Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Våra systersajter

jesusfordig.nu Bönenätverk Bibelskolan ung
Filipperbrevet Kapitel 3. Övers och komm: Bo Giertz PDF Skriv ut E-post

Filipperbrevet Kapitel 3

Varning för den falska rättfärdigheten (Fil 3:1–7)

Översättning

    För övrigt, mina bröder: Gläd er i Herren. Nu skriver jag till er om samma saker. För mig är det inget besvär. För er är det en trygghet.

Se upp för hundarna. Se upp för de ondskefulla arbetarna. Se upp för de sönderskurna. Det är ju vi som är de omskurna, vi som tillber och tjänar Gud genom hans Ande och berömmer oss av Kristus Jesus och inte förtröstar på köttet. Fast nog kunde jag sätta min förtröstan också till köttet! Tycker någon annan att han kan förtrösta på köttet, så kan jag det ännu mer, jag som är omskuren på åttonde dagen, av Israels folk, av Benjamins stam, en hebre född av hebreer, en lagtrogen farise, en fanatisk förföljare av kyrkan, en ostrafflig man, mätt efter lagens mått. Men allt det, som jag hade fört upp som min vinst, det har jag genom Kristus kommit att räkna som en förlust.

Kommentar

2019-07-04 00:00:00

Fången Paulus har talat om den glädje han äger mitt i all ovissheten. Nu tar han upp temat igen och uppmanar filipperna att glädja sig – mitt under förföljelserna. De skall glädja sig i Herren. Åter möter vi de orden, inte som ett fromt uttryck, påhängt av gammal vana, utan som en påminnelse om själva huvudsaken. Det går att glädja sig mitt i svårigheterna, när man lever i gemenskap med Kristus, äger hans förlåtelse, har honom i sin närhet och vet att vad som än händer kan fienderna inte skilja oss från honom.

Men i samma andedrag påminner Paulus om det som möjligen kunde skilja oss från Kristus. Han vet, att han upprepar sig. Det här har han sagt förut – kanske personligen i Filippi, kanske i något brev som nu gått förlorat. Men han har inte tröttnat. Han vet att det är tryggast att han säger det en gång till.

Det gäller de judekristna lagivrarna, de som vill att de kristna skall underkasta sig Mose lag. För att förstå vad saken gäller bör man läsa Galaterbrevet. Samma fara måste ha hotat i Filippi – liksom på många andra håll i urkyrkan.

Dessa ”judaister” tycks ha kommit med vissa slagord och argument, som Paulus här ger dem tillbaka. De har sagt att alla måste omskäras. Annars är de hedningar, och hedningar var för judarna som hundar – orientens herrelösa, skabbiga hundar. Vidare har de framhållit sitt nit för kyrkan De har presenterat sig i församlingarna som frivilliga arbetare, måna om kyrkans bästa. Nu säger Paulus: Se upp för dem. Det är de, som är hundarna. De är illasinnade arbetare, som ställer till söndring var de drar fram. Det är vi som är de omskurna, Guds Israel. De är de sönderskurna, de som tror att den sanna tron har att göra med en operation som de gått igenom. Vi vet i stället, att den beror på hjärtats omskärelse, på att man dyrkar Gud i ande och sanning och räknar Jesus Kristus som det enda, som man kan ”berömma sig av” och bygga sin tro på.

Paulus skyndar sig att göra klart, att han inte talar som räven om rönnbären. Om någon, så kan han förtrösta ”på köttet” – alltså på sådana förtjänster som hänger samman med börd och mänskliga prestationer. Han räknar upp allt det som var avundsvärda företräden ur judisk synpunkt. Han blev omskuren som barn, han hör inte bara till Israels folk utan rentav till Benjamins frejdade stam. Han är inte en av de judar som måste läsa Skriften på grekiska utan han hör till dem som lärde sig fädernas språk redan i barndomshemmet. Han har hållit lagen och kämpat för den med fanatisk iver. Det kunde verkligen bli en lång meritlista. Men allt som stod där bokat som andliga tillgångar, det förvandlades till förluster, till skulder och luftvärden, när han lärde känna Kristus.

Den bättre rättfärdigheten (Fil 3:8–11)

Översättning

    Ja, så är det verkligen: Nu räknar jag det som ren förlust, därför att jag funnit något som är ofantligt mycket mera värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag gått förlustig alltsammans och räknar det som avskräde, för att jag skall vinna Kristus och bli inlemmad i honom, inte genom min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan den som kommer av tron på Kristus, rättfärdigheten från Gud, som beror på tron. Nu vill jag lära känna honom och hans uppståndelses kraft och få del i hans lidanden och bli honom lik genom att dö som han — om jag så skulle kunna nå fram till uppståndelsen från de döda.

Kommentar

Allt det, som Paulus förut var stolt över och litade på, det framstår nu för honom som avskräde, sopor, värdelöst skräp, som ingenting gäller inför Gud. Vill Gud syna det i sömmarna, så finns synden med överallt. Men nu har Kristus, han som utblottade sig och blev lydig intill döden, givit oss en helt ny möjlighet att bli Guds barn. Därför finns det nu bara en sak, som är av verklig betydelse. Paulus vill vinna Kristus, bli inlemmad i honom genom tron, få del i hans rättfärdighet. Han vill lära känna hans uppståndelses kraft. Att vara inlemmad i Kristus betyder ju att genomströmmas av uppståndelsens nya liv. Han vill fylla sitt mått av ”Kristuslidanden” och dö som Kristus (han har martyrdöden i tankarna) för att så till slut också få uppstå och dela sin Herres seger. På ett annat ställe (Rom 8:17) uttrycker Paulus saken så: Vi lider med honom för att också bli förhärligade med honom. Paulus vet, att han inte har förtjänat det. Därför kommer det in en ton av ödmjuk undran: ”om jag så skulle kunna…” Paulus tvivlar inte ett ögonblick på att uppståndelsen finns där. Men han vet att det är ett under av nåd, om han får vara med.

Inte framme men på väg (Fil 3:12–14)

Översättning

    Inte som om jag redan ägde det eller redan vore färdig. Jag jagar efter det och försöker gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus. Bröder, jag menar inte att jag själv redan har gripit det. Men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför mig och jagar mot målet, mot segerlönen, som Gud kallat mig till däruppe, i Kristus Jesus.

Kommentar

Paulus har alltså funnit en helt annan väg att vinna rättfärdighet och kunna bestå inför Gud: att lita på Kristus och hålla sig till Kristus. Det ger trygghet – men inte självsäkerhet. Motståndarna tycks ha gjort gällande att man måste bli en ”fullkomlig” kristen och kunde bli det genom sin lydnad för lagen. Paulus säger nu, att frälsningen aldrig blir färdig här i tiden. Den är ett mål, som vi är på väg emot. Det är som en löpning på en idrottsplats. Saken är inte avgjord förrän på mållinjen. Men i den löpningen får man ”glömma det som ligger bakom”, både sina synder och misslyckanden, som är sänkta i glömskans hav, och sina förtjänster, som ingenting betyder. Vad det gäller är att hålla målet klart för ögonen och inte ge upp.

Goda och dåliga exempel (Fil 3:15–19)

Översättning

    Gäller några bland oss för ”fullkomliga”, så bör vi tänka på det viset. Och om ni kanske tänker annorlunda, så skall Gud uppenbara sanningen för er också på den punkten. Men det vi har nått fram till, det skall vi låta leda oss vidare på samma väg.

Mina bröder, bli nu allesammans mina efterföljare och lär av dem som lever på samma sätt. Det är ju oss ni har till exempel, och det finns så många som lever annorlunda. Jag har sagt det många gånger förr och nu säger jag det under tårar. De är fiender till Kristi kors. De slutar i fördärvet. De har buken till sin gud och sätter sin ära i det som är deras skam. Alla sina tankar har de riktade på det jordiska.

Kommentar

Så bör man alltså tänka om detta att vara ”fullkomlig”. Paulus anar att en och annan bland filipperna tänker annorlunda. Han tar det lugnt. Han litar på Guds förmåga att leda de uppriktiga fram till sanningen. Lika skarp som han kan vara mot de aggressiva villolärarna, som förfalskar evangeliet, lika tålmodig och ömsint kan han vara inför tvivel och trossvårigheter.

Hela tiden står han för sanningen och försöker klargöra den, både med ord och handling. Handlingen var inte det minst viktiga. De hednakristna kom ju direkt från hedendomen, för det mesta ur städernas fattigaste skikt. Hedendomens vardag kunde vara otroligt brutal och hård. Det var självklart att man stal och ljög och bedrog för att klara sig. Det var en värld där det grälades och gormades dagarna i ända. På det sexuella området rådde en nästan självklar promiskuitet. Att bli kristen betydde för många att börja ett nytt liv, som man aldrig sett någon människa leva tidigare. Därför var det en av de stora uppgifterna för församlingens ledare att ge exempel på hur detta nya liv skulle te sig i praktiken. Inte minst gällde det den kristna friheten, den som inte var bunden av Mose lag men ändå bunden av kärleken till Kristus. Därför säger Paulus som en självklar sak, utan varje förhävelse: Se på mig och på dem som lever som jag. Ni har oss som exempel.

Samtidigt nämner han att det finns dåliga exempel, troligen inom församlingen. Man har undrat vilka dessa kan ha varit. Troligen är det åter fråga om judaisterna. På dem stämmer att Paulus redan ofta varnat för dem, och att de är fiender till Kristi kors. Att de går mot sitt fördärv har Paulus sagt redan i Galaterbrevet: Den som vill bli rättfärdig genom gärningar, han har kommit bort från Kristus. Svårare är att avgöra, vad Paulus menar när han säger att de har buken till sin Gud. Det kan betyda att de låter ”maten avgöra vår ställning till Gud” (1 Kor 8:8) och dömer människor som äter något ”orent”. Möjligen kan det helt enkelt betyda att de mitt i sin formella noggrannhet är finsmakare som lever för att äta. Att de söker sin ära i det som är deras skam kan betyda att de berömmer sig av sina goda gärningar när de i själva verket skulle skämmas över all den egenkärlek och självupptagenhet som fläckar dem. För oss ligger det kanske närmast till hands att tillämpa dessa ord på dem som är uppenbara fiender till Kristi kors och som har gjort livets njutningar till sitt högsta goda och rentav skroderar med det som de borde skämmas för. Det är inte uteslutet att det är sådana som Paulus här tänker på, krassa materialister, som ”har alla sina tankar riktade på det jordiska”. Men vi får inte tappa bort den andra tolkningen. Fiende till korset kan man vara genom att nödvändigt vilja få räkna med att åtminstone några egna förtjänster ändå skall gälla inför Gud – eller genom att vilja ta emot förlåtelse under korset, men inte ta korset på sig. Och att ha buken till sin Gud och ha alla sina tankar riktade på detta jordiska, det hör med till den gamla människans självklara livsstil, som kommer att förbli en frestelse också för kristna människor så länge Kyrkan lever i denna världen.

Det nya medborgarskapet (Fil 3:20–21) Det nya medborgarskapet

Översättning

    Men vårt medborgarskap, det har vi i himmelen. Därifrån väntar vi vår Frälsare, Herren Jesus Kristus, vilken skall förvandla vår förnedringskropp, så att den blir lik hans härlighetskropp, med den kraft som gör att han kan underlägga sig allt.

Kommentar

Filippi var en romersk koloni och medborgarna hade det avundsvärda privilegiet att vara romerska medborgare. Man visste alltså vad ett medborgarskap kan betyda. Paulus har säkert detta i tankarna, när han säger att vi kristna har vårt medborgarskap i himmelen, och att det är därifrån vi väntar ”en Frälsare”. Paulus säger inte Frälsaren utan använder obestämd form, kanske därför att kejsaren i Rom också kunde kallas Frälsare, Sotér, en titel som finns bevarad på många inskrifter och tolkar de samtidas tacksamhet över den romerska freden, som äntligen hade skapat ordning och lugn runt Medelhavet. Pauli ord antyder vad han menar: vi har ett annat bättre medborgarskap och vi har en bättre Frälsare, en som skall komma och förvandla allt, så att det äntligen blir verklig fred och frid i tillvaron. Han kan göra allting nytt, också vår ”förnedringskropp”, den som nu är märkt av synden och släpar med sig ”syndens lag som är i mina lemmar” (Rom 7:23). Den skall bli lik ”hans härlighetskropp”, den som han bar efter uppståndelsen. Det är samma tanke som Johannes i ett senare apostlabrev skulle uttrycka med orden: ”Vad vi skall bli, det är ännu inte uppenbart. Men det vet vi, att när han en gång uppenbaras, skall vi bli honom lika” (1 Joh 3:2).


  Copyrightregler:

Bo Giertz är upphovsman till såväl översättning som kommentar,
Nedladdning och utskrift av såväl översättning som kommentar får endast ske för personligt bruk,
All övrig användning av såväl översättning som kommentar måste godkännas av rättsinnehavarna samt
Stiftelsen bibelskolan.com åtar sig att förmedla eventuella förfrågningar om vidare användning av översättning och/eller kommentar till rättsinnehavarna.

 

REGISTER:

Nya Testamentet

Filipperbrevet

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk