Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Kolosserbrevet Kapitel 3. Övers och komm: Bo Giertz PDF Skriv ut E-post

Kolosserbrevet Kapitel 3

Uppväckta till nytt liv med Kristus (Kol 3:1–4)

Översättning

    Om ni alltså har uppstått med Kristus, så sök det som är i himmelen. Det är ju där som Kristus är, han som sitter på Faderns högra sida. Tänk på det som är däruppe, inte på det som är på jorden. Ni dog ju och ert liv är fördolt med Kristus i Gud. När Kristus visar sig igen, han som är vårt liv, då skall ni tillsammans med honom träda fram i härlighet.

Kommentar

Vi har dött och uppstått med Kristus. Det är innebörden i dopet. I modern kristendom blir det ofta bortglömt. I Nya Testamentet är det den grundsanning, som hela det kristna livet bygger på. Här hör vi nu Paulus stryka under det ännu en gång: Ni har ju slätt upp ifrån de döda för att leva med Kristus. Då är det självklart, att ni skall söka det som finns där uppe hos honom i himmelen. Det är det ni skall ha som ögonmärke och riktpunkt. Det skall ni sträva efter och tänka på. Där har ni ert verkliga liv, det som ni fick när ni döptes. Ni fick ju del i Kristus. Ni blev inlemmade i honom. Detta nya liv finns visserligen också här på jorden. Kristus lever ju i oss. Men det livet är osynligt, en hemlighet, ofattbart för världen och ibland också för oss själva. I sin synliga verklighet finns det bara hos Kristus i himmelen. För oss blir det inte synligt förrän vid Kristi återkomst, när han uppenbaras i sin härlighet. Men då skall inte bara han träda fram i härlighet. Också vi skall få göra det. Vi skall bli honom lika.

Det gamla är förgånget (Kol 3:5–11)

Översättning

    Döda därför de lemmar, som hör jorden till, otukt, orenhet, lusta, ond begärelse — och girigheten, som är rena avgudadyrkan. Sådant drar över sig Guds vrede. Med sådant sysslade också ni förut. Det var det ni levde för. Men nu skall också ni lägga bort alltsammans, vrede och häftighet, ondska, smädelse och fräckheter, och inte ta det i er mun. Ljug inte på varandra, ni som har klätt av er den gamla människan med allt vad den gör, och klätt er i den nya, den som förnyas till sann kunskap och till att bli en avbild av Honom som skapat den. Här är inte längre fråga om grek och jude, omskuren och oomskuren, barbar, skyt, slav eller fri. Här är Kristus allt och i alla.

Kommentar

I dopet fick vi inte bara del i Kristi uppståndelse, utan också i hans död. Liksom Kristus dömdes till döden och avrättades på Golgata, så var det något hos oss som dömdes till döden i dopet. Det var vår gamla människa, köttet, den egennyttiga jagmänniskan, som alldeles självklart blir centrum inom oss, om inte Gud får bli det. Jagmänniskan har nu dömts till döden, och dagligen skall den domen verkställas. ”Döda alltså era lemmar som hör jorden till.” Med ”lemmar” menar Paulus här inte vissa delar av kroppen. Han tänker på samma sätt som när han säger att vi är Kristi lemmar. Förut var vi ”lemmar i orättfärdighetens tjänst, som tjänade som vapen åt synden” (Rom 6:13). Det är de lemmarna som skall dödas – eller snarare de funktionerna, de gärningarna. Därför talar Paulus inte om kroppsdelar utan om handlingar, när han nu ger exempel på dessa ”lemmar”. Han börjar med sådant som vi också i Efesierbrevet hör nämnas som särskilt ödesdigra synder: otukt och girighet. Han säger återigen, att sådant drar över oss Guds vrede. Det finns något i Guds eget väsen, som är obönhörligt avvisande mot sådant. Paulus säger varför. Här är fråga om avguderi, om att ha valt sig en annan gud, den som är Guds oförsonlige motståndare, Satan. Han lockar först och främst med dessa ting: sex och pengar – bådadera ting som kan användas rätt, men som Satan förvandlar till otukt och ha-begär. Men det är inte bara sådant som skall läggas bort. Paulus går vidare till synderna i det dagliga umgänget. Åter får vi en levande bild av den värld, där urkyrkan rekryterades och där evangeliet betydde en revolution, mänskligt och socialt. Det var en värld där man använde alla medel för att hävda sig och klara sig. Man skällde ut folk, man grälade och slogs, man var obeskrivligt grov i munnen och ljög utan betänkande. Det är hela den livsstilen som nu skall dö bort. Den kan liknas vid en nersölad dräkt, som man dragit av sig och inte vill ta på sig igen. I stället klär man sig i den nya människan, den nya dräkten. Här är inte fråga om en engångshandling. Paulus säger ju, att denna nya människa förnyas - ständigt på nytt – och att det sker genom att vi får mer och mer av verklig kunskap om Gud. Det är så den ”blir en avbild av Honom som skapat den”. Här tänker Paulus på Kristus. Han har ju förut sagt att Kristus, som var med i den första skapelsen, också är den som verkar den nya skapelsen, när han ger liv åt den nya människan. Det är alltså Kristus som vi mer och mer kommer att likna, om vi förnyas på detta sätt.

Därmed har det också kommit in något nytt i förhållandet mellan oss människor. Förut fanns fientliga läger och nedärvda motsättningar mellan raser, samhällsklasser och folk. Nu kan alla dessa söndrade människor bli ett, lemmar i en och samma kropp. Paulus säger här detsamma som i Galaterbrevet. Alla döpta har iklätt sig Kristus. De är alla Guds barn – såframt de lever i sitt dop – och de är lika mycket värda i Guds ögon. Paulus säger aldrig att vi alla är lika. Tvärtom, vi är olika, ibland mycket olika, och har därför olika funktioner, alldeles som lemmarna i kroppen. Men vi är alla ett i Kristus. Kristus lever i oss alla och det är han – och ingenting hos oss – som ger att vi får vara Guds barn. När det gäller frälsningen och syndernas förlåtelse betyder det ingenting om vi är… och så räknar Paulus upp en rad av de religiösa, nationella och sociala gränser, som man annars drog upp. ”Barbarer” kallades alla folk som icke talade grekiska eller latin. ”Skyter” var de ociviliserade stammarna norr om Svarta Havet, och de nämns här som exempel på ”vildar”.

Något nytt har kommit (Kol 3:12–17)

Översättning

    Kläd er alltså, ni som är Guds utvalda, hans heliga och älskade, i innerlig medkänsla, i vänlighet och anspråkslöshet, i mildhet och tålamod, och ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Så som Herren har förlåtit er, så ska också ni förlåta. Men kronan på allt är kärleken. Den är bandet som håller ihop allt det andra, så att det blir som det skall. Låt Kristi frid regera i era hjärtan. Ni är ju kallade att äga den, ni som är lemmar i samma kropp. Låt Kristi ord få ett stort rum bland er, så att ni undervisar och förmanar varandra i all vishet, i psalmer och hymner och andliga visor, och med tacksamhet sjunger till Guds ära i era hjärtan. Och allt vad ni gör, i ord eller gärning, gör det alltsammans i Herrens Jesu namn och tacka Gud Fadern genom honom.

