, att tänka och värdera så som världen gör. Då blir det självklart att man står på sin rätt, hävdar sig och tar ut den njutning och glädje man kan få av livet. Att ”inte vara av världen” betyder att tillhöra Jesus, att ha en Herre som ger livet ett annat mål och andra värderingar än världen har. Världen märker det och reagerar med fiendskap. Lärjungarna måste nu leva i världen, men inte av världen. Därför ber Jesus för dem – inte att de skall tas bort ur världen, utan att de skall bevaras från det onda – eller ”den onde” som man också kan översätta, här som i sista bönen i Fader vår. Sakligt sett gör det ingen skillnad. Bakom allt det onda står den onde.

Lärjungarna skall bevaras genom att ”helgas”. Ordet som används här betyder att inviga något åt Gud. Det kan användas om invigningen av ett offer som överlämnas åt Gud, och den betydelsen har det två verser längre fram. Här betyder det, att Jesus ber Fadern att ta lärjungarna i sitt beskydd och sin tjänst. Han skall ”helga dem i sanningen”. Sanningen är hans plan och hans frälsningsverk. Den sanningen är uppenbarad i hans ord. Helgad blir man alltså genom att ta emot Ordet och ”hålla” det, så att man blir ett med det och formas av det. När Kristus skulle komma till världen, blev han själv ”helgad” av Fadern och invigd till sitt verk (10:36). Nu sänder han i sin tur apostlarna ut i världen och helgar dem för den uppgiften. Det kan bara ske genom att han helgar sig själv till ett offer för dem. De måste renas genom hans försoningsverk. De måste själva leva av den förlåtelse de skall predika för andra. De måste vara ”helgade i sanningen” – eller som det också kan översättas: i sanning helgade, verkligen helgade.

Jesu förbön: enheten (Joh 17:20–23)

Översättning

    Men det är inte bara för dem jag ber, utan också för dem som genom deras ord kommer till tro på mig. Jag ber att de alla skall vara ett, såsom du Fader är i mig och jag i dig, och att de skall vara i oss, för att världen skall tro, att du har sänt mig. Och den härlighet som du givit mig har jag givit dem, för att de skall vara ett liksom vi är ett, jag i dem och du i mig, så att de fullkomnas och blir ett, för att världen skall förstå att du har sänt mig och att du har älskat dem liksom du har älskat mig.

Kommentar

Till slut går Jesu förbön ut över jorden och fram genom tiderna, så långt som evangelium kommer att nå. Jesus ber för alla som skall komma till tro. Han ber att de skall bli ett. Inte som medlemmar i samma organisation, utan som lemmar i samma organism, genomströmmade av samma liv, det som kommer från honom. Liksom han är fullkomligt förenad med Fadern, skall de vara förenade med honom – och därigenom med varandra. Han har redan sagt vad som är förutsättningen: att de blir helgade i sanningen genom det ord, som är sanning. Då kan världen förstå det stora mysteriet, det som är avgörande för frälsningen: att Gud har kommit till oss i Kristus.

De kristnas enhet kan alltså inte åstadkommas genom organisatoriska åtgärder och teologiska kompromisser. Enheten kan bara finnas, där människor är helt förenade med Kristus i tron, förenade i den sanning som han har kommit med. Men när de är det, är de redan ett. Den enheten bör också komma till synligt uttryck. Lärjungarna är förpliktade till enhet. Splittringen beror på att man inte tagit emot sanningen eller bara delar av den. Söndringen kan inte övervinnas genom att man kompromissar samman samfund och åskådningar, som var för sig rymmer både sant och falskt. Den kan bara förverkligas genom att lärjungarna ”fullkomnas och blir ett”. Ordagrant heter det: ”blir fullkomnade till ett”. När de var för sig blir helt förenade med Kristus, kan de också bli ett med varandra. Naturligtvis kan man samorganisera kristna samfund, men det betyder inte att man nått fram till den enhet, som Jesus här ber om. Den finns bara, där människor är ”helgade i sanningen”.

Jesu förbön: Guds kärlek i Kristus (Joh 17:24–26)

Översättning

    Fader, jag vill att där jag är, där skall också de som du givit mig vara med mig, så att de får se min härlighet, den som du gav mig därför att du älskade mig redan innan världens grund blev lagd. Rättfärdige Fader, världen har icke känt dig, men jag känner dig, och nu vet de, att det var du som sände mig. Jag lärde dem känna ditt namn, och jag skall lära dem det, för att den kärlek med vilken du älskat mig skall vara i dem och jag i dem.

Kommentar

Vad Jesus till slut vill, är att få samla dem han räddat, samla dem i sin glädje, så att de får uppleva det ofattbara och outtömliga som heter Guds kärlek. Den fanns av evighet i förhållandet mellan Fadern och Sonen. Men Gud ville skänka den åt andra. Gud ville låta andra varelser få uppleva det fantastiska att vara till och få del i detta som kallas Guds härlighet, den outsägliga lycka som hör med till Guds väsen. Därför skapade Gud världen. Därför vill han nu frälsa den. Och fastän världen visar honom ifrån sig, fortsätter han sitt verk. Det finns och det kommer alltid att finnas de, som fattar den stora hemligheten: att det är Guds kärlek som kommer till oss, när vi möter Jesus.

”Rättfärdige Fader” säger Jesus här, eftersom Guds rättfärdighet på Gamla Testamentets tid först och främst betydde hans trohet i förbundet. Fast världen visar sig så trolös, är Gud trofast.


  Copyrightregler:

Bo Giertz är upphovsman till såväl översättning som kommentar,
Nedladdning och utskrift av såväl översättning som kommentar får endast ske för personligt bruk,
All övrig användning av såväl översättning som kommentar måste godkännas av rättsinnehavarna samt
Stiftelsen bibelskolan.com åtar sig att förmedla eventuella förfrågningar om vidare användning av översättning och/eller kommentar till rättsinnehavarna.

 

REGISTER:

Nya Testamentet

Johannes evangelium 

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk