Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Första Korintierbrevet Kapitel 8. Övers och komm: Bo Giertz PDF Skriv ut E-post

Första Korintierbrevet Kapitel 8

Kan man äta kött från avgudaoffer? (1 Kor 8:1–13)

Översättning

    När det så gäller kött, som offrats åt avgudarna, så vet vi att ”upplysta är vi alla”. Att vara upplyst, det uppblåser. Men kärleken uppbygger. Om någon tror att han verkligen är upplyst, så har han ännu inte förstått vad det är att vara upplyst. Men om någon älskar Gud, då är han upplyst av honom.

När det nu gäller att äta kött som offrats åt avgudarna, så vet vi att ingen enda avgud i hela världen verkligen finns till, och att det inte existerar någon gud utom den ende Guden. Även om det nu skulle finnas så kallade gudar, det må sen vara i himmelen eller på jorden (för ”gudar” och ”herrar” finns det ju många) — för oss finns ändå bara en Gud: Fadern. Av honom är allting, och till honom är vi. För oss finns bara en Herre: Jesus Kristus. Genom honom är allting, och genom honom är vi. Men den insikten har inte alla. Det finns några som ända tills nu varit så vana att dyrka en avgud, att det för dem blir ett avgudaoffer när de äter, och då får de fläckar på samvetet, som är för svagt till sådant. Maten kan inte föra oss närmare Gud. Vi förlorar ingenting, om vi inte äter. Inte heller vinner vi något, om vi äter. Men se till, att denna er frihet inte blir de svaga till fall. Om nämligen någon får se dig, som hör till de ”upplysta”, ligga till bords i ett tempel, kommer inte då samvetet hos din svage broder att ”uppbyggas” så att han äter av avgudaoffret? Så går den svage förlorad genom att du är ”upplyst” — han, din broder, som Kristus har lidit döden för. Men om ni syndar mot era bröder på det viset och sårar deras svaga samveten, då syndar ni mot Kristus. Därför, om maten kan bringa min broder på fall, då avstår jag hellre från kött för alla tider, för att inte bli min broder till fall.

Kommentar

Paulus går över till nästa fråga. Den gäller om man kan äta kött som härrör från avgudaoffer. Det utgjorde en stor del av köttet i den allmänna marknaden. Vid ett offer var det i regel bara en liten del som brändes på altaret. En del fick prästen och resten behöll den som offrade, och i båda fallen kunde det saluföras. I regel var det sådant kött man köpte på torget. Man kunde bli bjuden på det hos en vän. Man kunde också bli inbjuden till en fest i själva templet. Det kunde finnas skäl att delta av hänsyn till släkt och vänner, och det innebar ingen bekännelse till någon viss tro – inte mera än att delta i en svensk begravning.

Detta är alltså bakgrunden. Tydligen fanns det två meningar i Korint. Somliga hade betänkligheter och avhöll sig från allt som hade något att göra med avgudaoffren. Andra betraktade avgudarna som en nullitet. De hade ju insett att de inte existerade. Därför intog de en mycket fri hållning till sådant, som hade med hedendomen att göra. De hade tydligen en viss benägenhet att se ner på dem som hade betänkligheter. De var för ”upplysta” till sådant.

Det är denna sida av saken som Paulus först tar upp. Han citerar något som tycks ha varit ett slagord: upplysta är vi alla, vi kristna, som genomskådat hedendomen. Det uttryck man använde för sin upplysthet var ”gnosis”. Det betyder kunskap eller insikt. Det användes i urförsamlingen om en speciell insikt, sådan som de andebegåvade ansågs ha. Det kom senare att bli namnet på en rörelse – ”gnosticismen” – som i sitt charismatiska självmedvetande satte sig över både moralens bud och den apostoliska tron. Tydligen har det funnits tendenser i den vägen i Korint. Den sortens ”upplysning” gör en människa högfärdig, säger Paulus. Men kärleken ”uppbygger” – i den bibliska meningen: den bygger upp församlingen, den fogar samman de kristna som stenar i samma tempel, den förenar dem med Kristus och med varandra. Den som anser sig själv ”upplyst” känner ännu inte den sanna upplysningen. Den kommer när man älskar Gud. Den som gör det, han är ”känd av Gud”. Detta säregna uttryck använder Paulus också på andra ställen (1 Kor 13:12, Gal 4:9). Det rymmer så mycket, att det är svårt att återge det på svenska. Det betyder att vara erkänd av Gud, att Gud kännes vid oss. Det betyder också att ha den insikt som kommer av att vara upptagen i Guds gemenskap. Man lever i och av Guds Ande, liksom innesluten i Guds medvetande. Här betyder det närmast att man fått den sanna upplysningen och återges kanske bäst med orden ”upplyst av Gud”.

Paulus går så över till frågan om avgudarna. Han slår fast att de ”gudar” som dyrkas i Korint, Zeus, Afrodite, Isis eller vad de nu hette, inte existerar. Det finns bara en Gud. Det finns visserligen onda andemakter, och de kan nog dölja sig bakom avgudakulten. Men för oss finns bara en Gud och en Herre. Av honom är allting skapat – också köttet som offras åt avgudarna. Genom honom är allting – också vi. Vi står under hans beskydd. I och för sig kan man alltså lugnt äta det här köttet. Men förutsättningen är att man handlar i en fast tro. Gör man inte det, utan har samvetsbetänkligheter, så kan det gå galet. Och här måste en kristen tänka på dem som har sådana betänkligheter. I Korint hade somliga tydligen menat, att det var både en rättighet och en plikt att hävda sin kristna frihet och visa att man var så ”upplyst” att man inte brydde sig om gammal vidskepelse. Men Paulus stryker under, att man aldrig kan komma Gud närmare genom att ta sig friheter. Man blir inte sämre kristen om man låter bli att äta, och inte bättre för att man gör det. Däremot kan man göra verkligt illa om man använder sin frihet på ett sätt som skadar en svagare människa. Som exempel nämner Paulus att en kristen går så långt, att han deltar i en fest i ett tempel. Där får en ”svagare” broder se honom. Och nu händer något, som de friare tydligen ansåg vara ”uppbyggelse” – fortfarande i biblisk mening: att endräktigt förenas och stärkas genom gemenskapen med Kristus. De ”starka” menade, att det var detta som skedde, när de ”svaga” följde deras exempel. Men här blir resultatet det motsatta, säger Paulus (som tydligen talar av erfarenhet). En broder går förlorad. Att använda sin frihet på det viset är att synda mot Kristus.

Den regel som Paulus ställer upp här och i andra sammanhang har sin tillämpning på allt sådant som vi brukar kalla adiafora, alltså ting som en kristen kan bruka och ta del i, men också avhålla sig ifrån (sprit och tobak, dans och sällskapsliv, teater och bio, för att ta några omdiskuterade exempel). Grundregeln blir alltså att man skall tänka på vilka följder ens handlande får för andra. Man får inte bli någon till fall, inte dra någon in i det som han inte klarar av. På gammaldags svenska kallas detta att inte bli till ”anstöt” eller ”förargelse”. Därmed menas inte att väcka någons förargelse. Jesus och Paulus drog sig aldrig för att förarga de självgoda, som ville lägga lagens ok på andra. Utan det betyder att komma någon på fall. (Det grekiska uttrycket betyder egentligen att få en fälla att slå igen över någon.)


  Copyrightregler:

Bo Giertz är upphovsman till såväl översättning som kommentar,
Nedladdning och utskrift av såväl översättning som kommentar får endast ske för personligt bruk,
All övrig användning av såväl översättning som kommentar måste godkännas av rättsinnehavarna samt
Stiftelsen bibelskolan.com åtar sig att förmedla eventuella förfrågningar om vidare användning av översättning och/eller kommentar till rättsinnehavarna.

 

 

REGISTER:

Nya Testamentet

Första Korintierbrevet

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk