Bo Giertz kommentar:

Hebréerbrevet

Inledning

Författaren
Om Hebréerbrevet vet vi inte stort mera än vi själva kan gissa oss till när vi läser det. I antiken visste man ingenting säkert om författaren. Bland kyrkofäderna i östern trodde flertalet att det var Paulus och så småningom slog den uppfattningen igenom också i västern och brevet blev allmänt accepterat som helig skrift. Det finns med i alla de äldsta handskrifterna av Nya Testamentet som vi känner till. Men alltjämt står det efter de brev av Paulus, som redan från början var allmänt accepterade, och det innehåller ingen upplysning om författaren.

Redan några av de äldre kyrkofäderna (omkring är 200) framhöll att Hebréerbrevet både till språk och framställningssätt är så särpräglat, att det måste vara skrivet av någon annan än Paulus. (Man gissade på Barnabas eller Lukas.) Både Luther och Calvin menade detsamma, och sen reformationen har man på evangelisk mark i allmänhet varit övertygad om att brevet måste härröra från någon av apostlarnas medhjälpare eller efterföljare.

Av brevet självt kan vi se, att författaren måste ha varit en grekisktalande jude. Han är väl förtrogen med Gamla Testamentet i dess grekiska översättning. Det är den som han genomgående åberopar, även där den avviker från den hebreiska texten. Han är väl förtrogen med de skriftlärdes sätt att läsa och använda Bibeln och använder deras sätt att tolka och argumentera. Samtidigt skriver han som en bildad grek som fått akademisk skolning. Han tycks ha känt till Filo, en lärd jude i Alexandria, samtida till Jesus, som i sina skrifter försökte göra judendomen begriplig för filosofiskt intresserade greker.

Som nämnt gissade man i antiken bland annat på Barnabas som författare, en teori som fått medhåll också bland moderna exegeter. Barnabas, Paulus mångårige medarbetare, var ”en levit, bördig från Cypern” (Apg 4:36). Som cypriot var han grekisktalande och som levit bör han ha haft ingående kunskaper om templet och tempeltjänsten, vilka spelar en stor roll i Hebréerbrevet.

Luther förmodade att författaren var den lärde Apollos, som omtalas i Apostlagärningarna (18:24 f) liksom på flera ställen i Första Korintierbrevet. Även den teorien har bland nutida exegeter fått betyget att vara ”inte så oäven”. Apollos var ju bördig från Alexandria, Filos stad, ”en bildad man, mycket kunnig i skrifterna”, och han ”vederlade eftertryckligt judarna och bevisade med hjälp av skrifterna att Jesus var Messias”. Av Första Korintierbrevet får man också intrycket att han imponerade genom sin grekiska bildning och vältalighet. Allt detta passar väl in på Hebréerbrevets författare. Men vi rör oss här med gissningar. Redan kyrkofadern Ori´genes (omkr 200) kom till det ofta citerade omdömet, att Gud allena vet vem författaren är. Och det lär vi få nöja oss med.

Adressaterna och syftet
Man kan fråga, om Hebréerbrevet verkligen är ett brev. Det börjar inte så som brev gjorde i antiken, men slutet är hållet i brevstil. Snarast kan det kallas en predikan. Det är avsett att ge kristna människor undervisning och uppbyggelse, och det har säkert blivit föreläst vid gudstjänsten, uppdelat i mindre stycken.

Själva namnet ”Hebréerbrevet” (eller ordagrant översatt: ”Till hebréerna”) anses vara en senare tillkommen rubrik, som inte har något direkt stöd i brevet självt. Med ”hebréer” menade man sådana judar, som talade hebreiska (eller snarare arameiska), till skillnad från dem som hade grekiska till modersmål. Men brevet är skrivet på grekiska och vänder sig till människor som är vana att läsa Skriften på grekiska. Det kan vara fråga om judekristna, men den saken är omstridd. Somliga menar att författaren vänder sig till en grupp lagtrogna judekristna, kanske en fraktion inom en församling, som börjat vackla i sin kristna tro och kan befaras återgå till judendomen. Andra menar att det är osäkert om författaren överhuvud tänkt på några judekristna. Sanningen är kanske att han skriver till en genomsnittlig urkristen församling med en kärna av judekristna och av sådana hedningar som ”fruktade Gud”, dvs var påverkade av judendomen och väl förtrogna med dess religiösa bruk och heliga skrifter. Vi får komma ihåg att Gamla Testamentet var urkristendomens bibel, som ständigt lästes och utlades vid gudstjänsterna. Paulus använder sig flitigt av det i sina brev, och han utlägger det efter de metoder som han lärt bland rabbinerna, alldeles som författaren till Hebréerbrevet gör.

Syftet med skriften är i varje fall klart. Författaren vill visa, att ingen kan mäta sig med Kristus. Han är större än änglarna och större än Moses. Han har utfört ett verk som har avgörande betydelse för alla människor i alla tider. Allt vad Gud tidigare har gjort med Israel har bara varit en förberedelse och en förebild.

Tid och plats
Hebréerbrevet har mycket att säga om tempeltjänsten i Israel och ibland låter det som om den alltjämt förrättades. I varje fall sägs det ingenting om att templet är förstört och att inga offer längre kan bäras fram, vilket annars kunde ha varit ett starkt stöd för författarens tankegång. Han framhåller ju att det har kommit en ny ordning med Kristus, som gör den gamla tempeltjänsten överflödig. Det förefaller alltså som om denna skrift kommit till före år 70. Säkert är det emellertid inte. Inte heller kan vi dra några säkra slutsatser utifrån det som vi får veta om adressaterna. De har redan under en avsevärd tid varit kristna, men de kan minnas den tid då de blev det. De har varit utsatta för förföljelser, de har trakasserats, hånats och berövats sina ägodelar. Men döden tycks ännu ingen ha lidit för sin tro. Det är alltsammans omständigheter som kunde passa in på en lång rad församlingar, dock inte Jerusalem, och i fråga om Rom endast fram till den stora förföljelsen under Nero år 64-65.

Lika svårt är det att bilda sig en föreställning om var brevet kan vara skrivet. Det finns egentligen bara en konkret upplysning, nämligen en hälsning i slutet från ”dem som är från Italien”. Efter all sannolikhet betyder det att några romerska emigranter, som slagit sig ned någonstans i det väldiga riket, skickar hälsningar hem till sina landsmän. Man har därför gissat att brevet har skickats till Rom. Där var det känt redan i mitten på 90-talet, ty det citeras i Första Klemensbrevet (skrivet i Rom omkring 95). Vad som sägs om mottagarna kan stämma ganska väl på församlingen i Rom, om det skrivits strax före den neronska förföljelsen, kanske när den redan var under uppsegling.

Många av dessa frågor kommer att belysas närmare i kommentaren. Sammanfattningsvis kan det sägas, att det finns skäl som talar för att det rör sig om en skrivelse till någon församling i Italien, möjligen den i Rom. I så fall måste det vara skrivet före år 65. Men något säkert vet vi inte.

Skriftutläggningen i Hebréerbrevet
Hebréerbrevet består till stor del av utläggningar av bestämda bibelställen, som författaren använder för att bevisa det han vill säga om Jesus Kristus. Som vi redan sagt använder han Septuaginta, den grekiska översättningen av Gamla Testamentet. Jämför man dessa ställen med vår svenska översättning av Gamla Testamentet, finns det ofta stora avvikelser. Det visar sig också, att författaren ibland ger dem en innebörd, som inte tycks stämma med sammanhanget. Det hela kan verka mycket förbryllande, men det beror på att vi här möter ett sätt att utlägga Skriften, som var vedertaget bland judarna och allmänt tillämpades av rabbinerna. De var övertygade att Skriftens ord kunde rymma mer än en mening. Bakom den omedelbara betydelsen, som vem som helst kunde fatta, låg ytterligare sanningar, som man kunde finna om man fördjupade sig i texten. Man läste den i ljuset av andra skriftställen, man prövade alla tänkbara betydelser som orden kunde ha, man tog hänsyn till olika läsarter och olika sätt att foga in vokalerna i den hebreiska texten, som ju bestod av konsonanter. Så fann man antydningar, förebilder till det som längre fram skulle bli verklighet och lärdomar som gällde den tid van själv levde i. Ofta tolkade man texten bildligt och allegoriskt.

Enligt modern vetenskaplig metod läser man inte Bibeln på det viset. Man använder i stället ett historiskt betraktelsesätt och läser texten som ett dokument från en gången tid. De människor man möter där förutsätts tänka och tala så, som man enligt andra källor kan anta att människor tänkte på den tiden. Texten skall alltså förstås uteslutande utifrån den tidens föreställningar och allmänna kulturella bakgrund. Mäter man Hebréerbrevets skrifttolkning med det måttet, framstår den som felaktig.
Här måste vi göra klart för oss att det inte rör sig bara om två olika tolkningssätt utan om två olika verklighetsuppfattningar. Modern vetenskap begränsar sig medvetet till det ”objektivt konstaterbara”, alltså till yttre fakta. Den betraktar allting som ett inomvärldsligt skeende, bestämt av sådana orsaker som vem som helst kan konstatera. Man räknar inte med orsaker som ligger utanför den materiella världen – exempelvis Gud. Om sådant yttrar sig inte vetenskapen. Det hör inte med till den verklighet som den studerar. Detta innebär exempelvis, att man inte räknar med att Gud skulle ha talat genom en gammaltestamentlig profet eller psalmdiktare eller att det som sades långt före den babyloniska fångenskapen skulle kunna säga något väsentligt om det som hände århundraden senare och bli ett budskap till människor i kommande tider.
Men enligt judisk och kristen uppfattning är det ju just detta som är det väsentliga, det som ger Skriften dess betydelse. Det är det som motiverar att vi sysslar med den. I Gamla Testamentet har vi förutsägelser, förebilder och antydningar, som kastar ljus över Guds gärningar, även sådana som skulle ske långt senare. Enligt både judisk och kristen övertygelse är det Messias som är centralgestalten i Gamla Testamentet. Han är målet och meningen med allt Guds handlande. Enligt kristen övertygelse är det om vår Messias, Jesus Kristus, som Gamla Testamentet djupast handlar. Det är fullt av förebilder och hänsyftningar, som talar om honom. Den rätta tolkningen är därför en ”interpreta´tio christia´na”, en kristen tolkning. Det är en sådan som Hebréerbrevet ger oss.

En sådan tolkning kan förefalla godtycklig, men det är den inte. Den tolkar inte Skriften hur som helst, utan den läser den i ljuset av det som faktiskt hänt. Den har funnit nyckeln till den rätta tolkningen i Jesus från Nasaret. Den utgår ifrån att Gud, när han talade till fäderna och genom fäderna, visste vad han tänkte göra, och lät bilden av sin Son vävas in i skildringen av Israels öden, i profeternas budskap, i översteprästens heliga tjänst, i offerriterna och i Melkisedeks gåtfulla gestalt.

Om det verkligen finns en Gud och om han har handlat på det viset, det är en fråga som vetenskapen inte åtar sig att besvara. På sådana frågor finns det inga ”objektiva” svar, eftersom det rör sig om den del av verkligheten som är oåtkomlig för våra mätinstrument. Dit hör också frågan, vem Jesus egentligen var. Det är den frågan som Hebréerbrevet vill svara på.

Hebréerbrevet och vår tid
Hebréerbrevet upplevs inte sällan av en nutida läsare som underligt och främmande genom sitt sätt att utlägga Skriften. Vi har redan sett att detta sätt att utlägga ställer högst allvarliga frågor till oss moderna människor. Och det är inte den enda punkt där Hebréerbrevet är aktuellt just i vår tid.

Det gäller framför allt dess huvudtema: Kristi unika ställning i tillvaron. Det gäller också förmaningarna i brevet. De riktar sig till människor, som redan kan se tillbaka på en längre tid som kristna. Den första kärleken hör till det förgångna. Vardagen och trögheten gör sig märkbara. Nu gäller det att hålla ut, att ta vara på det man fått och förnyas av det.

Det finns alltså en påtaglig likhet mellan den situation där Hebréerbrevet blivit till och det läge som man så ofta möter i en gammal folkkyrka. Här har Hebréerbrevet ett särskilt budskap till vår tid, när det så inträngande och så konsekvent pekar på Kristus och säger att det som han en gång för alla har gjort är den förblivande grunden för allt kristet liv. Och det tycks bli mer och mer aktuellt också när det pekar på förföljelsen som något man får räkna med och skall göra sig beredd att möta. Vi har all anledning att läsa detta brev. om vars avsändare och adressater vi vet så litet, som ett budskap riktat till oss i dag.

Copyrightregler:

Bo Giertz är upphovsman till såväl översättning som kommentar,
Nedladdning och utskrift av såväl översättning som kommentar får endast ske för personligt bruk,
All övrig användning av såväl översättning som kommentar måste godkännas av rättsinnehavarna samt
Stiftelsen bibelskolan.com åtar sig att förmedla eventuella förfrågningar om vidare användning av översättning och/eller kommentar till rättsinnehavarna.

REGISTER:

Nya Testamentet

Hebréerbrevet