Kommentar

Paulus kommer så till det nya, det som man skall ta på sig, som en ny dräkt. Åter märker vi, att det inte är fråga om en engångshandling. Vi har blivit iklädda denna nya människa i dopet, men det betyder att vi skall ikläda oss den var dag, alldeles som man var dag tar på sig sina kläder. Också här ger Paulus en rad exempel. Och här kommer en översättare i bryderi. Han finner gång på gång, att de ord, som Paulus använder, de som beskriver hur en kristen lever, inte har någon riktig motsvarighet i modern svenska. Förr hade man gångbara ord för sådant: ödmjukhet, mildhet, saktmod. Men de orden har fått en gammaldags klang över sig. De är inga honnörsord, och man använder dem inte gärna om en modern människa när man vill säga något uppskattande. Det finns några få uttryck – som generositet, hygglighet, hjälpsamhet – som kommer i närheten av de bibliska uttrycken, men i stor utsträckning måste vi (till vår skam!) erkänna, att vi i vårt moderna språk knappast har några ord som beskriver, vad det nya livet i Kristus innebär. De ord vi använder får lätt en liten bismak av menlöshet och svaghet. Till en del beror det väl på att livet i Kristus alltid har varit något dåraktigt, smått löjligt eller världsfrämmande i de utomståendes ögon. Men kvar står intrycket av en språklig fattigdom, som en kristen måste vara medveten om. Han är kallad att leva på ett nytt sätt – så nytt att det knappast finns ord för det, åtminstone inte vardagsord. Det gäller det mesta av de handlingssätt som Paulus räknar upp här. ”Innerlig medkänsla” kan också översättas ”hjärtlig barmhärtighet”. I det grekiska uttrycket ligger dels att det är något som engagerar oss i vårt innersta, dels att det är ett deltagande i andras lidande och sorger. ”Vänlighet” kan också betyda godhet, hygglighet, hjälpsamhet. ”Anspråkslöshet” står här som översättning av ett ord, som oftast återges med ”ödmjukhet”. Det grekiska ordet betyder att inte anse sig vara något märkvärdigt, att självklart nöja sig med att vara obemärkt och att strunta i all prestige. ”Mildhet” är inte detsamma som eftergivenhet, utan en lugn och fast vänlighet, som kan ta emot ovett och oförrätter utan att förivra sig. ”Tålamod” betecknas i grekiskan med ett ord som ordagrant betyder att vara ”sen till vrede”, att ha långt till att blossa upp, att vara stark nog att behärska sig.

Som alltid i sådana här sammanhang påminner Paulus om förlåtelsen. Kristi rike är ett förlåtelserike, där man får förlåtelse och ger förlåtelse. Och som alltid pekar han på kärleken. Den är inte en egenskap för sig, den är den kraft och gåva från Kristus, som håller samman det hela och får det att fungera rätt. Om ”friden” säger han – här som i Filipperbrevet – att den skall regera, härska i våra hjärtan. Den är inte en ömtålig och flyktig stämning som vi skall försöka hålla kvar, utan en verksam kraft. Den skall lära oss att hålla frid inbördes. Vi är ju lemmar i en och samma kropp. Därför skall vi samverka, hjälpas åt, och inte ligga i fejd med varandra.

Detta nya förutsätter ett ständigt nytt flöde av liv, kraft och kärlek från Kristus. Det flödet kommer genom Ordet. Alltså skall Ordet få ett stort utrymme, på dagsprogrammet och i veckoplanen. Vi får en glimt av gudstjänsten (samma som i Efesierbrevet). Där förekommer psaltarpsalmer, nydiktade hymner och andra sånger. Där förekommer undervisning och förmaning. Man lär sig Guds ord, får höra och lära sig vad Jesus sagt och gjort, och lyssnar till förmaningen i predikan. Sammanfattningen blir: gör allt i Jesu namn, under hans ögon, så som lärjungen hos sin Mästare, som trogna tjänare åt honom som blickar ned på oss från Faderns högra sida.

Hem och arbetsliv ” i Herren” (Kol 3:18–4:1)

Översättning

    Ni hustrur, underordna er era män. Det hör med till livet i Kristus. Ni män, älska era hustrur och var aldrig sura och ovänliga mot dem. Ni barn, lyd era föräldrar i allt, ty det är så Gud vill ha det bland oss kristna. Ni föräldrar, kränk inte era barns självkänsla, för att de inte skall tappa modet. Ni tjänare, lyd i allting era jordiska herrar, inte med ögontjänst och inte för att ställa er in hos människor, utan av uppriktigt hjärta, i lydnad för Herren. Vad ni än gör, så gör det av hjärtat, som en tjänst åt Herren och inte åt människor. Ni vet att ni skall få ert arv som lön av Herren. Ni står ju i tjänst hos Kristus. Den som gör orätt, kommer att få den orätten tillbaka, och Gud behandlar alla lika.

(Kap 4) Ni herrar, handla mot era tjänare som rätt och billigt är. Ni vet ju, att också ni har en Herre över er i himmelen.

Kommentar

Vad som nu följer har vi förut mött i utförligare form i Efesierbrevet. Vi har redan sett att det icke är en ”hustavla” för alla slags människor. Här där Paulus talar så kortfattat han kan, är det ändå en sak som åter och åter kommer fram: det här gäller ”Herren”, när man lever så som Paulus nyss har skildrat, som en lem i Kristus, som en människa som ”söker det som är i himmelen”. Detta är ingen civillagstiftning. Det är en beskrivning av det liv, som följer av att man älskar sin Herre Kristus.

Vi känner igen alla anvisningarna från Efesierbrevet. I kommentaren förklarades där vad som menas med att underordna sig. Det är att gå in under en Guds ordning och fungera efter hans vilja, något som gör en människa fri också när man lyder. Vi märker också – här som i Efesierbrevet – att Guds ordning omsluter alla parter. Alla står under ett Guds krav, var på sitt sätt. Paulus säger här några saker, som ytterligare belyser vad som står i Efesierbrevet. När han talar om att de äkta männen skall älska sina hustrur, tillägger han – ordagrant översatt – ”var inte bittra mot dem”. ”Bitter” betyder här det som smakar bittert. Det menas alltså inte i första hand att ”bli bitter på någon” eller att ”bli förbittrad”, utan snarare att bli besk och ättiksur, att vara ovänlig, retlig, smågrinig eller ironisk. Även förmaningen till föräldrarna är utförligare än i Efesierbrevet på en viktig punkt. Förmaningen gällde i Efesierbrevet att inte ”reta till vrede”. Här använder Paulus ett annat ord, som kan översättas ”reta”, men som har en vidare betydelse och kunde återges med att ”håna” eller ”kränka någons självkänsla”. Det gäller alla slag av kritik som – även om den ges i välmening – bara gör ner och sårar. Vi kan tänka på alla de pretentioner och förväntningar på ett barn, som gör att man alltid finner något att anmärka, alltid tjatar och kritiserar, kanske rentav pikar och förödmjukar. Sådant gör att barnen tappar modet. Det knäcker självtilliten och glädjen. Med ett modernt uttryck kunde vi översätta: det kan ge mindervärdeskomplex.

När det gäller förmaningarna till arbetare och arbetsgivare – som i sak helt sammanfaller med det som sägs i Efesierbrevet – får man hålla i minnet, att grekiskan har samma ord för tjänare och slav. När Paulus säger ”Ni står ju i tjänst hos Kristus”, så kan det också återges med orden: Ni är slavar åt Kristus. Paulus brukar själv kalla sig ”Kristi slav”. Vi kunde säga ”livegen under Kristus”, en som har honom till herre och hör honom till. Det stora är nu att Kristi slavar samtidigt är hans syskon och medarvingar. Därför säger Paulus här att den lön som Kristus ger är ”ert arv”. Slaven har blivit son och medarvinge.


  Copyrightregler:

Bo Giertz är upphovsman till såväl översättning som kommentar,
Nedladdning och utskrift av såväl översättning som kommentar får endast ske för personligt bruk,
All övrig användning av såväl översättning som kommentar måste godkännas av rättsinnehavarna samt
Stiftelsen bibelskolan.com åtar sig att förmedla eventuella förfrågningar om vidare användning av översättning och/eller kommentar till rättsinnehavarna.

 

REGISTER:

Nya Testamentet

Kolosserbrevet

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk