Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk
Brevet till Titus Kapitel 2. Övers och komm: Bo Giertz PDF Skriv ut E-post

Brevet till Titus Kapitel 2

Ett sunt och riktigt vardagsliv (Titus 2:1–8)

Översättning

    Men tala du så som den sunda läran kräver. Säg till de äldre männen, att de skall vara nyktra, aktningsvärda, kloka, sunda i tron, i kärleken och när det gäller tålamod. På samma sätt skall de äldre kvinnorna uppträda så som det anstår helgade människor och inte komma med förtal, inte vara slavar under mycket vindrickande, utan bli goda föredömen, som lär de yngre att älska sina män och barn, att leva ärbart och rent, att vara goda husmödrar och att foga sig efter sina män, så att Guds ord inte blir smädat. På samma sätt skall du förmana de yngre männen att visa förstånd i allt. Bli själv ett föredöme för andra när det gäller goda gärningar. Låt dem i din undervisning få höra den oförfalskade läran, med värdighet och med sunda och oangripliga ord, så att den som är vår motståndare kommer på skam, när han inte har något ont att säga om oss.

Kommentar

Åter hör vi talas om den ”sunda” läran. En kristen skall vara ”sund” i tro, hopp och kärlek. Det sunda är det som stämmer med Guds goda vilja i skapelsen. Där Guds vilja sker, där fungerar livet som det skall. Den sunda läran gör människan sund. Den bevarar troslivet från överdrifter och egna påhitt, asketiska paradnummer och allsköns konstigheter under åberopande av Anden. En kristen skall vara nykter, inte bara så att han inte dricker för mycket, utan så att han bevarar en sund balans i allt. Tre gånger använder Paulus här ett begrepp, som för grekerna var en kardinaldygd: ”sophrosune”, det rätta måttet i allt. Vi har inte något helt motsvarande ord på svenska. Här har det återgetts med att vara klok, att leva ärbart, att visa förstånd.

Det finns mycket i kristendomen som alltid kommer att framstå som dårskap för världen: att inte hävda sig, inte ge igen, inte ta ut de möjligheter man har att njuta och tjäna pengar. Den anstöten kan inte undgås. Gäller det sådant får man bli en dåre för Kristi skull. Men det finns också sådant som världen förstår, därför att det återspeglar goda krafter som Skaparen lagt ned i människonaturen: rättskänsla, hjälpsamhet, föräldrakärlek, önskan om ett gott och lyckligt familjeliv. När det gäller sådant, skall en kristen visa att den sunda läran skapar ett sunt vardagsliv. Den som först och främst skall visa det är förkunnaren själv. Titus blir påmind om den saken, och Paulus ger honom goda råd för förkunnelsen. Först och främst skall den ge människorna ”den oförfalskade läran”, det apostoliska budskapet, utan alla tillägg eller uteslutningar. Det skall framföras med värdighet, eftersom det är ett budskap från Gud, och det skall vara ett ”sunt” ord, som ingen med skäl kan angripa – om han nämligen har Kristi evangelium som måttstock.

Goda tjänare (Titus 2:9–10)

Översättning

    Slavarna bör lyda sina herrar i allt och göra dem till viljes utan att säga emot. De får inte smussla undan något utan bör visa sig alltigenom trogna och pålitliga, så att de i allt blir en prydnad för den lära vi fått av Gud vår Frälsare.

Kommentar

Liksom i Första Timoteusbrevet talar Paulus särskilt om de kristna som är slavar. Att avskaffa slaveriet föreföll den gången ungefär lika orimligt som tanken att avskaffa alla skatter skulle vara i dag. Först när kristendomen erövrat västerlandet kunde man ta itu med en så genomgripande reform. Här ges i stället regler för hur en kristen skall förhålla sig om han är slav. Slavarna var inte bara kroppsarbetare och tjänstefolk. De var hantverkare, affärsanställda, kontorister och tjänstemän, även på ansvarsfulla poster. Och de regler som ges här kan gälla för all tjänst i alla tider. Man skall vara trogen och pålitlig, inte snatta eller försnilla, utan vara lojal i allt och gå in under de regler som gäller för att arbetet skall fungera – självfallet så långt man kan göra det utan att bryta mot Guds bud. I vår tid finns det möjligheter till diskussion och medbestämmande. Det innebär ett ansvar och ibland en plikt att ”säga emot”. Men gällande regler skall respekteras. Som medarbetare får man inte sabotera det som inte passar en.

På det viset blir en kristen en prydnad för evangeliet. Detta är vår stora uppgift vid mötet med människor som inte tror: att visa vad Kristus betyder i allt vårt handlande.

Evangeliets verkan (Titus 2:11–15)

Översättning

    Guds nåd har ju uppenbarats till frälsning för alla människor. Den fostrar oss att säga nej till ogudaktigheten och de världsliga begären och leva klokt och rättfärdigt och fromt mitt i den tidsålder som ännu varar, medan vi väntar på den saliga uppfyllelsen av vårt hopp: att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus kommer åter i härlighet, han som utgav sig själv för att förlossa oss från all orättfärdighet och rena åt sig ett egendomsfolk, fullt av iver att göra gott.

Så skall du predika och förmana och tillrättavisa med stort eftertryck. Låt ingen behandla dig med förakt.

Kommentar

Evangeliet har nämligen en fostrande verkan, som visar sig också i vardagen. Negativt innebär denna fostran ett nej till världens hela sätt att tänka och värdera när det gäller pengar, sex och prestige. Positivt betyder det att man lever klokt och rättfärdigt – på ett sätt som också världen kan förstå och uppskatta. Men man lever också fromt – på ett sätt som för världen är dårskap. Det innebär nämligen att man väntar att Jesus skall komma. Man bygger på ett hopp som för världen tycks orimligt. Men just det hoppet gör att man var dag tar det allvarligt också med plikter, som världen gillar fast den själv så ofta försummar dem. Grunden och drivkraften i detta sätt att leva är tron på denne ”store Gud och Frälsare” Jesus Kristus, som dött för att göra det möjligt för oss att bli hans egendomsfolk. Kristenheten är nämligen ett nytt Israel, en fortsättning av förbundets folk i Gamla Testamentet. Och att höra dit betyder att vara full av iver för allt gott. Här används ordet ”ivrare” (selot), det som judarna använde om sina frihetskämpar och om andra som var obetingat hängivna någon viss sak. Så är de kristna en sammansvuren skara. Men målet är att göra gott.

Så skall Titus alltså predika. Och det gäller naturligtvis också andra predikare, i alla tider.


  Copyrightregler:

Bo Giertz är upphovsman till såväl översättning som kommentar,
Nedladdning och utskrift av såväl översättning som kommentar får endast ske för personligt bruk,
All övrig användning av såväl översättning som kommentar måste godkännas av rättsinnehavarna samt
Stiftelsen bibelskolan.com åtar sig att förmedla eventuella förfrågningar om vidare användning av översättning och/eller kommentar till rättsinnehavarna.

 

REGISTER:

Nya Testamentet

Brevet till Titus

 
< Föregående   Nästa >

Inför Söndagen

Vandringar

Bengts återvändsgränd

Frågor och svar

Min egen bibelläsning

Sångpostillan

Vår systersajt

jesusfordig.nu Bönenätverk