Bo Giertz kommentar:

Filipperbrevet

Inledning

Staden Filippi hade fått sitt namn efter den makedonske konungen Filip, far till Alexander den store. Han grundlade den någon gång omkring år 360 f Kr sen han erövrat dessa trakter. Platsen var strategisk. Här måste man fram om man färdades kustvägen från Grekland till Asien och i närheten låg ett lättförsvarat pass. Här kom det också att stå ett världshistoriskt slag, som avgjorde romarrikets öde för sekler framåt. Det var år 42 f Kr, när Caesar hade mördats och striden stod om världsherraväldet. Bland ledarna på den segrande sidan fanns den man, som senare blev känd som kejsar Augustus. Han kom att ingripa på ett avgörande sätt i Filippis historia. Han förvandlade staden till romersk koloni, vilket innebar att den befolkades med gamla legionärer och fick romersk medborgarrätt, romersk förvaltning och romerskt språk. Dessa romerska kolonier höll styvt på sina privilegier och var väl medvetna om sin särställning.

Hit kom nu Paulus på sin andra missionsresa (troligen år 50) och upplevde några dramatiska händelser, som Lukas har skildrat i Apostlagärningarna (kap 16). Staden hade tydligen ingen judisk koloni av betydelse och där fanns ingen synagoga. Vi hör inte om något motstånd från judiskt håll, men däremot en häftig reaktion från några slavägare, som genom Pauli förvånande gått miste om en inkomstkälla. Deras anklagelse gick ut på att Paulus och Silas var judar som försökte propagera nya seder och lagar, helt oantagbara för äkta romare – och det var ju filipperna!

I varje fall grundades här en församling. Det var den första i Europa, men det tänkte ingen på den gången, när alla medelhavsländerna utgjorde en sluten kulturkrets. För Paulus var församlingen i Filippi alltid ett glädjeämne. Något tiotal år efter grundandet skriver han detta brev. Han sitter då fången, möjligen i Cesarea (i så fall någon gång mellan sommaren 57 och sommaren 59) men troligen i Rom (där han hölls fängslad från våren 60 tills hans sak äntligen två år senare togs upp i rätten). Han hade en särskild orsak: han ville tacka för det understöd han fått. Det blev den yttre anledningen till detta mycket personliga brev, med dess säregna charm och värme, som i alla tider gjort det läst och älskat och inte utan skäl gett det namnet ”glädjens brev”.

Copyrightregler:

Bo Giertz är upphovsman till såväl översättning som kommentar,
Nedladdning och utskrift av såväl översättning som kommentar får endast ske för personligt bruk,
All övrig användning av såväl översättning som kommentar måste godkännas av rättsinnehavarna samt
Stiftelsen bibelskolan.com åtar sig att förmedla eventuella förfrågningar om vidare användning av översättning och/eller kommentar till rättsinnehavarna.

REGISTER:

Nya Testamentet

Filipperbrevet