Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Galaterbrevet Inledande komm: Bo Gierz PDF Skriv ut E-post

Bo Giertz kommentar:

Galaterbrevet

Inledning

Galater var det grekiska namnet på kelterna (alltså samma folkgrupp, som romarna kallade galler). Keltiska stammar hade varit på vandring ner mot Medelhavet sen det femte århundradet före Kristus. År 387 f Kr hade de bränt Rom och drygt hundra år senare härjat i Grekland och plundrat själva Delfi. De hade dragit vidare över Bosporen och trängt in i Mindre Asien, där de så småningom blev bofasta i hjärtat av landet, i de trakter där Ankara nu ligger. Efter dem fick detta landskap namnet Galatien.

När romarna lade det under sig, blev det en romersk provins. Med denna införlivades också trakterna söder om det gamla landskapet, där ett helt annat folk, lykaonierna, bodde.

Med ”Galatien” kunde man alltså på Pauli tid mena två olika saker. Liksom vi med ”Norrbotten” kan mena endera det gamla landskapet vid Bottenviken eller också länet (som ju är betydligt större), så kunde Galatien betyda endera det gamla landskapet eller den nya, betydligt större provinsen. Detta gör, att vi inte säkert kan veta, vem Paulus menar, när han skriver till ”Galatiens församlingar”. Den södra delen av provinsen hade han nämligen rest igenom redan på sin första missionsresa. Där hade han grundat församlingar i Ikonium, Lystra och Derbe. Sedan berättas det att han – på andra resan – åter besökte dessa platser och sedan fortsatte genom ”det frygiska och galatiska området” (Apg 16:6). Det kan syfta på det gamla galatiska kärnlandet i norr eller ett ”Frygia Galatica” längre västerut, som också hade galatisk befolkning. På den tredje missionsresan kom Paulus sedan tillbaka till samma trakter (18:23). Säkert är att han kallar sina adressater för galater. Det skulle han knappast ha gjort med lykaonierna, som talade ett helt annat språk och inte kände någon släktskap med galaterna, fast de råkat hamna i samma romerska provins.

Frågar vi, när detta brev blev skrivet, så har vi en ledtråd i det som Paulus berättar om den resa han gjorde till Jerusalem ”efter fjorton år”, troligen räknat från hans omvändelse. Dessvärre har vi här två resor att välja på, båda kända från Apostlagärningarna, och meningarna går isär om vilken det är som Paulus har i tankarna. Det kan ha varit den som han företog tillsammans med Barnabas för att överlämna en gåva från församlingen i Antiokia (Apg 11:29f, 12:25). Men det kan också gälla resan till det stora ” apostlakonsiliet ”, som Lukas redogör för i kap 15. Vid det mötet vann Paulus en viktig seger, när det fastslogs att en hedning inte behövde omskäras för att bli kristen. Det gällde alltså just den stridsfråga, som spelar en dominerande roll i Galaterbrevet, fast Paulus aldrig åberopar det beslutet. Av den orsaken finns det forskare som menar, att Galaterbrevet måste vara skrivet före mötet i Jerusalem (som brukar dateras till år 49/50). Församlingarna som det riktar sig till måste i så fall ha varit de som grundades på den första missionsresan. Håller denna teori är Galaterbrevet det äldsta bland de paulusbrev som finns bevarade och bör vara skrivet senast år 49.
Mot detta står en annan teori, som säger att brevet riktar sig till de galater, bland vilka Paulus verkade under den andra och tredje missionsresan. Som ett starkt stöd kan anföras, att Paulus säger, att det berodde på en sjukdom, att han första gången predikade evangelium för galaterna (4:13). Han tycks alltså redan ha varit hos dem ett par gånger, när han skriver detta. Man har påmint om att Lukas (Apg 16:6) berättar, att ”den helige Ande hindrade dem att förkunna Ordet” där de tänkt, och att de därför tog vägen genom det galatiska området. Hindret kan ha varit en sjukdom, som Paulus tog som ett tecken och en styrelse.

Galaterbrevet skulle alltså enligt denna teori vara skrivet någon gång efter det att Paulus under sin tredje missionsresa på nytt hade besökt galaterna. På den resan kom han sedan till Efesus, där han stannade i mer än två år. Det är möjligt att han under den tiden fick de oroande nyheterna från sina galatiska församlingar, som ju inte låg alltför långt borta. Det måste ha varit judekristna som – trots vad som sagts i Jerusalem vid apostlakonsiliet – höll fast vid att omskärelsen var nödvändig och nu försökte underminera det arbete som Paulus hade utfört. Har Paulus skrivit brevet från Efesus har det kommit till någon gång omkring åren 54–56, alltså drygt två årtionden efter Jesu död.

Någon betydelse för förståelsen av Galaterbrevet har knappast valet mellan de två teorierna. Fastän brevet formellt handlar om något så inaktuellt som omskärelsen, är det ett omistligt kristet dokument. Paulus har med sin skarpblick sett, hur kravet på omskärelse sprang fram ur en grundfalsk syn på frälsningen, en gärningslära som ständigt dyker upp på nytt och hotar att sätta evangeliet ur kraft. Så har brevet blivit en av kristenhetens viktigaste skrifter om lag och evangelium.
Galaterbrevet är ett av de mest engagerade brev Paulus har skrivit, lidelsefullt, personligt och vibrerande av den iver som bara livsavgörande frågor kan hålla vid liv. Den fråga det här gäller är avgörande för all äkta kristendom. Här går ännu idag vattendelaren mellan det äkta evangeliet och den förfalskning, som inte längre är något evangelium. Men om den saken får nu Paulus själv tala.

 

 

 

Copyrightregler:

Bo Giertz är upphovsman till såväl översättning som kommentar,
Nedladdning och utskrift av såväl översättning som kommentar får endast ske för personligt bruk,
All övrig användning av såväl översättning som kommentar måste godkännas av rättsinnehavarna samt
Stiftelsen bibelskolan.com åtar sig att förmedla eventuella förfrågningar om vidare användning av översättning och/eller kommentar till rättsinnehavarna.

 

REGISTER:

Nya Testamentet

Galaterbrevet

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk