Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Andra Korintierbrevet Kapitel 6. Övers och komm: Bo Giertz PDF Skriv ut E-post

Andra Korintierbrevet Kapitel 6

Tjänstens lidande och rikedom (2 Kor 6:1–10)

Översättning

    Som Guds medarbetare förmanar vi er att inte ta emot Guds nåd till ingen nytta. Ty

Jag bönhörde dig i rättan tid, och jag hjälpte dig på frälsningens dag. Se — nu är den rätta tiden. Se — nu är frälsningens dag.

Vi gör allt för att inte stöta bort någon, så att ingen skall kunna tala illa om vårt ämbete. Tvärtom: i allting anbefaller vi oss som Guds tjänare, i stor ståndaktighet under förföljelser, nöd och trångmål, under hugg och slag, under fångenskap och uppror, under slit och vakor och svält, genom renhet och kunskap, genom tålamod och vänlighet, i helig Ande, i uppriktig kärlek, med sanningens ord, med kraft från Gud, med rättfärdighetens vapen både till höger och till vänster, under ära och smälek, under ont rykte och gott rykte, som villolärare fast vi talar sanning, som okända fast alla känner oss, som döende — men se, vi lever, som tuktade men inte dömda till döden, som bedrövade men ändå alltid glada, som fattiga fast vi gör många rika, som utblottade på allt och ändå med allt i vår ägo.

Kommentar

Det är alltså Gud som förmanar genom sin apostel. Och nu har Paulus som Guds medarbetare en särskild förmaning till sina korintier: att inte ta emot Guds nåd på ett sådant sätt att det till slut blir utan resultat (eller ”tomt” som det heter i grekiskan). Det gäller att ta emot nåden nu – att ständigt leva i förlåtelsen inför Guds ansikte. Det finns alltid en frestelse att skjuta upp ouppklarade ”problem” som i själva verket är synder. Paulus vet det, och därför försöker han leva som han lär. Han vill inte vara någon till anstöt. Kanske hade man anklagat honom också för detta: att stöta bort folk med sin nådelära, som retade alla moralister. Paulus har redan sagt, att det inte kan undgås, att somliga tar anstöt. De är förblindade. De vill inte ta emot nåden. Evangeliets anstöt kan man inte ta bort. Men desto mera måste man försöka undgå den anstöt som man själv kan vålla genom tröghet, egennytta, ovänlighet eller andra fel. Och det är just det Paulus försöker. Hans anbefallning av sig själv – detta som motståndarna hånat – består i att han är beredd att ta på sig alla de lidanden, som hans ämbete har med sig och att leva som han lär. Först räknar han upp vad han har att utstå. Sen följer i en lång rad de gåvor, han får från Kristus och som gör att han kan fullgöra sitt ämbete. Bland dem nämner han också ”rättfärdighetens vapen till höger och till vänster”, vilket ungefär betyder ”till angrepp och till försvar”, eftersom man bar svärdet i höger hand och skölden på vänster arm. Sedan följer en lång rad av parvis sammanställda motsatser, som skildrar det paradoxala i att vara en Guds tjänare, på en gång smädad, vanryktad, utskriken som villolärare, en som man inte vill kännas vid och förklarar för avfärdad, medan i själva verket ingen mänsklig makt kan tysta ner Guds sanning och hindra att den tas emot och blir älskad och ärad – liksom den som bär fram den. De tre sista motsatsparen skildrar motsättningen mellan apostelns yttre fattigdom och rikedomen i hans uppgift. Och åter har Paulus här, när han talar om sig själv, givit oss en bild som för alla tider har något att säga om en bekännelsetrogen kristendom, dess mödor och dess härlighet.

Öppna era hjärtan! (2 Kor 6:11–13)

Översättning

    Vi har öppnat vår mun och talat öppet till er, korintier. Vårt hjärta har vidgat sig. Ni har ett stort rum hos oss, fast det är ont om rum i era hjärtan. Men nu talar jag som till mina barn: ge mig lika igen, och låt också era hjärtan vidga sig!

Kommentar

Så följer en liten personlig vädjan. Paulus har utgjutit sitt hjärta. Han har talat förtroligt och impulsivt. Han har gjort det, därför att hans andliga barn i Korint, de som så ofta varit hans sorgebarn, har ett så stort rum i hans hjärta. Det är hans sorg, att han inte har lika stor plats i deras hjärtan. Därför vädjar han nu: Låt era hjärtan vidga sig! Det ger en säregen bild av en ”kyrkofurste”. Med all sin apostoliska myndighet vill Paulus inte bara bli åtlydd, inte bara genomdriva sin Herres vilja. Han vill vara förenad med sina församlingar i verklig kärlek. Annars fungerar hans ämbete inte rätt.

Gå inte i ok med de otrogna (2 Kor 6:14–7:1)

Översättning

    Gå inte som omaka par, i ok med de otrogna. Vad har rättfärdighet att göra med orätt? Vad har ljus gemensamt med mörker? Hur förlikar man Kristus med Beliar? Vad har den som tror att hämta hos den otrogne? Hur kan man förena Guds tempel med avgudarna? Det är vi som är Guds tempel. Gud säger ju:

Hos dem skall jag bo och där skall jag vandra Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.

Och därför:

Gå ut ifrån dem, säger Herren, så skall jag ta emot er, och jag skall bli en far för er, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, den allsvåldige.

(Kap 7) Då vi har sådana löften, mina älskade, så låt oss rena oss från allt som befläckar kropp och själ och fullborda vår helgelse i fruktan för Gud.

Kommentar

Det avsnitt som nu följer kommer som ett avbrott. I början på nästa kapitel (7:2) anknyter Paulus åter till det han hittills talat om. Det har gett många kommentatorer anledning att förmoda, att vi här har att göra med ett avsnitt ur något annat brev från Paulus till Korint, som av någon – inte så lätt förklarlig – orsak kommit att fogas in på detta ställe. Man får emellertid komma ihåg, hur Paulus skrev sina brev: han dikterade, säkert med många avbrott. Under ett sådant avbrott kan han ha fått upplysningar eller påminnelser som gjorde, att han omedelbart ville ”skriva av sig” någonting angeläget. Sen det var gjort, har han så tagit upp den tanketråd, som han följde innan han blev avbruten.

Paulus ger alltså här en förmaning att inte ”gå i ok” med hedningarna. Bilden betyder att slå sig samman, låta sig bindas vid någon, nödgas gå åt samma håll. Vi får inga närmare upplysningar om vilket livsområde det kan ha gällt: äktenskap, kompanjonskap i handel och hantverk, gemensamma studier, förtrolig vänskap eller något annat. Meningen är i varje fall, att man alltid måste hålla en viss distans gentemot den, som har en i grunden annorlunda livssyn. I annat fall kommer man att omedvetet påverkas av deras värderingar. I ett samhälle, som gällt för att vara kristet men i stor utsträckning blivit sekulariserat, får den maningen en särskild betydelse. Det faller sig alldeles för lätt för många kristna att acceptera en i grunden okristen inställning som den naturliga ramen för sitt tänkande och sina värderingar.

”Beliar” är ett judiskt namn på Satan.


  Copyrightregler:

Bo Giertz är upphovsman till såväl översättning som kommentar,
Nedladdning och utskrift av såväl översättning som kommentar får endast ske för personligt bruk,
All övrig användning av såväl översättning som kommentar måste godkännas av rättsinnehavarna samt
Stiftelsen bibelskolan.com åtar sig att förmedla eventuella förfrågningar om vidare användning av översättning och/eller kommentar till rättsinnehavarna.

 

REGISTER:

Nya Testamentet

Andra Korintierbrevet

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk