Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Första Korintierbrevet Kapitel 4. Övers och komm: Bo Giertz PDF Skriv ut E-post

Första Korintierbrevet Kapitel 4

Slutsats: Beröm er alltså inte av era andliga ledare (1 Kor 4:6–7)

Översättning

    Bröder, det här har jag nu skrivit som om det gällde mig och Apollos men i själva verket för er skull, för att ni av vårt exempel skall lära er den regeln: ”inte utöver vad som står skrivet”, så att ni, var för sig, inte skall bli uppblåsta över någon av oss på bekostnad av en annan. Vem har sagt att du är så märkvärdig? Vad har du som du inte har fått till skänks? Och har du nu fått det till skänks, varför skryter du då med det, som om det inte vore en gåva?

Kommentar

Fast det kan ha låtit som om Paulus talade om sig själv och Apollos har han hela tiden haft korintierna i tankarna. Han har velat komma åt deras benägenhet att spela ut andliga ledare mot varandra och bilda kotterier kring någon uppburen talare. Han har därför visat att alla dessa ledare är ett och att de förvaltar samma evangelium. Nu tillägger han en sats, som tycks ha varit något av ett lösenord, fast vi inte riktigt vet i vilket sammanhang: ”Inte utöver vad som står skrivet.” Troligen syftar det på bibelordet, det fasta, en gång för alla givna budskapet. Det är allas egendom och gäller alla. Håller man sig inom dess gränser, så bevaras enheten. Kotterierna uppstår, när man börjar beundra de mänskliga särdragen hos enskilda ledare och upphöjer dem till norm. Över huvud är ju allting i det kristna livet en gåva. Har man fått särskilda nådegåvor och kan man utföra märkliga gärningar, så är det ingenting att berömma sig av och ingenting som man får upphöja till kännetecken på en sann kristendom. Man får tacka och ta emot. Man får använda sina gåvor till andras bästa. Men man får inte göra sig märkvärdig med dem. Paulus tänker här i första hand på de Andens gåvor som följer med tron. Men vad han säger här gäller också den naturliga begåvningen, den som beror på arv och uppväxtförhållanden.

Andliga potentater eller fattiga kristusdårar? (1 Kor 4:8–13)

Översättning

    Jaså — ni är redan mätta? Ni är redan rika? Ni har redan blivit kungar? Utan oss? Om ni ändå hade blivit det! Då kunde vi ju få regera tillsammans med er.

Det tycks mig som om Gud givit oss apostlar den sista platsen, bland dem som är vigda till döden, så att vi har blivit ett skådespel för världen, för både änglar och människor. Vi är dårar för Kristi skull, ni är så kloka i Kristus. Vi är svaga, ni är så starka. Ni får äran, vi får skammen. Ännu i denna stund går vi hungriga och törstiga och utan kläder. Vi blir misshandlade, vi flackar omkring utan hem, vi sliter och arbetar med våra egna händer. Skymfar man oss, så välsignar vi. Förföljer man oss, så finner vi oss i det. Talar man illa om oss, så svarar vi med goda ord. Som världens drägg har vi blivit, ett avskum för alla, ända till nu!

Kommentar

Korintierna tror att de är rika, säger Paulus. De hör till den andliga överklassen. De har så stora upplevelser, så märkliga nådegåvor, så djup erfarenhet, att de inte behöver krusa någon. De har ”blivit kungar” – redan nu. De kristna är faktiskt ”ett konungsligt prästerskap” som en gång skall regera med Kristus (i betydelsen dela hans seger och härlighet). Men i Korint har de glömt, att det är ett stycke kvar till det målet. Det vore väl om vi redan vore där, säger Paulus. Då kunde ju jag, den lille hunsade aposteln, rentav få en plats vid er sida!

Paulus är nämligen inte rik. Inte på det viset som korintierna. Han vet vad det kostar att vara kristen på allvar. I Kristi tjänst blir man utlämnad åt det som människor helst vill slippa. Det är ett sällsamt skådespel, som här spelar upp inför både änglar och människor. Ingen kan begripa det. Sist i tåget ställer Gud dem som människor tycker borde gå främst. Och de går där som dödsdömda. Det är möjligt att Paulus tänker på det stora intåget på arenan vid gladiatorspelen. Sist kommer de dödsdömda, de som är till för att offras upp. Paulus känner sig som en av dem. I stad efter stad har han satt livet på spel. Han vet att det varken är rim eller reson i detta, om man ser det med världens ögon. Men han har valt att vara en dåre för Kristi skull. Korintierna har valt en bekvämare väg. De vill vara starka och kloka, om möjligt också i världens ögon. De vill imponera. Men Paulus kan säga: För mig är livet Kristus. Sen får det bli hur det kan med mat och hem och anseende och själva livet, om så skulle vara.

Han är väl medveten om vad det kostar. Här talar en kämpande och lidande människa – och en människa som älskar sin Herre och älskar de människor, för vilkas skull han lider allt detta. Därför blir den ironi och sarkasm, som finns med i hans lidelsefulla utbrott, inte sårande utan själavårdande.

En fader i Kristus (1 Kor 4:14–21)

Översättning

    Detta skriver jag inte för att skämma ut er, utan som en förmaning till mina älskade barn. Om ni så hade tio tusen uppfostrare i Kristus, så har ni inte mer än en far. Det var ju jag som genom evangelium födde er till liv i Kristus Jesus. Nu vädjar jag till er: följ mitt exempel. Det är därför som jag nu skickar Timoteus till er. Han är min älskade och trogne son i Herren. Han skall påminna er om mina regler för ett kristet liv, så som jag lär ut dem överallt, i varenda församling.

Kammen tycks ha svällt på några bland er, som tror att jag inte skall komma till er. Men om Gud vill, kommer jag mycket snart att resa till er, och då tänker jag ta reda på hur det står till, inte med orden utan med kraften hos dem som nu är så uppblåsta. Ty Guds rike består inte i ord utan i kraft. Hur vill ni ha det? Skall jag komma till er med käppen i hand? Eller med kärlek och mildhetens ande?

Kommentar

Så kommer det ett nytt tonfall i Pauli ord. Han har ironiserat och bannat. Men han har gjort det som en far. Han talar ju till sina andliga barn. Andra kan bli deras ”uppfostrare”. Paulus använder ett ord (vi har det som lånord: pedagog) som betecknade en slav, som skulle fostra ett barn, följa det till skolan eller sportplatsen och se till att det uppträdde väluppfostrat. Men Paulus är mer än en uppfostrare. Han är deras andlige far, som fött dem till liv. Som en far vädjar han nu: Följ mitt exempel. De skall våga bli dårar i Kristus, beredda att låta sig föraktas och förtalas, hellre än att brösta sig över sina andliga erfarenheter och döma varandra.

Helst skulle nu Paulus själv resa till Korint. Troligen sitter han i Efesus, på andra sidan Egeiska havet, när han skriver detta. Men han får för ögonblicket nöja sig med att sända Timoteus, den mest betrodde bland alla sina medarbetare. Han kallar honom sin son. Han har gett honom uppdraget att på nytt gå igenom allt vad Paulus givit korintierna som regler för ett kristet liv. Att leva som kristen betydde att vara annorlunda, att föra ett liv, som ingen tidigare hade känt till. Det behövdes regler och vägledning i alla vardagens problem. Och Paulus inskärper, att han inte begär mera av korintierna än av några andra. Det finns en gemensam kristen livsstil, eftersom det är samme Kristus och samme Ande som verkar överallt i kyrkan.

Som en andlig far har Paulus rätt att uppträda med auktoritet. Han vet att det finns folk i Korint, som helst skulle slippa den auktoriteten. Nu har de fått för sig, att Paulus inte mera skall komma till Korint, och genast har kammen svällt på dem. Paulus ger dem det bistra beskedet, att han tänker komma så snart han kan. Och då kommer det att visa sig, hur det är med all deras stortalighet. Guds rike består inte i ord utan i kraft. Sann kristendom är inte en ideologi, inte ett sätt att argumentera, inte en ”kristendomstolkning”. Det är inte fråga om att diskutera och tycka. Utan det är fråga om Kristus och hans Ande, en kraft som är verksam i dem som låter den verka på sig. Paulus tänker här säkert på de ”kraftverkningar” och märkliga händelser, som inträffade omkring honom och som han kan nämna som en självklarhet, ett faktum som alla kände till (2 Kor 12:12!). Han tänker också på de faktiska, påtagliga resultat i form av förnyade människor och ett nytt liv, som följde av det verkliga evangeliet. Och det är uppenbart att han är alldeles viss om, att han som Kristi tjänare kommer att kunna ge övertygande bevis på att den kraften följer det evangelium han predikar, men inte finns i all den vältalighet, som kritikerna möjligen kan prestera.


  Copyrightregler:

Bo Giertz är upphovsman till såväl översättning som kommentar,
Nedladdning och utskrift av såväl översättning som kommentar får endast ske för personligt bruk,
All övrig användning av såväl översättning som kommentar måste godkännas av rättsinnehavarna samt
Stiftelsen bibelskolan.com åtar sig att förmedla eventuella förfrågningar om vidare användning av översättning och/eller kommentar till rättsinnehavarna.

 

 

REGISTER:

Nya Testamentet

Första Korintierbrevet

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk