Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Andra Korintierbrevet Kapitel 10. Övers och komm: Bo Giertz PDF Skriv ut E-post

Andra Korintierbrevet Kapitel 10

En apostel strider inte på världens vis (2 Kor 10:1–6)

Översättning

    Jag Paulus ber er vid Kristi saktmod och mildhet — jag som ”öga mot öga är så spak bland er, men blir modig när jag är borta”. Jag ber er att jag inte nästa gång skall behöva visa mig modig i kraft av min fullmakt, den som jag oförskräckt tänker använda mot somliga, som menar att vi går fram på världens vis. Visst lever vi i världen, men vi kämpar inte på världens vis. De vapen vi för i kampen är inte världsliga, utan i stånd att med Guds kraft bryta ner starka fästen. Vi bryter ner tankehinder och stolta murar, som reser sig mot kunskapen om Gud, och tar varje invändning till fånga i lydnad under Kristus. Och när er lydnad har blivit hel och full, är vi redo att tukta all uppstudsighet.

Kommentar

I slutet av sina brev brukar Paulus skriva en hälsning med egen hand, ofta ett laddat och kraftfullt koncentrat av något som ligger honom särskilt om hjärtat. Ofta börjar han då med orden ”Jag, Paulus”. Man har antagit att det är fallet också här. Paulus har fattat pennan för att skriva slutavsnittet själv. Medan han skriver kommer tankarna och den lilla sluthälsningen växer till ett helt långt brev, hela fyra kapitel i våra biblar. Säkert är att vi här har en av de mest personliga utgjutelser som Paulus gett oss. Han talar om personliga upplevelser och erfarenheter, som han annars inte vidrör. Hela avsnittet är en engagerad uppgörelse med motståndarna i Korint. Paulus självförsvar blir till ett angrepp på alla deras falska ideal och ger en oöverträffad bild av det kristna liv som tycks så svagt, men är oövervinneligt därför att det har all sin styrka i Kristus.

Paulus börjar med en bön ”vid Kristi saktmod och mildhet”. Det betyder att han ställer fram Kristi exempel, när han nu vill be om en sak. Varför är det just Kristi saktmod och mildhet han påminner om? Svaret kommer omedelbart. Motståndarna har hånat honom för att han är så menlös och spak, när han står ansikte mot ansikte med korintierna, men karskar upp sig när han skriver till dem. Vad de syftar på är inte svårt att se. Paulus säger själv (1 Kor 2:3) att han uppträdde bland korintierna ”i svaghet och med fruktan och stor ängslan” och att hans sätt att tala inte övertygade någon ”genom visdomsord”. Personligen var Paulus anspråkslös, rädd att ligga någon till last, ovillig att ta emot pengar. För hans motståndare var det bevis på en svaghet, som inte anstod en kyrkoledare. Man anar att de själva var prelattyper, som förstod att uppträda med anspråk. Paulus svarar med att slå fast att han har apostolisk fullmakt. Han kan bestraffa. Han ber att han skall slippa visa det, när han nu kommer. Men är det så, att man säger, att han ”går fram på världens vis”, då kommer han att visa hur det i själva verket är. Aposteln kämpar inte på världens vis. (Paulus använder uttrycket ”efter köttet”, alltså så som det går till bland människor utan tro.) De vapen, som Gud satt i hans händer, imponerar kanske inte på världen. De medför ingen yttre makt. Men de kan utföra, vad inget mänskligt maktspråk förmår. De bryter ner motståndet mot Gud och överbevisar samveten. De slår sönder de argument som människor i sitt högmod sätter upp mot Gud. Paulus har säkert hela tiden motståndarna i sina tankar. Han varnar dem. Vill de, så skall de få pröva på den skoningslösa skärpan hos Andens svärd. Paulus förutsätter, att församlingens stora flertal står på sanningens sida. När den lydnaden har blivit hel och full, då är han redo att tukta all uppstudsighet. Han menar: låta de obotfärdiga bland motståndarna få sitt straff, ett straff som han alltså inte ensam vill pålägga dem, fast han väl hade fullmakt till det. Han vill här som alltid ha hela församlingen med sig. Det är samma tanke, som ofta återkommer hos Paulus: Fast han kunde befalla, vill han hellre att människor skall handla frivilligt, av kärlek till Kristus.

En apostels myndighet (2 Kor 10:7–11)

Översättning

    Se nu vad som ligger i öppen dag. Är någon säker på att han tillhör Kristus, så finns det en sak han också skall betänka: tillhör han Kristus så gör vi det med. Om jag ännu litet mer framhåller mitt ämbete — det som jag fått av Herren för att bygga upp och inte för att riva ner för er — så är jag inte rädd att komma på skam, så att någon kunde tro att jag vill skrämma er med mina brev. Man säger ju: ”Hans brev har nog tyngd och kraft, men personligen är han svag och vad han säger gör inget intryck”. Den som säger så får göra klart för sig, att sådana vi är när vi talar i vår frånvaro genom brev, sådana kan vi också bli i handling när vi kommer.

Kommentar

Vad motståndarna har lärt, det vet vi inte. Deras taktik var att undergräva Pauli ställning, och därför vet vi ganska väl vad de sade om Paulus. Här får vi emellertid höra, att de på något sätt ansåg att de stod i ett närmare förhållande till Kristus än han. Paulus svarar med den fundamentala sanningen, att alla kristna har samma del i Kristus. Vi kan ha olika ämbeten och uppdrag, men alla som tror har samma del i Kristus. Men Paulus har verkligen något att berömma sig av: sitt ämbete. Han har nyss sagt, att han har fått vapen som kan riva ned det som reser sig upp mot Gud. Men det är inte hans verkliga ämbete. Som apostel skall han bygga upp, nämligen Guds kyrka. När han nu berömmer sig av sitt ämbete – alltså prisar sitt ämbete, sitt uppdrag, men icke sig själv – så gör han det utan att bry sig om det som han vet att motståndarna kommer att säga: Se, nu är han morsk igen, där han sitter långt borta och skriver. Säger någon så, så får han räkna med att den blide Paulus kan komma att låta honom känna, att en apostel verkligen handlar med Kristi fullmakt.

Aposteln har sitt givna arbetsfält (2 Kor 10:12–18)

Översättning

    Vi är inte så djärva att vi vill likställa eller jämföra oss med somliga, som anbefaller sig själva. De mäter sig med sig själva och jämför sig med sig själva och förstår ingenting. Men vi har något att gå efter när vi berömmer oss. Vi går efter det mått som Gud har gett oss till rättesnöre: att vi skulle nå fram till er. Vi kommer inte med otillbörliga anspråk, som om vi aldrig nått fram till er. Det var ju ändå vi som först fann vägen ända fram till er med Kristi evangelium. Vi berömmer oss inte otillbörligen av andras arbete. Men vi har det hoppet, att allteftersom er tro växer skall vi i er krets få större uppgifter och nå vida längre inom det område som är vårt, så att vi får föra evangeliet till trakter som ligger ännu längre bort — utan att vi tänker berömma oss av sådant som redan är uträttat på en annans mark. ”Den som vill berömma sig, han skall berömma sig av Herren.” Det är inte den som anbefaller sig själv, som håller måttet, utan den som Herren anbefaller.

Kommentar

Paulus säger ironiskt att han inte vågar jämställa sig med dessa höga herrar, som har så mycket gott att säga om sig själva. Vad använder de egentligen för måttstock? De mäter sig med sig själva, de ser på vad de är, och tycker att det är något märkvärdigt. Paulus har en annan måttstock: han har fått uppdraget att vara hedningarnas apostel. I kraft av det uppdraget har han kommit till Korint. Där har han grundat en församling. Det är fakta som ingen kan förneka. Han har gjort, vad han fått befallning att göra, och han har hållit sig inom det område, som blev honom tilldelat. Och där tänker han hålla sig, även om han nu kan få resa vidare mot nya mål. Men med motståndarna är det annorlunda. De har trängt in på en annans arbetsområde. De har kommit resande till Korint och ställt till söndring och strid och försökt riva ned det som aposteln byggt upp på Kristi befallning. De har kommit i ett självtaget ärende och ”anbefallt sig själva”. Men Herren – Kristus – har anbefallt sin apostel genom att bekänna sig till hans arbete och låta det få framgång.


  Copyrightregler:

Bo Giertz är upphovsman till såväl översättning som kommentar,
Nedladdning och utskrift av såväl översättning som kommentar får endast ske för personligt bruk,
All övrig användning av såväl översättning som kommentar måste godkännas av rättsinnehavarna samt
Stiftelsen bibelskolan.com åtar sig att förmedla eventuella förfrågningar om vidare användning av översättning och/eller kommentar till rättsinnehavarna.

 

REGISTER:

Nya Testamentet

Andra Korintierbrevet

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk