Översättning När han nu höll sig till Petrus och Johannes, strömmade allt folket samman omkring dem, utom sig av häpnad, i Salomos pelargång som den kallas. När Petrus såg det, började han tala till folket: Ni israeliter, varför är ni så häpna, och varför stirrar ni på oss, som om det vore vår egen kraft eller fromhet, som har åstadkommit att den här mannen kan gå? Nej, det är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, som har förhärligat sin tjänare Jesus, den som ni förrådde och förnekade inför Pilatus, när han beslutat att ge honom fri. Ni förnekade den Helige och Rättfärdige, och bad om ynnesten att få en mördare i stället. Livets furste dräpte ni, men Gud har uppväckt honom från de döda. Det kan vi vittna om. Därför att mannen här, som ni ser och känner, har satt tro till Jesu namn, har det namnet givit honom styrka att stå på sina ben. Den tro som Jesus väcker har gjort honom helt och hållet frisk, som ni alla kan se. Nu vet jag väl, mina bröder, att ni gjorde det av ovetenhet, alldeles som era rådsherrar. Men Gud hade genom alla sina profeter förutsagt, att hans Messias skulle lida, och nu lät han det gå i uppfyllelse. Gör nu bättring och omvänd er, så blir era synder utplånade. Då skall Gud låta tider komma, när allt blir väl igen, och han skall sända er den Messias som han utsett åt er. Honom måste himmelen behålla tills tiden är inne att allt skall upprättas som Gud har talat om genom sina heliga profeter sen urminnes tid. Moses har ju sagt: En profet skall Herren Gud uppväcka åt er bland era bröder, en som är mig lik. Honom skall ni lyssna till, i allt som han talar till er. Envar som inte lyssnar till den profeten skall utrotas ur folket. Alla profeterna, de som talat från Samuels dagar och fram genom tiderna, de har förkunnat det som sker i dessa dagar. Det är ni som är profeternas söner, upptagna i det förbund som Gud slöt med era fäder, när han sade till Abraham: Genom din säd skall alla släkten på jorden bli välsignade. För er först och främst har Gud låtit sin tjänare uppstå och sänt honom för att välsigna er, när ni en och var vänder om från era onda gärningar. | Kommentar Det blev alltså stor uppståndelse bland dem som sett på eller som efteråt kände igen den lame tiggaren som i så många år suttit vid Vackra Porten men nu sprang omkring i templet. När gudstjänsten var över och folk strömmade ut, höll sig den lame tätt intill sina välgörare och hela hopen följde efter. Så samlades en väldig folkmassa i Salomos pelargång, på den yttre förgårdens östsida, just där man hamnade när man kom ut genom Nikanorporten. Petrus tar nu tillfället i akt och improviserar ett tal till folkmassan. Något i stil med en bandupptagning lär vi knappast ha framför oss, men Lukas återger träffsäkert hur Petrus talade vid ett sådant tillfälle. Först slår Petrus fast att det som hänt är ett bevis på att Jesus, den avrättade, han som förråddes och sändes i döden av sitt eget folk, verkligen var Guds Messias. Det som hänt berodde inte på apostlarna själva, inte på någon kraft de ägde och inte heller på någon särskild fromhet. Detta sista är viktigt att lägga märke till. Apostlarna visste att också de hade svikit. Vad som hänt var alltigenom Guds verk, ett verk som garanterade att också stora syndare kunde få allt förlåtet. Detta blir den andra huvudpunkten i det som Petrus har att säga. Han har gjort klart hur illa judarna har handlat. Men han räknar med att de handlade av ovetenhet. Han förutsätter det till och med i fråga om rådsherrarna. Men nu måste de veta bättre. Och nu inbjuder han dem att dra konsekvenserna av vad de kan se med egna ögon. Här Anns förlåtelse. Gud har inte tagit sin hand ifrån dem. Tvärtom: han har låtit sin Messias uppstå just för att kunna välsigna sitt folk Israel, om det nu omvänder sig. I det sammanhanget kommer Petrus med den tredje huvudpunkten i sin predikan. Han pekar inte bara på det som nu har hänt. Han pekar på Skriften. Det är den som har gått i uppfyllelse. Redan att Messias måste lida fanns förutsagt där. Att Petrus kan säga detta med sådan övertygelse, det visar vad som hänt med lärjungarna sen den dagen då de drog upp till Jerusalem. Då hade de ingenting fattat av det som skulle ske. Nu hade det hänt, och deras ögon hade öppnats så att de förstod att det var just vad som måste hända. En rad citat och antydningar i Petrus olika tal visar, vad det var man fått upp ögonen för. Framför allt var det de ställen hos Jesaja, som talade om Herrens lidande tjänare. Man förstod att Gud här talade om ”sin tjänare Jesus”. Petrus manar alltså till omvändelse. Om Israel nu ångrar sig och tar emot förlåtelse skall allt bli väl. Petrus använder ett uttryck som egentligen betyder att det skall komma tider av ”lindring” eller ”hugsvalelse”. Han syftar på Messiastiden, då Gud skulle upprätta sitt rike och trösta sitt prövade folk efter alla dess hårda öden. Israel står alltså vid en skiljeväg. Nu har ”Profeten” kommit, den som Moses hade talats om. Redan när Döparen trädde fram hade några undrat, om det inte var han som var Profeten. Nu kunde alla se, vem det var. Och nu måste Israel avgöra sig. Lyssnade de inte till den profeten, så skulle det gå dem illa. Petrus slutar med en vädjan, som manar fram bilden av judarnas enastående historia. De var ju det utvalda folket, det som skulle skänka världen den Messias, som skulle bli till välsignelse för alla folk. Den välsignelsen ville nu Gud först och främst låta komma över dem själva. Den som de dödat, den hade Gud sänt för att välsigna dem, var och en. Det behövdes bara en sak, och det fanns bara ett att göra: att omvända sig. |