Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Galaterbrevet Kapitel 4. Övers och komm: Bo Giertz PDF Skriv ut E-post

Galaterbrevet Kapitel 4

Vi som var trälar under världens makter är nu Guds barn (Gal 4:1–11)

Översättning

    Alltså: Så länge arvingen är minderårig, skiljer han sig inte från en slav, fastän han är den som äger allt. Han står under förmyndare och förvaltare, ända till den dag hans far har bestämt. På samma sätt hölls vi, så länge vi var omyndiga, i träldom under denna världens makter. Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son. Han föddes av kvinna och blev ställd under lagen för att friköpa dem, som stod under lagen. Så skulle vi få rätten att vara barn hos Gud.

Eftersom ni nu är barn, har Gud sänt sin Sons ande i våra hjärtan som ropar: Abba, Fader. Alltså är du inte längre träl utan son. Men är du son, så är du också arvinge, insatt av Gud. På den tiden, när ni inte kände Gud, trälade ni under gudar, som i verkligheten inte är några gudar. Men nu när ni har lärt känna Gud — eller riktigare sagt: när Gud har känts vid er — hur kan ni då vända tillbaka till dessa vanmäktiga och usla makter? Vill ni återigen börja träla under dem? Ni tror ju på bestämda dagar och månader och tider och år! Jag är bekymrad för er. Har jag verkligen arbetat förgäves bland er?

Kommentar

I mänsklighetens andliga historia kan man skilja på två epoker. De kan jämföras med den tid en myndling står under förmyndare och den tid han får disponera sitt arv. Det inträder en fundamental förändring den dag han blir myndig. Den förändringen inträdde för oss människor på den dagen, då Kristus friköpte oss. Förut hölls vi ”i träldom under denna världens makter”. Paulus använder här ett uttryck som betyder element, grundregler, grundämnen, sådant som har ett grundläggande och bestämmande inflytande. För judarna var det lagen, för hedningarna naturens och samhällets makter, bakom vilka man tänkte sig gudomliga andeväsen: Rättvisan; Ödet, planeterna, skyddsandar, demoner och mycket annat. Paulus vet att allt detta hänger samman. Guds lag är inte bara Mose lag. Den finns också skriven i hedningarnas hjärtan. Den möter oss överallt i tillvaron. Det är Gud som har insatt ”överheten”, statsmakterna. Gud har givit naturen en lag ”och ingen överträder den (Ps 148:6). Om man nu inte är barn hos Gud, så upplever man allt detta som ett tvång. Man är instängd av krav och fordringar på alla håll. För att uttrycka det modernt: Man känner trycket från omgivningen, man får inte blasera sig, man måste passa sitt arbete, man vet vad folk väntar av en. Och samtidigt känner man hotet från naturmakterna, hotet från cancerceller, från slumpen i trafiken. Eller kanske från vikande konjunkturer med risk för friställning. Man kan frestas att snegla på horoskopen i tidningen, när man ska göra något viktigt. Eller att pröva halvt vidskepliga underkurer för att hålla sig ung och frisk. Detta är ”träldom under denna världens makter”.

Från den träldomen har Kristus befriat oss. Han har gjort oss till Guds barn. När vi tror, kan vi säga: Abba, Fader. Egentligen är det något oerhört. Samtiden blev chockerad över att Jesus kunde kalla Gud för Abba, Far. Gud var ju den helige och upphöjde, den krävande och nitälskande. Att Jesus kunde kalla honom Far visar det enastående i hans ställning. Han var Guds Son. Men det fantastiska är nu, att han gjort det möjligt för oss att bli söner och döttrar till Gud, som får säga ”Far” på samma sätt.

Så är det, när man lärt känna Gud – sådan som han uppenbarats av Kristus. Egentligen borde vi inte säga, att vi har lärt känna Gud, utan att vi har blivit ”kända av Gud”. Det betyder: Gud har känt igen sina barn, hur vanställda de än var. Han har känts vid dem. Han har erkänt att de är hans. Han har gjort det möjligt för dem att slutas i hans famn utan att förtäras av hans renhet och helighet.

Och nu kommer Paulus till kärnpunkten. Om vi nu har fått denna härliga frihet, rätten att vara Guds barn – hur kan då någon vara så dåraktig att han kan tänka på att vända tillbaka till träldomen under världens alla dunkla makter och under den förfärliga och omöjliga uppgiften att förtjäna Guds nåd genom att fullgöra allt det som lagen kräver? Det är ju just det galaterna vill göra. De sitter redan fast i snaran. De har börjat tro på bestämda dagar och tider. Kanske syftar Paulus på att de börjat hålla de judiska högtiderna och sabbatsbudet. Troligen har de också börjat rätta sig efter astrologerna och deras horoskop, något som var mycket vanligt på den tiden, också bland religiösa och bildade människor.

Tänk på hur det var och gör klart för er vad som håller på att ske (Gal 4:12–20)

Översättning

    Nu ber jag er: Bli som jag. Jag har ju blivit som en av er, mina bröder. Mig personligen har ni inte gjort någon orätt. Ni vet ju att det berodde på sjukdom att jag första gången predikade evangelium för er. Mitt tillstånd kunde ha frestat er att förakta mig och vända er bort med avsmak. I stället tog ni emot mig som en Guds ängel, som Kristus Jesus själv. Vart har nu ert jubel och er glädje tagit vägen? Jag kan försäkra, att hade det varit möjligt så hade ni rivit ut era ögon och skänkt dem åt mig. Har jag nu blivit er ovän genom att säga er sanningen?

De ivrar för er, de där andra, men det är en dålig iver. De vill bara avskärma er, för att ni ska ivra för dem. Visst är det bra, att ni visar iver — på rätt sätt — och det alltid, och inte bara när jag är närvarande bland er, mina barn, er som jag nu på nytt med smärta får föda till liv, tills Kristus äntligen tar gestalt i er. Jag skulle önska att jag i detta ögonblick vore hos er och kunde tala riktigt bevekande. Jag vet mig ingen råd med er.

Kommentar

Nu ber Paulus: Bli som jag – fri genom Kristus. Fast jag kunde leva som jude, har jag för er skull visat, att det inte är nödvändigt. Paulus påminner om hur gott förhållandet alltid varit mellan honom och galaterna. Vi får veta, att han första gången kom att stanna hos dem därför att han var sjuk – tydligen i någon vanställande sjukdom, kanske en ögonsjukdom, som hade kunnat göra att de tyckte att han såg vidrig och avskräckande ut. Men de lyssnade och tog emot och det blev jublande glädje. Vart har nu den glädjen tagit vägen? Där går de, sura och misstänksamma, stränga mot sig själva och kritiska mot andra.

Men de är ju ändå nitiska, de där lagivrarna, invänder någon. De vill ju vårt bästa. Dåligt nit! svarar Paulus. De vill avgränsa er, isolera er, bara för att kunna behålla er för sig själva. Med några korta satser tecknar Paulus här bilden av en typisk sektbildning, en tragedi som ofta har upprepats: ett nit och en iver, som verkade äkta, men bara ledde till söndring och separation.

Man märker hur engagerad Paulus är. Det är viktigt att lägga märke till, att det inte är moraliska felsteg och sedeslöshet, som han går till rätta med. Det är i stället missriktad fromhet, gärningslära, moralism, tron att de goda gärningarna är den riktiga och nödvändiga vägen till Gud. Sådant kan alltså vara lika farligt och förödande som osedlighet.

Lagens förbund och löftets (Gal 4:21–5:1)

Översättning

    Säg mig — ni som vill leva under lagen: hör ni inte vad lagen säger? Det är ju skrivet, att Abraham fick två söner, en med sin slavinna och en med den fria hustrun. Den som han fick med slavinnan var född efter köttet, men den han fick med den fria hustrun föddes efter Guds löfte.

Detta är en allegori. De två kvinnorna syftar på två förbund. Det ena förbundet kommer från berget Sinai och föder sina barn till träldom. Det är Hagar. I Arabien kallas nämligen berget Sinai för Hagar. Det förbundet motsvarar det nuvarande Jerusalem, det som lever i träldom med sina barn. Men det finns ett himmelskt Jerusalem, som är fritt, och det är vår moder.

Det är ju skrivet:

Jubla du ofruktsamma, du som inte födde några barn. Brist ut i jubel och ropa högt, du som aldrig varit i barnsnöd. Ty många är den ensammas barn, fler än hennes, som ägde en man.

Ni är ju löftets barn, bröder, ni som Isak. Den gången förföljde den som var född efter köttet honom som var född efter Anden. Och så är det också i dag. Men vad säger Skriften? ”Driv ut slavinnan och hennes son. Inte skall slavinnans son dela arvet med den som är son till den fria hustrun!”

Alltså, mina bröder, vi är inte barn till en slavinna, utan till den fria hustrun.

(Kap 5) För att vi skall vara fria har Kristus frigjort oss. Stå alltså fast och låt ingen lägga träldomsoket på er igen.

Kommentar

Så kommer Paulus med ännu ett argument. Kanske var det under sina tre år i Arabien som han fått höra att berget Sinai där hade samma namn som Hagar, Abrahams slavinna och bihustru. Nu gör han en allegorisk utläggning av berättelsen om Hagar och Sara. Sådana allegorier användes ofta i bibelutläggningen hos judarna, liksom i fornkyrkan och under medeltiden. Luther var skeptisk mot dem och Paulus använder dem mycket sällan. Metoden innebär att man använder en historisk berättelse som om den vore en liknelse, där de olika detaljerna kan illustrera något helt annat än berättelsen egentligen handlar om. Så låter Paulus Sara och Hagar illustrera de två förbunden och den stora olikheten mellan dem. Vi kunde säga: han använder de båda kvinnorna och deras söner som symboler. Hagars barn föddes efter köttet”. Det betyder: i vanlig, naturlig ordning, som andra barn. Isak däremot föddes enligt ett särskilt löfte av Gud, tvärt emot allt som man kunnat vänta. Genom honom skulle Gud fortsätta det verk, som han börjat med Abraham, det som skulle ge upphov till Guds folk Israel och slutligen till hela världens frälsning. Isak var alltså bäraren av Guds frälsningsplan och redskapet för hans frälsningsverk – alldeles som Kristi kyrka, som är det nya Israel och det himmelska Jerusalem.

I Första Moseboks 21 kapitel berättas, att Ismael, Hagars son – som var flera år äldre än Isak – misshagade Sara. Hon bad Abraham att driva bort Hagar och hennes son, som inte skulle få ärva tillsammans med hennes egen. ”Det talet misshagade Abraham mycket” – men Gud lovade att dra försorg om dem och göra Ismael till stamfader för ett folk. Då sände Abraham iväg dem. För Paulus var det viktiga, att Isak, sonen till den fria hustrun, var arvingen till Guds löfte om rättfärdighet genom tro. Därför står han som symbolen för det nya förbundet. Vi är inte födda till träldom. Vi är löftets barn.

Paulus hittar också en annan parallell. Ismael förföljde Isak. Det kan syfta på den händelse som väckte Saras missnöje. Det står i vår översättning att Ismael ”lekte och skämtade”. Det kan också betyda att han hånade och retades. Men Paulus kan också ha i tankarna att Ismaels efterkommande, ismaeliterna, var ökenstammar – även midjaniterna hörde dit – och under långa tider var en plåga för Israel genom sina räder i kustlandet. Paulus påminner om att det är likadant ännu. Det gamla Israel förföljer det nya. Vi får minnas att judendomen på den tiden var den mäktiga parten, något av en världskyrka, med synagogor och mission över nästan hela den romerska världen, medan de kristna var en liten förföljd minoritet. Men det är denna minoritet, säger Paulus, som nu har Guds löfte. Det är den som skall bli ett stort folk. Han citerar ett ställe ur profeten Jesaja, som talar om Guds folk, som tycktes vara lika hopplöst utan framtid som en barnlös och försmådd kvinna, men som hade Guds löfte och därför skulle blomstra på nytt. Han ser att sådana löften till Guds folk nu gäller dem, som har tagit emot Guds Messias och blivit medborgare i det sanna Israel. De skall bli ett stort folk, hur föraktade de än är just nu. Just därför gäller det att stå fast och inte ta på sig träldomens ok igen.


  Copyrightregler:

Bo Giertz är upphovsman till såväl översättning som kommentar,
Nedladdning och utskrift av såväl översättning som kommentar får endast ske för personligt bruk,
All övrig användning av såväl översättning som kommentar måste godkännas av rättsinnehavarna samt
Stiftelsen bibelskolan.com åtar sig att förmedla eventuella förfrågningar om vidare användning av översättning och/eller kommentar till rättsinnehavarna.

 

REGISTER:

Nya Testamentet

Galaterbrevet

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk