Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Andra Tessalonikerbrevet Kapitel 3. Övers och komm: Bo Giertz PDF Skriv ut E-post

Andra Tessalonikerbrevet Kapitel 3

Förbön och lydnad (2 Tess 3:1–5)

Översättning

    Till slut, bröder: Bed för oss att Guds ord får fritt lopp och hålls i ära på samma sätt som hos er, och att vi blir räddade undan vrånga och ondskefulla människor. Det är inte var mans sak att tro. Men Herren är trofast. Han skall styrka och bevara er från det onda. Vi har den förvissningen i Herren att ni både gör och kommer att göra det som vi ålägger er. Må Herren leda era hjärtan fram till Guds kärlek och Kristi ståndaktighet.

Kommentar

Som så ofta ber Paulus också här om förbön för sitt arbete, först och främst om framgång för evangeliet och därnäst om räddning undan onda människor. Paulus riskerade ju ständigt sitt liv. Han visste att evangeliet måste väcka våldsamt motstånd. ”Tron är ju inte allas” säger han ordagrant. Han menar inte bara att det finns de, som ännu inte kommit till tro, utan att det finns de som genom hela sitt väsen och levnadssätt upplever tron som ett hot och en fiende, som måste nedkämpas. När Paulus sagt det, glider hans tankar genast över till tessalonikerna och de förföljelser de är utsatta för. Därför säger han tröstande att Gud är trofast och skall hjälpa dem. Kristus själv skall leda dem fram till det som de bäst behöver under förföljelserna: Guds egen kärlek, som omsluter både vänner och förföljare, och Kristi egen ståndaktighet, den som han bevisade in i döden. Som ytterligare en grund för sin övertygelse att det skall gå dem väl nämner Paulus deras lydnad mot de bud han som apostel ålägger dem. Han gör det ju på Kristi vägnar. Den apostoliska undervisningen är inte en mening bland många andra, som man kan diskutera eller förhandla om. Den kommer från Kristus och gäller för alla.

Hur man kommer tillrätta med de olydiga (2 Tess 3:6–15)

Översättning

    Vi ålägger er, bröder, i Herrens Jesu Kristi namn att dra er undan från varje broder som för ett oordentligt liv och inte följer de lärdomar som ni fatt motta genom oss. Ni vet ju själva hur man bör följa vårt exempel. Vi slog ju inte dank hos er, och inte åt vi vårt bröd för intet hos någon annan, utan med svett och möda arbetade vi natt och dag för att inte ligga någon av er till last — inte för att vi inte har rätt till det, utan för att ge er ett exempel som ni kunde följa. Och när vi var hos er, gav vi ju er den regeln, att om någon inte vill arbeta, så skall han inte heller äta. Vi hör nämligen sägas, att några bland er för ett oordentligt liv, så att de sysslar med allt möjligt utom sitt eget arbete. Den som gör så ålägger och förmanar vi på Herrens Jesu Kristi vägnar att de skall hålla sig stilla och arbeta så att de själva kan förtjäna sitt bröd.

Men ni, bröder, får inte tröttna att göra det som är gott. Skulle någon inte rätta sig efter våra föreskrifter i detta brev, så lägg märke till den mannen och ha ingenting med honom att göra, så att han får skämmas. Men betrakta honom inte som en ovän, utan visa honom tillrätta som en broder.

Kommentar

Paulus ger nu ett sådant apostoliskt bud, som han gör gällande i Kristi namn. Det rör dem som ”för ett oordentligt liv” i strid med den apostoliska paradosis (Paulus använder just det ordet) som församlingen fått mottaga. Vi får också veta, vad det är för ett ”oordentligt liv” som Paulus syftar på. Det finns somliga som försummar sina dagliga plikter och sysslar med allt möjligt annat. Troligen var det en följd av att de trodde sig veta, att världen strax skulle gå under. Men Paulus låter oss ana att det nog också kan ha varit vanlig lättja och arbetsskygghet med i spelet. Paulus kan nu peka på det exempel som han och hans medarbetare avsiktligt gav under sitt uppehåll i Tessalonike. De hade haft full rätt att låta sig underhållas, men de föredrog att själva förtjäna sitt uppehälle, just för att visa att man inte skall ligga andra till last. Paulus vänder sig direkt till dem som inte arbetar ordentligt, och upprepar – åter i Kristi namn, alltså med största möjliga allvar – att de måste sköta sig bättre. Han påminner om en regel, som hade ingått i hans undervisning (och som två årtusenden senare skulle komma att ingå i en av världens första kommunistiska grundlagar): Den som inte vill arbeta skall inte heller äta. Vi får komma ihåg, vilka det riktar sig till: människor som vill lämna det krävande, dagliga arbetet åt andra och själva syssla med ”finare” saker eller lata sig och samtidigt väntar att de skall bli underhållna av dem som alltjämt arbetar.

Paulus räknar med möjligheten att en och annan ändå inte fogar sig utan fortsätter med sitt dagdriveri. I så fall måste församlingstukten träda i funktion. Paulus visar hur det skall gå till. Syndaren skall inte uteslutas utan behandlas som en broder, alltså som en församlingsmedlem. Han får alltjämt komma till gudstjänsten och nattvarden. Men man skall inte umgås med honom, inte visa honom den gemenskap i vardagen som annars var självklar de kristna emellan. Han skulle förstå, att man inte bara blundade för hans slarv och olydnad.

Sluthälsningar (2 Tess 3:16–18)

Översättning

    Men fridens Herre själv give er sin frid, alltid och på alla sätt. Herren vare med er alla.

Här skriver jag, Paulus, med egen hand den hälsning, som är ett igenkänningstecken i alla mina brev. Sådan är min handstil. Vår Herres Jesu Kristi nåd vare med er alla.

Kommentar

Paulus slutar med en önskan om frid, kanske med tanke på all den ofrid som församlingen kan ha fått uppleva genom förföljelser utifrån och problembarn i sin egen mitt. ”Fridens Herre” är naturligtvis Kristus, han som berett oss frid genom att dö för oss och som kan skänka en frid, som världen inte vet om.

Så långt har Paulus på sitt vanliga vis dikterat detta brev och låtit någon annan föra pennan. Nu skriver han med egen hand en liten hälsning på slutet. Den vanan var han inte ensam om. I många bevarade papyrusbrev kan man se att avsändaren använt sig av en skrivare men tillfogat några ord med egen hand. Att Paulus brukade göra på detta sätt ser vi tydligt i flera av hans brev. (1 Kor 16:21, Gal 6:11, Kol 4:18). Här påpekar han nu att denna hans hälsning är en garanti för att brevet verkligen kommer från honom. Det behöver inte betyda, att det cirkulerade oäkta Paulus-brev, inte heller – som det påståtts – att vi har framför oss ett oäkta brev som någon velat göra trovärdigt genom ett förfalskat ”äkthetsbevis”. Paulus visste ju att man hade åberopat honom när man spridda ut falska meningar. Han kunde nu förmoda att en och annan, som varit övertygad om att Paulus faktiskt sagt allt detta, skulle sätta i fråga om verkligen det nya brevet kunde komma från Paulus. Alltså var det bäst att en gång för alla göra klart, att det var han och ingen annan som talade här.

Paulus hänvisar alltså till sitt namn och sin handstil, när han nu med egen hand upprepar sluthälsningen, som skrivaren nyss satte på papperet. Han ändrar ”Herren” till ”Vår Herres Jesu Kristi nåd” och ger oss därmed en påminnelse om vad som var det viktigaste av allt det outtömliga som för urkristendomen låg i ordet ”Herren”.


  Copyrightregler:

Bo Giertz är upphovsman till såväl översättning som kommentar,
Nedladdning och utskrift av såväl översättning som kommentar får endast ske för personligt bruk,
All övrig användning av såväl översättning som kommentar måste godkännas av rättsinnehavarna samt
Stiftelsen bibelskolan.com åtar sig att förmedla eventuella förfrågningar om vidare användning av översättning och/eller kommentar till rättsinnehavarna.

 

REGISTER:

Nya Testamentet

Andra Tessalonikerbrevet

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk